Vad är egentligen ett folkslag?

Jag fick frågan på instagram om jag har något eget folkslag i mina böcker. Först tänkte jag svara nej. Sen kom jag på att jovisst. Och sen insåg jag att här behöver vi nog reda ut vad vi menar.

Ett folkslag är en grupp människor. Så här inleds till exempel svenska wikipedias artikel:

”Folk eller folkslag är två benämningar för en större grupp människor som delar gemensamma egenskaper gällande utseende och levnadsmönster. Begreppet folk är ofta kopplat till en nation, det vill säga en självstyrande eller självständig enhet med en egen befolkning eller en majoritetsbefolkning som har utropat självstyre och gör anspråk på ett landområde. Folk kan även syfta på en språkligt eller religiöst särpräglad del av ett lands befolkning.”

Men detta är ju inte vad @illianas_skrivochliv menar när hon beskriver sina kelpies eller @annica_dehlin berättar om sina arumarer – väl? Jag uppfattar både kelpies och arumarer som andra arter än människor. Precis som jag gör med alver, dvärgar och hobbitar hos Tolkien. De skiljer sig så passa markant från oss att de åtminstone inte är Homo sapiens, och kanske inte ens tillhör släktet Homo.

Men ja, jag vet att folkslag är det ord som används för Tolkiens alver och andra på svenska. På engelska sägs det istället race. Och det är väl något rimligare. Vad gäller människor har jag som biolog lärt mig att rasbegreppet överhuvudtaget inte är relevant för människor (i vår verkliga värld), eftersom de genetiska skillnaderna mellan olika grupper av Homo sapiens inte är tillräckligt stora. Men ja, hobbitar skulle faktiskt kunna vara en ”ras”.→ Läs resten av inlägget!

Födelsedagar, tid och traditioner

Någon gång i slutet av juli 1999 fick jag frågan om jag ville komma upp till Linköping på födelsedagsfika med tårta den 1 augusti. Jag kunde inte då, men åkte upp helgen efter, och resten är, som det brukar sägas, historia.

Födelsedagsfikor för familj och vänner har sedan varit vår stående tradition. Med födelsedagar på sommaren passade det både honom och mig väldigt väl att på ett okomplicerat sätt träffa folk här hemma i trädgården (eller inomhus om det råkade regna) med kakor och tårta.

De senaste åren har jag inte kommit mig för att ordna födelsedagsfika för egen del. Det är väl en kombination av utmattningen och pandemieffekter – en massasaker kom liksom av sig. Men hans födelsedag fortsätter vi att fira med fika, om än i liten skala, oftast bara jag och barnen.

I år blev det inte i kyrkbacken utan istället hemma i trädgården, men innan dess var jag borta vid hans grav och vattnade rosen och så där.

På sistone har jag sett många i min egen generation posta olika memes och annat på temat ”År XXXX är väl bara Y år sedan”. Jag tänker att tidsuppfattning påverkas mycket av hur pass stabil ens tillvaro är. 2014, alltså det sista året innan han blev sjuk, känns som väldigt längesedan för mig. Det är på andra sidan av en tidsmässig mur.→ Läs resten av inlägget!

Dans är känslor

Dans är känslor. Glädje. Sorg. Kärlek. Eufori.

Dans kan vara att dansa i en lång kedja med andra, en slingrande orm, ett band som knyts ihop och knyts upp. Och dans kan vara intensiv ögonkontakt (och för den delen känsloutbyte och rentav flört, om man så önskar) med en enda person utan att nånsin röra vid varandra.

Båda varianterna finns i mina böcker, och båda har jag också upplevt ikväll, på #Balticbal på Brändan i Folkets park i Malmö.

I mina böcker finns också andra upplevelser kopplade till dans. Utanförskapet man kan känna när man inte kan dansstegen eller inte har någon att dansa med. Båda har jag sluppit ikväll. Det är fördelen med många folkdanskvällar: de börjar med danskurs. Då får alla lära sig och ingen blir över.

