Det finns många saker som kan stressa en och som man kan bli utmattad av.

Som när den man älskar, men som bor långt långt bort, äntligen är på samma plats som en själv. Då blir allting så intensivt! Nästan som att man blir berusad på den andras närhet. Det finns inte tid att sova, man lever livet i högsta hastighet och med högsta volym på allt man gör. Enormt energikrävande.

Eller när ens älskade återigen befinner sig långt bort. När längtan och saknad driver en till vansinne, gör att man knappt orkar ta sig något för, och hela tiden räknar dagar och timmar till nästa gång man ses.

Och mitt i alltsammans förväntas man ändå ta ansvar för vardagsliv och åtaganden.

Vad händer när det blir övermäktigt? När orken att hantera alltsammans tar slut?

Läs mer i Viddernas väv!→ Läs resten av inlägget!