Dansa för livet – (bara) om du vill!

Idag, den 10 september, deltar många svenska skolor i ”Dansa för livet”. Syftet med aktionen är att förebygga självmord bland unga.

Det är förstås ett fantastiskt initiativ. Själv tillhör jag dem som älskar att dansa – jag drömde en gång i tiden om att bli dansare, och på högstadiet och gymnasiet var dansen min huvudsakliga fritidsaktivitet.

Men jag vill samtidigt påminna om att det finns en hel del barn och ungdomar som hatar att dansa. Det kan finnas olika skäl: att de inte tycker om att andra ser dem röra på sig, eller att de tycker det är svårt att hänga med och förstå rörelserna, och så vidare.

Dessutom finns det många barn och unga som mår väldigt dåligt av den här sortens schemabrytande aktiviteter. Skoldagens rutiner saboteras, det är ofta otydligt vad som ska hända när under dagen, och man tvingas träffa på en mängd andra elever man inte alls känner.

För många, som kanske redan mår dåligt, kan alltså den här sortens dagar och aktiviteter vara en sådan sak som bara ytterligare spär på det dåliga måendet.

Tyvärr finns det inom skolans värld en del klämkäcka vuxna som, när de väl blivit ”sålda” på en sån här grej som Dansa för livet, också blir oerhört angelägna om att ALLA ska vara med. Alltså även de som försöker förmedla att just det här är sånt de mår dåligt av.

Därför vill jag passa på att påminna:

Att delta i Dansa för livet måste vara frivilligt.

Att tvinga någon att delta är att motverka hela syftet.→ Läs resten av inlägget!

Folkmusiken: en välkomnande öppen smältdegel

Jag sitter på Malmöfestivalen och pustar ut efter en dryg timmes intensivt dansande, där alla som velat fått lära sig några danska folkdanser.

Mörka krafter i vårt land (ja, jag kallar dem det) försöker ibland claima folkmusiken och folkdansen som ”sina”, som något pursvenskt och oföränderligt, och föra in det i sin bild av traditionellt. Och varenda gång jag är på något folkmusik- och dansarrangemang så påminns jag om hur bisarrt det är.

Här är alla välkomna. Oavsett ålder, oavsett ursprung, oavsett kläder. När man delar upp sig i par för olika danser så är det numera ingen uppdelning efter kön, det är ingen som dansar ”herr” eller ”dam”. Vi dansar, de allra flesta kommer utefter dansens partnerbyten att hinna dansa med både sitt eget kön och andra, och ingen bryr sig. Dessutom präglas sammankomsterna av hjälpsamhet: det gör inget om det blir fel, det viktiga är att vi har kul tillsammans.

Folkmusik och folkdans är dessutom en naturlig smältdegel. Här blandas influenser från när och fjärran, både vad gäller melodislingor, rytmer, instrument, danssteg och -turer. Inget är hugget i sten, hittar man något nytt och kul så införlivar man det i sitt eget sammanhang.

Som det ju alltid har varit.

För människor har alltid kommit samman över gränser, för att träffas, umgås, och ha roligt.→ Läs resten av inlägget!

Dans är känslor

Dans är känslor. Glädje. Sorg. Kärlek. Eufori.

Dans kan vara att dansa i en lång kedja med andra, en slingrande orm, ett band som knyts ihop och knyts upp. Och dans kan vara intensiv ögonkontakt (och för den delen känsloutbyte och rentav flört, om man så önskar) med en enda person utan att nånsin röra vid varandra.

Båda varianterna finns i mina böcker, och båda har jag också upplevt ikväll, på #Balticbal på Brändan i Folkets park i Malmö.

I mina böcker finns också andra upplevelser kopplade till dans. Utanförskapet man kan känna när man inte kan dansstegen eller inte har någon att dansa med. Båda har jag sluppit ikväll. Det är fördelen med många folkdanskvällar: de börjar med danskurs. Då får alla lära sig och ingen blir över.

