- Omslagen
Ja, visst är de vackra, det säger alla. Men inte är det väl något som lockar till läsning? Det borde vara mer action på dem, kanske? Något som säger mer om vad de handlar om? De här bokomslagen är något man kommenterar att de är vackra, och sen går man vidare, punkt. - De är skrivna på svenska
Alla som har det minsta koll vet att fantasy ska läsas på engelska. Fråga bara typ alla coolingar på booktok (alltså bokdelen av Tiktok). Det är ju liksom inte rätt känsla i det svenska språket. Och det blir inte tillräcklig verklighetsflykt när man faktiskt fattar alla orden. Att olika svenska fantasyförfattare skulle ha olika språk och stil och att man därmed inte kan avfärda alla på det sättet är någon sorts bullshit som jag som författare kommer dragande med för att försöka lura dig i fällan. - De är fantasy
Det är ju bara skumma nördar som läser sånt. Vanligt folk läser deckare och feelgood! Och de seriösa läser litteratur, det vill säga sånt som inte behöver någon genrebeteckning. Fantasy, det är ju bara en massa hittepå. Magi och grejer. Och drakar. Nä, såna som du vill ju ha realistiska böcker, om sånt som kan hända på riktigt! Typ återkommande mord i samma lilla stad (mord som dessutom alltid klaras upp), eller berättelser där den nyinflyttade grannen visar sig vara drömprinsen. Eller ännu tyngre saker. - De ligger i kategorin ”unga vuxna”
Och du är ju vuxen. Inte kan du väl läsa något som fungerar att läsa även för dem som är unga/yngre än dig?
Etikett: bokomslag
mar 09 2025
Därför ska du inte läsa mina böcker
okt 05 2024
Vad fick dig senast att välja en bok?
När du senast valde en bok – alltså valde att köpa, låna, läsa, eller något sådant – vad var då avgörande för att du valde just den boken?
Var det titeln som lät spännande?
Var det bokens omslag?
Var det baksidestexten som lät intressant?
Var det en författare du gillar sedan tidigare?
Var det en bok du funderat på länge, och nu råkade den finnas där du fanns, i en bokhandel, på en mässa eller liknande?
Var det mest en slump?
Jag är nyfiken – berätta!→ Läs resten av inlägget!
jun 02 2024
Söndagsväxt med Sanne: Rölleka
För några år sedan sprang jag och letade rölleka hela våren: hur tidigt kunde man som allra tidigast hitta nya blomstjälkar på väg upp? Röllekans blad kan bilda en tät matta på marken, men det är inte förrän det börjar närma sig blomning som den skickar upp stjälkar, där det slutligen ska bildas blommor i toppen. Och för en av mina böcker behövde jag veta hur tidigt de kan komma.
Nu, i början av juni, har de allra första röllekablommorna hos mig slagit ut. (Men sedan kommer de att blomma ihärdigt så länge det alls finns någon grönska, kanske uppemot ett halvår.) Och samtidigt finns här fortfarande fjolårsståndare kvar (de brukar för övrigt vara vackra när de sticker upp ur snön).
Rölleka (eller röllika) är inte en särskilt vacker blomma. Den har en vit färg med grågula tendenser som får den att se lite smutsig eller solkig ut. Men det finns också exemplar som är ljust rosa. (Och på plantskolor kan man köpa förädlade varianter av mer färgstarkt slag.)
Det vetenskapliga namnet är Achillea millefolium, där millefolium handlar om bladens finflikighet (”tusen blad”) och Achillea syftar på att Akilles sägs ha använt örten för att stilla blodflöde eller läka skador hos sårade under Trojanska kriget. Röllekan är alltså en gammal välkänd läkeväxt. Och både druider och gamla kineser lär ha använt röllekan till olika typer av spådomskonst.
