Den utvalde, som ska rädda världen. Tecknen som visar att han är den rätte. Född av en jungfru, och under fattiga omständigheter.

Alltsammans klassiskt stoff, som återkommer i olika myter, legender och religioner sedan långt mer än tvåtusen år. Samma stoff som vi som skriver fantasy (och för den delen även författare inom andra genrer) fortfarande använder. För det är upplägg som väcker och lockar.

Jesus föddes med allra största sannolikhet inte den 25 december. Kopplingen till detta datum skedde långt senare. Och det är förstås ett smart drag av den tidens ”PR-folk” att koppla ihop firandet av ”den utvalde” med den stora vinterhögtiden. Kanske är det i sig en viktig faktor för att hålla en religion levande i tvåtusen år. Kristendomen, dess utövande och uttolkning har hunnit förändras mycket genom tiderna, men vid jul är det starkt förankrat att påpeka att det vi *egentligen* firar är ett utvalt barns födelse. Och det är ju inte riktigt sant. Julen är ett mischmasch av traditioner av vitt skilda ursprung, en del av det sannolikt tusentals år gammalt, annat ganska nytt. Och utöver det förstås väldigt olika beroende på var i världen vi befinner oss.

Jesus verkar ha haft många kloka och bra tankar. Det mesta av det knappast unikt för honom, mycket av det framfört av andra före honom, i annan kontext – och för den delen senare. Men i den tid och det sammanhang han levde var religionen den relevanta vägen.

Under de tvåtusen år som sedan gått har ordet kristendom och namnet Jesus däremot ofta varit viktigare än det predikade innehållet, och orden har använts för alla möjliga syften.→ Läs resten av inlägget!