Dans är känslor, fysiskt utlopp för känslor. Ikväll är jag glad.

(Jag skulle förstås bli ännu gladare om du som älskar dans och musik blir nyfiken på mina böcker och vågar dig på att läsa dem ❤)→ Läs resten av inlägget!

Jag tränar inte när jag är ledig, för då är jag ledig

– Varför tränar du inte på sommaren då? frågar läkaren.

Det är mitt i sommaren nån gång. Jag är på årligt läkarbesök som jag numera kallas till eftersom jag har stående medicinering. Läkaren klämmer av det obligatoriska frågebatteriet som väl ska avhandlas med alla patienter. Röker du? Dricker du? (Med det menar hen inte vatten eller vilken dryck som helst utan specifikt drycker med påtaglig alkoholhalt.) Äter du ordentligt? Tränar du?

– Ja, jag försöker träna min friskvårdstimme under terminstid, men nu under sommaren blir det inte mycket.

– Varför inte då?

Jag svarar något lagom undflyende och förvirrat, som man gör när man plötsligt skäms över något man inte var beredd på att behöva skämmas över.

I duschen nyss, ett halvår senare, kunde jag plötsligt formulera svaret:

För att när jag är ledig så behöver jag så mycket ledig tid som möjligt. Oplanerad tid, dagar som i möjligaste mån inte störs av måsten eller borden. Dagar när jag kan orka påbörja saker som kräver ”obegränsad” tidsrymd för att jag ska hinna eller orka börja ta itu med dem. Lagning av kläder, byrålådor och trasiga köksstolar. Funderingar kring vad jag behöver få ordning på i handlingen för att kunna börja skriva nästa bok. Ork att sätta in papper i pärmar som skulle behöva ett nytt system. Och massor med andra sådana saker. Sånt händer inte om alla dagar har måsten och dåliga samveten, om dagarna är sönderhackade av sånt som måste prioriteras högre.

Utan sådana dagar får jag inte ens riktig återhämtning, avslappning av det slag som är bortom tillkämpad återhämtning med stickningen.→ Läs resten av inlägget!

Det här är Fosse!

Fosse?
Redan när namnet nämndes i diskussionerna inför Nobelpriset i litteratur fastnade mitt huvud.
Jon Fosse? Va, nej, det är fel förnamn. Men det är helt riktigt att det ska vara ett kort förnamn. Och så ska det ha med dans att göra.

Jag har tillbringat mer tid i danssammanhang än i finlitteratursammanhang. Bob Fosse var ett mycket viktigt namn inom dansen, som dansare och koreograf.

Här ett klipp ur Sweet Charity (Bob Fosse både regissör och koreograf). 

Läs resten av inlägget!

Folkrot!

Vad gör du om en vecka, den 22-23 juli? Jag planerar att befinna mig på festivalen Folkrot! Så här står det på festivalens webbplats:

”Folkrot är en skånsk kultur- och folkmusikfestival, belägen på Spelmansgården norr om Hjärnarp, för människor i alla åldrar! Här sammanförs allt som är viktigt för hållbarheten av våra rötter och folkliga kultur, där alla får ta del av den otroliga skatt som Skåne besitter av folkmusik, folkdans, folktro, folksagor och hemslöjd.”

Först och främst ska jag dit för att jag älskar folkmusik och folkdans (vilket förmodligen den som läst mina böcker kan ana). Men dessutom kommer jag att ta med mina böcker om Elsinorien för försäljning. Jag kommer att vara en del av Folkrotsmarknaden kl 14-18.30 på fredagen och 10-18 på lördagen.

Folkrotfestivalen innehåller konserter, workshops, familjeaktiviteter av olika slag samt VM i träskofiol. Ja, och så spelas det förstås till dans.

Här kan du läsa mer om vilka artister som kommer att uppträda.

Här finns programmet.

Jag hoppas vi ses på Folkrot!

Läs resten av inlägget!