Etikett: barnböcker

nov 05 2024

The fifth of november

Idag är det den femte november, och då passar det utmärkt att tipsa om två gamla favoritböcker från barn-/ungdomen: Edith Nesbits klassiker Huset Ardens gåta och Dickie Harding.

Det är spännande äventyr med barn i huvudrollerna. Det är magi och tidsresor och därmed samtidigt nedslag i engelsk historia.

Tidsresorna gav inblick i engelsk historia på ett sätt man inte fick som skolbarn i Sverige. Översättningen (med översättarens anmärkningar och översättarens förord gav inblick i språk, kultur och en massa annat på köpet. (Jadwiga P Westrup, förstås ❤)

De båda böckerna berättar delvis samma historia: Huset Ardens gåta från Edred och Elfridas perspektiv, Dickie Harding ur Dickies.

(I mitt exemplar av Dickie Harding har jag förresten gjort en notering om att jag köpt den på Bokman på Väla och att det var till nedsatt pris eftersom boken var skadad. Noteringen är ju egentligen ointressant, fast ändå kul så här många år senare.)→ Läs resten av inlägget!

sep 09 2024

När unnade du dig en saga senast?

Den gångna helgen har jag stått på en lokal skördemarknad och sålt böcker. Vid bordet bredvid mitt stod Nathalie Isaksson/ @sagotantens_krypin som också sålde böcker. Fast barnböcker, för ålder 3-6 år, och med färgglada illustrationer.

Oräkneliga gånger under helgen har jag hört Nathalie berätta om sina böcker. Om pepparkaksgumman som sprider rykten om att lakritshäxan ska ta över hela godisplaneten och om barnen som måste stoppa lakritshäxan. Om den oväntade vänskapen mellan enhörningen och drakarna. Och så vidare. Jag har sett person efter person skina upp när de hör ord som äventyr, saga, häxa, enhörning. Det här är saker man gärna vill läsa om för sina barn eller barnbarn.

Själv har jag stått och försökt analysera människor i förväg. Hur ska jag uttrycka mig? En del ryggar tillbaka så fort ord som fantasy, äventyr eller påhittad värld kommer på tal. Nä, sånt läser de inte. Det ska vara fakta, eller deckare, eller kanske en historisk roman. Vissa blir trots allt lite nyfikna när jag pratar om att mina böcker handlar om en tonårig tjej och hur hon växer upp till vuxen kvinna – men nej, fantasy, det går ändå inte.

Det finns förstås undantag! Dels finns det en del besökare som säger sig läsa alls, dels de som verkligen är fantasyläsare. Och ja, jag sålde en del böcker.

Men jag har ändå stått och fascinerats över skillnaden, att så många människor blir så glada och inspirerade av sagoteman när det är riktat till barn – som de i många fall själva kommer att läsa för – samtidigt som de inte alls kan tänka sig att läsa sådant för sin egen skull.→ Läs resten av inlägget!

nov 17 2023

Ja till monster, magi och mysterier!

Kulla-Gulla var, som jag minns det, den första bokserie jag verkligen fastnade i. Sannolikt läste jag om böckerna en hel massa gånger.

Att läsa Kulla-Gulla var också något att bli hånad för. Historien var på sitt sätt banal: fattig föräldralös flicka visar sig vara barnbarn till den rike patron. Ovanpå det var Gulla en snäll och duktig flicka med ett brinnande rättvisepatos och en ambition att förändra världen till det bättre för så många som möjligt. Sagomässigt. Orealistiskt. Fånigt på alla möjliga vis enligt omgivningen.

Likväl är vi många flickor (men kanske inte så många pojkar?) som vuxit upp med Kulla-Gulla som sällskap. Och som bekant ses ofta saker på ett annat sätt av nästa generation – och i nostalgins ögon.

I en ledare i GP kunde vi häromdagen läsa att ”Monster, magi och mysterier. Det är vad våra barn erbjuds.”. Det är tydligt av texten att detta inte är bra. Och, framför allt, det var bättre förr. När barnen läste Kulla-Gulla, Anne på Grönkulla, Katitzi, Lilla huset på prärien, Godnatt Mister Tom, och En liten prinsessa. (Ja, på den tiden handlade nästan alla de älskade böckerna om barn som var föräldralösa eller på annat sätt hade det eländigt.)

