- Omslagen
Ja, visst är de vackra, det säger alla. Men inte är det väl något som lockar till läsning? Det borde vara mer action på dem, kanske? Något som säger mer om vad de handlar om? De här bokomslagen är något man kommenterar att de är vackra, och sen går man vidare, punkt. - De är skrivna på svenska
Alla som har det minsta koll vet att fantasy ska läsas på engelska. Fråga bara typ alla coolingar på booktok (alltså bokdelen av Tiktok). Det är ju liksom inte rätt känsla i det svenska språket. Och det blir inte tillräcklig verklighetsflykt när man faktiskt fattar alla orden. Att olika svenska fantasyförfattare skulle ha olika språk och stil och att man därmed inte kan avfärda alla på det sättet är någon sorts bullshit som jag som författare kommer dragande med för att försöka lura dig i fällan. - De är fantasy
Det är ju bara skumma nördar som läser sånt. Vanligt folk läser deckare och feelgood! Och de seriösa läser litteratur, det vill säga sånt som inte behöver någon genrebeteckning. Fantasy, det är ju bara en massa hittepå. Magi och grejer. Och drakar. Nä, såna som du vill ju ha realistiska böcker, om sånt som kan hända på riktigt! Typ återkommande mord i samma lilla stad (mord som dessutom alltid klaras upp), eller berättelser där den nyinflyttade grannen visar sig vara drömprinsen. Eller ännu tyngre saker. - De ligger i kategorin ”unga vuxna”
Och du är ju vuxen. Inte kan du väl läsa något som fungerar att läsa även för dem som är unga/yngre än dig?
Etikett: fantasy
mar 09 2025
Därför ska du inte läsa mina böcker
jan 29 2025
svenskfantasy.nu – vad ska vi ha den till?
För knappt ett år sedan körde webbhotellet jag har mina webbplatser hos en kampanj med extremt låga priser på domännamn. Jag slog till och köpte domänen svenskfantasy.nu. Jag tänkte väl att jag skulle försöka göra något kul eller användbart med den, men det hade jag aldrig tid eller ork med. Så i nuläget går den bara direkt till elsinorien.se.
Nu har snart ett år gått, och det är dags att förnya. Det extralåga priset gäller inte för nästa år. Så det är dags att ta ställning om jag ska ha kvar den.
Så därför undrar jag: vad tycker du jag borde använda den till? Borde jag slå mig ihop med ett gäng andra fantasyförfattare (dig?) och göra något tillsammans, och i så fall vad?→ Läs resten av inlägget!
jan 05 2025
Trettondagen = den klassiska fantasyns dag?
Trettondagen imorgon. Helgdagen som bara finns men som ingen egentligen firar – eller? Men som vi förstås ändå vill ha kvar, för att den förlänger den sammanhängande tid vi kan ta ledigt så här under årets mörkaste tid utan att någon protesterar.
Det vi officiellt firar är att de tre vise männen, som sett en ny stjärna på himlen och därför gett sig ut att leta efter den nyfödde konungen, hittade fram till Jesusbarnet och gav honom dyrbara (men ganska meningslösa) gåvor.
Den utvalde. Profetior och spådomar. En blivande konung. Kampen mellan ont och gott. Magi.
Känns det igen?
Ja, det är ju klassisk fantasy! En berättelse full av element som var klassiska redan långt före år noll i vår tideräkning, men som numera är basen i många fantasyberättelser.
Så jag har ett förslag:
Vi gör trettondagen, alltså den 6 januari, till den klassiska fantasyns dag!
Nackdelar:
Det finns förstås en risk att en del religiösa människor blir upprörda (både för att vi ”snor” dagen och för att de tycker sig ha ensamrätt på berättelseupplägget)
Sista lediga dagen – då vill vi ju inte hitta på en massa aktiviteter – då vill vi bara sova eller ta det lugnt!
Fördelar:
Sista dagen innan en lång period utan ledigheter och roligheter – då passar det väl extra bra att prata om fantasyböcker? För vi behöver fantastiska berättelser med magi och hopp för att orka igenom de så kallade oxveckorna.
Jag tänker inte alls att det ska vara en dag för stora jippon och föreläsningar.→ Läs resten av inlägget!
okt 19 2024
Språk i fantasy
När man skriver berättelser som utspelar sig i en påhittad värld är det en de saker man behöver fundera på. Eller kanske snarast flera av de saker man behöver fundera på.
Pratar man samma språk i den världen som i vår värld? Pratar man samma språk överallt i den påhittade världen, eller finns det flera (många) olika språk? Förstår människor från olika länder i världen varandra? Och får läsaren träffa på ord eller meningar från världens språk?