I mina böcker är det dock framför allt lukten jag fokuserat på. Den kryddiga doften framträder extra tydligt om man gnuggar stjälken eller blommorna, och luktminnen kan som bekant väcka starka känslor.→ Läs resten av inlägget!
jun 25 2022
Rölleka på Knutar och band
Varför är det rölleka på baksidan av Knutar och band?
Det korta svaret är väl att det behövdes något mer på baksidan, och då föll sig rölleka ganska logiskt. Bilden som använts är en gammal växtplansch av klassiskt snitt.
Rölleka nämns för första gången i boken i det korta stycke som citeras i bild 2. Från början var det både gråbo och rölleka med i texten, men senare förenklade jag det till bara rölleka.
Men varför rölleka då?
Egentligen just bara för doften. Det är inte blomdoft som a nektar, utan en kryddig doft när man mosar blomman. Och den doften återkommer sedan i boken och får ytterligare betydelse.
Men rölleka är också en läkeväxt som använts långt bakåt i tiden. Släktnamnet Achillea hänger samman med att Akilles sägs ha använt rölleka till att behandla sår efter slaget vid Troja. I Kina och hos druider användes röllekastjälkar inom spådomskonst. Och egtvedpigen begravdes med en röllekablomma för över 3000 år sedan.
Att låta röllekan vara med känns rätt på så många sätt.
🌻
Meja dök upp med nyplockad rölleka som hon mortlade och sedan smorde mig med vid tinningarna och i nacken. Doften var smått berusande.
”Varför?” frågade jag henne nyfiket.
”Jag vet inte”, svarade hon bara. ”Det ska vara så vid en kröning.” Och så stack hon in ett par röllekablommor i håruppsättningen.→ Läs resten av inlägget!
jun 19 2022
Vallmo på bokomslag
Varför är det vallmo på omslaget till Knutar och band?
Nej, det har inget med gårdagens inlägg om vallmon i rågfältet att göra.
Jag tycker väldigt mycket om vallmo. Många foton på vallmo blir det i min mobilkamera så här års 🥰 Men det i sig är ju inget skäl att ha med vallmo på bokomslaget?
Jag kan lugna er med att vallmon på omslaget till Knutar och band inte bara är där för att den är vacker – den figurerar i boken också.
”… intensivt röda vallmoblommor som såg ut som skrynkligt tunt rött
papper …”→ Läs resten av inlägget!
mar 12 2022
Hur omslagen kom till
”Apropå inget av det du skrev i texten. Det är så vackra omslag så att man smäller av. Har du skrivit något om hur de kommit till? Annars skulle jag vilja läsa om det.”
Den kommentaren fick jag på ett inlägg på min facebooksida för ett tag sedan.
Man kan ju tänka att det borde finnas en alldeles fantastisk historia bakom mina bokomslag 🙂 Men jag är ledsen, jag måste göra er besvikna på det området.
I ärlighetens namn hade jag aldrig direkt funderat på bokomslag, trots att den första boken funnits i mitt medvetande under större delen av mitt liv. Och när det blev klart med förlag så hoppades jag väl nånstans att nån annan skulle ha idéer om just detta. Men nej.
När det visade sig att jag förväntades klämma fram nån sorts idéer för bokomslag så infann sig snarast någon sorts vag lågmäld panikkänsla. För bok 2 och 3 hade jag nån sorts möjliga idéer, men för bok 1 var det egentligen helt tomt i huvudet. Jag kunde ju inte ens komma på en bra titel.
Uppdraget från förlaget var i alla fall att jag skulle skriva ner mina tankar och ge förslag på några bilder från en bildbyrå som kunde fungera som utgångsläge för arbetet. Typ nåt sånt.
Stackars Mattias på förlaget fick ett lååångt dokument (där det mest användbara nog var att jag berättade om nåt typsnitt jag gillade) samt en lista med bilder. Utifrån detta valde han ett av mina bildförslag, på en dimmig bokskog, som han mixtrade med färgerna på.→ Läs resten av inlägget!