Jag läste också alla de där böckerna och älskade dem. Men jag läste också böcker som C S Lewis böcker om Narnia, Edith Nesbits böcker (med utgångsläge i England från hennes tid men fulla med magi och tidsresor) och Maria Gripes fantastiska böcker, fulla med övernaturliga inslag.

”… det var inte tidsresor och magiska portaler som öppnade tillvaron för mig”, skriver GP:s ledare.→ Läs resten av inlägget!

maj 17 2023

Cader Idris

1991 gjorde min familj en resa till Storbritannien. På den tiden tog man färjan (från Göteborg, tror jag?), vilket tog ett dygn. Vi hade med oss bilen och körde runt i ungefär två veckor i England och Wales, samt bodde i tält, innan det var dags att ta färjan hem till Sverige igen.

Vi hade ett späckat schema, och 16-åriga jag var nog rätt drivande i det där schemat. Det var ju så många viktiga saker man ville hinna se! Olika slott, och Shakespeare-saker, och London …

I schemat klämde jag alltså också in att vi skulle köra förbi berget Cader Idris i Wales. Fast i det fallet var jag nog väldigt vag med skälen till avstickaren. För i det fallet handlade det om att berget figurerar i en av Susan Coopers böcker i serien ”En ring av järn”/”The dark is rising”. Och det tyckte jag var pinsamt. Att bry sig om att besöka saker kopplat till Shakespeare eller vanliga historiesaker känns liksom mer … accepterat?

Så turen via Cader Idris blev synnerligen kort. Jag gissar på att vi stannade bilen när jag tog kort, men inte mer än så.

Har du besökt några udda platser kopplade till böcker du läst? Och har du då berättat för andra varför du reste dit?→ Läs resten av inlägget!

apr 02 2023

Om att inte platsa i boxen

Meme: Fyra figurer - en rund, en triangel, en fyrkantig med konstiga vinklar, och en femkantig. Och så ett runt hål. Den runda har tagit sig igenom hålet och säger: "I don't know what you guys are complaining about ... If you want to make it through, JUST BE YOURSELF!"

Idag är det internationella barnboksdagen. Idag är det också internationella autismdagen. Jag platsar inte riktigt i någondera. Och ändå vill jag lyfta båda.

Mina böcker är inte barnböcker. Unga vuxna har jag kategoriserat dem som, samtidigt som jag gärna sätter unga inom parentes beroende på sammanhang, för att betona att de lika gärna kan läsas av ickeunga vuxna. Klassificeringen Unga vuxna gör dock att mina böcker står under Barn- och ungdomsböcker.

Jag började skriva den första boken i serien när jag fortfarande var ”barn”, fast på väg ur barndomen: jag var nybliven tonåring. Och första boken handlar både om barndom och om att tvingas bli vuxen för tidigt.

Internationella barnboksdagen firas den 2 april, eftersom det var H.C. Andersens födelsedag. Andersen skrev bland annat om att inte passa in eller vara accepterad som man är. Vilket leder oss vidare till autismdagen, också den 2 april.

Jag har ingen autismdiagnos; jag anses inte ha sådana problem att jag får en utredning, utan jag får nöja mig med att sjukvården sagt ”du har autistiska drag, men …”.

Att ha autism innebär i praktiken att man avviker från ”normen”, att man inte passar in.

Jag har definitivt aldrig passat in i normen för hur man ska vara. Och det är erfarenheter jag tagit med mig in i mina böcker. Det finns förstås många olika sätt man kan vara annorlunda på, många olika orsaker till att man kan uppleva utanförskap. Olika sorters utanförskap är ett återkommande tema i mina böcker om Elsinorien.

Att skriva böckerna har varit ett sätt att bejaka mig själv.→ Läs resten av inlägget!

feb 27 2023

Totte och Malin och språket som hela tiden utvecklas

När mina barn var små läste jag boken ”Totte och Malin” för dem. Mitt äldsta barn föddes 2004. Det exemplar av Totte och Malin som vi har är tryckt 2003.

I vårt exemplar av boken står det:
”Malin har en springa med ett litet hålsom hon kissar med.”

Vilket komplicerat sätt att uttrycka det!
Och dessutom hade ju nyligen ett nytt ord, snippa, börjat användas, ett ord som kändes mycket enklare.

Fördelen med små barn i den åldern man läser Totte-böckerna är att man läser för dem, och de tittar på bilderna. Så redan från början läste jag ”Malin har en snippa som hon kissar med”.

I nyare upplagor av boken har man gjort denna ändring på riktigt. Tack och lov.→ Läs resten av inlägget!