Dans är känslor, fysiskt utlopp för känslor. Ikväll är jag glad.

(Jag skulle förstås bli ännu gladare om du som älskar dans och musik blir nyfiken på mina böcker och vågar dig på att läsa dem ❤)→ Läs resten av inlägget!

Vet du vad en äng är?

Nu blir det en kort historielektion!

Förr i tiden, ni vet när väldigt stor del av vår befolkning under många hundra år livnärde sig ”på det marken gav” (typ), så delades marken framför allt upp i inäga och utmark. Utmarken var där djuren fick lov att beta. Inäga var den mark som var inhägnad. Inägan bestod i sin tur av åker och äng.

Åker är där man odlar gröda. Äng är marken som man skördar hö ifrån. Hur mycket hö man har inför vintern avgör hur många djur man kan hålla liv i till nästa vår. Och hur många djur man har avgör hur mycket gödsel det blir som man kan sprida på åkern och därmed hur stor skörd man kan få från odlingarna.

Därav talesättet ”Äng är åkers moder”.

På ängen växer det som växer där. Gräs och blommor som klarar förutsättningarna. Till förutsättningarna hör att ingen näring tillsätts – det blir magrare och magrare. På en äng kommer också all växtlighet att slås (med lie) i slutet av sommaren. Under dessa förutsättningar har ängsväxterna (och i sin tur insekter och andra djur) utvecklats och anpassats, faktiskt under tusentals år.

Numera är det ont om ängar som sköts på det här viset. Vilket förstås är ett problem för de arter som är anpassade till miljön.

Saker som inte är ängar:

– Fält med blåklint och vallmo. Både blåklint och vallmo är åkerogräs som ofta hittas i eller i anslutning till sädesfält. (Ja, det är underbart vackert!)

– Platser där man sått in en slumpmässig blandning av blomfröer (där ”slumpmässig” också kan betyda ”något som fröfirman tyckte skulle bli fint tillsammans men där hälften inte ens finns naturligt i Sverige”).→ Läs resten av inlägget!

Och så trillar jag ner i sorgehålet igen

Det här är inte alls vad jag borde posta idag. Jag borde skriva något inspirerande eller kul eller klokt eller i alla fall relevant.

Men efter en dag när allting krånglat, på alla olika plan, så är det här jag är igen. Här, i det som texten på bilderna baseras på. Fast i den verkliga verkligheten, där känslan är så mycket starkare och smärtsammare än i den tillsnyggade och tillslätade bokversionen. Efter åtta år så trillar jag ner där igen, i det djupa svarta hålet av saker som krånglar och trasslar och som jag inte har koll på för att han dog och han hade koll på en del saker som jag inte hade – eller har.

Arg och besviken på mig själv. Arg på honom. Förbannad på mig själv för att jag inte kan allt, inte haft möjlighet att ta igen det än, för jag har behövt prioritera annat än datorer och externa hårddiskar och annan sån skit, för jag har försökt få livet att fungera för oss som är kvar och se till att barnen tagit sig igenom skolan, och jag har ändå bränt ut mig och trädgården växer ändå igen.

Jag behöver skriva massor om det här, men det har jag inte tid med, för maten är fortfarande inte klar, för jag har gråtit istället för att kaga mat.

Texten på bilderna är från Knutar och band, men lätt modifierad för att minska bokspoilandet.→ Läs resten av inlägget!

Buxbomsframgång!

Nu är en av buxbomsgångarna öppen!

Om du följt mig under sommaren så minns du kanske att jag för några veckor sedan postade om att jag börjat klippa gången i en av mina dubbelhäckar av buxbom? Bitvis var gången igenväxt med höga syrener och snöbär som skickat utlöpare från annat håll. Nu är syrener och snöbär nerklippta (ja, de kommer att komma igen), jag har breddat gången så den är framkomlig, och buxbomen i dessa båda häckar är i alla fall toppad.

