Ja, jag brukade vara en hängiven bokreabesökare. Ni vet, en sån som satt och jämförde bokreakataloger, kryssade för vad jag skulle köpa, satte frågetecken på saker jag skulle kolla upp, och hade koll på vilka böcker som skulle köpas i vilken affär. (När jag växte upp var det Killbergs och Åhléns som gällde, och kanske att man hann iväg till Bokia på Väla. Senare i livet, som student, handlade det om det betydligt större utbudet i Göteborg. Och efter det andra platser – inte minst Malmö, där i alla fall två av de bokhandlar jag brukade besöka inte finns kvar längre.) Självklart gick jag på bokrean första dagen, vissa år redan på morgonen. Och sedan blev det ofta en uppföljande tur framåt reatidens slut, när det var halva priset på alla reaböcker, eller ta si många och betala för så många och liknande.

Det var många saker som lockade med rean:

Självklart möjligheten att fynda böcker jag verkligen ville ha riktigt billigt. (Både böcker jag redan läst och böcker jag ville läsa.)

Bokrean innebar också ett plötsligt utökat sortiment med böcker som normalt sett inte fanns att tillgå. Plötsligt svämmade marknaden över med böcker om spännande ämnen jag ville kunna mer om eller ”standardverk” som vore bra att ha, om trädgård eller matlagning eller hur man bygger smarta lösningar för förvaring.

På bokrean fanns det möjlighet att få mina ytterst begränsade tillgångar att räcka till något som kändes lönt. Skönlitteratur när jag var ungdom; mest facklitteratur när jag blivit student eller ung vuxen.→ Läs resten av inlägget!