Det här är en pyttedel av min trädgård. Jag har inte ens samlat ihop allt buxbomsklipp, och inget är snyggklippt. Jag är jättebra på att fokusera på allt som INTE är gjort och allt jag aldrig kommer att hinna. Just därför vill jag passa på att visa upp att det här faktiskt är gjort. Det finns en gång. Hela vägen.

Reel på instagram som visar buxbomsgångenLäs resten av inlägget!

Jag vill nå dig som

🌿 älskar naturen, att se saker växa, som kanske själv odlar, och som bryr dig om planetens framtid

🧶tycker om att skapa själv, kanske stickar, syr, flätar korgar eller något helt annat, eller som ser värdet i det andra skapat

🤔 tänker mycket på hur saker hänger samman, på varför världen ser ut som den gör och hur man skulle kunna göra annorlunda

💔 kanske har tunga erfarenheter av att inte passa inte, inte vara som alla andra, eller ha svårt att hitta din plats eller väg i livet, eller som bränt ut dig när livet krävt mer än du räcker till för

🧙‍♀️ tycker att även vuxna behöver sagor

📚 har behov av verklighetsflykt och gärna gör en resa till en påhittad värld genom böcker→ Läs resten av inlägget!

Broderi och dess koppling till Viddernas väv

När det var dags att fundera på omslag till Viddernas väv så hade jag en del galna idéer om att jag ville ha ett broderat omslag. Inte galna som i fel, utan galna som i att jag själv var fullt medveten om att det var frågan om en omöjlig dröm.

Drömmen var dock (förstås!) inte huggen ur tomma intet – det fanns mycket goda skäl till att jag ville ha ett broderat omslag.

Om du lyssnar på @enfantasystund s inläsning från boken förstår du säkert, åtminstone till viss del, varför. Och om du gillar broderi tycker jag verkligen du ska lyssna.

@enfantasystund har läst in ett kapitel från var och en av mina böcker om Elsinorien. För Lysande klot tvenne och Knutar och band är det respektive boks första kapitel. Men för seriens tredje bok, Viddernas väv, valde vi ett annat kapitel, utifrån spoilerhänseende.

Lyssna på ett kapitel ur Viddernas väv på spotifyLäs resten av inlägget!

Vilken kändis skulle du vilja rekommenderar mina böcker?

Jag såg att en författarkollega postade en film där en kändis rekommenderade hennes bok.
Smart! tänkte jag. Så borde man ju göra!

Men jag känner inga kändisar som läst mina böcker. (Eller, jag känner inga kändisar, punkt.)

Men så började jag fundera, bara ändå: vilka kändisar skulle liksom vara relevanta? Det relevanta är ju att det är en kändis som mina potentiella läsare skulle bry sig om vad de tycker.

Så, du som är potentiell läsare för mina böcker: vilka kändisar skulle du lyssna på? Vilka kändisar är det relevant för dig om de säger att du borde läsa en bok?→ Läs resten av inlägget!

Knutar och band är inte en fackbok

Det händer att jag står på hantverksmarknader eller liknande och säljer mina böcker.

Jag har skrivit tre böcker i (den skönlitterära) serien Elsinorien:
1. Lysande klot tvenne
2. Knutar och band
3. Viddernas väv

Men på hantverksmarknader och liknande händer det återkommande att någon står och tittar på de uppställda böckerna (utan att ta upp dem), uppenbarligen läser boktitlarna, och så går fram till Knutar och band, eventuellt tar upo den, och så säger något som får mig att förstå att hen tror att det är en fackbok inom textilhantverk på något vis, och jag får förklara att nej, det är skönlitteratur och det där är andra boken i serien. Och då blir boken genast ointressant för vederbörande 🙃

Nu finns det faktiskt en del kopplingar till textila hantverk i alla tre böckerna – det kan man bland annat höra om i det kapitel @enfantasystund läst in från Viddernas väv. Men det hjälper väl inte den som bara är ute efter nya hantverkstekniker.

Vilka missförstånd behöver du avstyra om dina böcker eller annat du skapar?→ Läs resten av inlägget!