I landet Elsinorien pratar man samma språk som i vår värld. Men där finns också ett äldre språk, gammalelsinoriska. Detta språk ligger närmre grannländernas språk. I Lysande klot tvenne är Nanna fjorton år och har ganska lätt att lära sig de nya språken. Men när hon blir äldre blir det svårare för henne.
Jag har inte hittat på ett helt språk. Men läsaren får träffa på en del ord och uttryck från gammalelsinoriskan. Texten i bilden ger ett exempel.→ Läs resten av inlägget!
okt 03 2024
Vilka är det som läser böckerna om Elsinorien egentligen?
Diagrammet ovan är påhittat; jag har inga siffror på hur läsarna fördelar sig, utan hara dragit till med något som ska se snyggt ut i diagrammet 
Men väldigt förenklat (jag övade ju på förenklingar igår!) så kan man dela in läsarna just så: i de som brukar läsa fantasy och de som inte gör det.
Fantasyläsarna är ju logiska: mina böcker räknas till den genren. Det är visserligen svårt att hitta svensk fantasy, men om man hittar den, exempelvis via sociala medier, så är det hyfsat sannolikt att man hittar mina böcker.
De/ni som inte brukar läsa fantasy är mer spännande. Det är läsare som ändå tyckt att böckerna verkar spännande eller intressanta nog för att våga läsa en genre man är ovan vid. En del av er för att ni känner mig, andra kanske för att ni gillar mitt sätt att uttrycka mig, eller bara blivit nyfikna ändå.
Intressant nog uppfattar jag ingen större skillnad i hur bra de båda grupperna tycker om böckerna. Möjligen att ni som inte brukar läsa fantasy är mer positivt överraskade – medan en del vana fantasyläsare inte helt uppskattar avstegen från förväntningarna på fantasy.
Vill jag komma nån vart? Ja! Om du är nyfiken på mina böcker, men tvekar på grund av genren, så tycker jag att du ska våga! En boks genre säger långtifrån allt. Det finns goda skäl att tro att du ska gilla boken trots att du inte brukar läsa fantasy.
(Det här borde vara ett sånt där roligt meme med två olika färger i cirkeldiagrammet, där den ena färgen är de som gillar mina böcker och den andra färgen de som gillar mina böcker fast i en annan färg.→ Läs resten av inlägget!
okt 02 2024
Om förlag, eldsjälar och kommersiellt gångbart
Vad är egentligen ett förlag? Tja, i korthet kan man säga att det är ett företag som ger ut böcker.
Jag ska börja med att säga att jag absolut inte är någon expert på förlagsbranschen. Och dessutom tänker jag ge mig på att göra en förenklad kategorisering – jag som egentligen avskyr förenklingar och är usel på kategoriseringar. Men ibland ser till och med jag poängen 
Grundprincipen för ett förlag är att det finns ett antal anställda som arbetar med olika delar av utgivningsprocessen: förbättrar texten i samråd med författaren, layoutar bokens ut- och insida, marknadsför den slutliga produkten, och så vidare. Dessa personer behöver ha lön. Och alltså ger förlagen huvudsakligen ut böcker som de tror kommer att funka kommersiellt, alltså sälja tillräckligt bra för att det ska bli pengar över till löner och helst en hel del mer. Bokgenrer som överlag verkar vara säkra kort i Sverige idag är feelgood och deckare.
Inom förlagsbranschen finns också eldsjälar: personer som ger ut sådant som de brinner för, sådant de tycker är riktigt bra och behöver ges ut, oavsett om det lönar sig eller inte.
En del av dessa eldsjälar finns på de stora vanliga förlagen. Om de kommersiellt gångbara böckerna säljer bra, så att det blir vinst för förlaget, så finns det pengar till att ge ut en del böcker som kanske inte ens går runt.
Andra eldsjälar finns på pyttesmå förlag. Dessa förlag sköts ofta på ”fritiden”, vid sidan av något annat arbete. Därmed blir de ekonomiska förutsättningarna andra: man kan ta risken att det kanske inte går runt, eller att man i alla fall aldrig kommer att kunna ta ut lön.→ Läs resten av inlägget!
sep 09 2024
När unnade du dig en saga senast?
Den gångna helgen har jag stått på en lokal skördemarknad och sålt böcker. Vid bordet bredvid mitt stod Nathalie Isaksson/ @sagotantens_krypin som också sålde böcker. Fast barnböcker, för ålder 3-6 år, och med färgglada illustrationer.
Oräkneliga gånger under helgen har jag hört Nathalie berätta om sina böcker. Om pepparkaksgumman som sprider rykten om att lakritshäxan ska ta över hela godisplaneten och om barnen som måste stoppa lakritshäxan. Om den oväntade vänskapen mellan enhörningen och drakarna. Och så vidare. Jag har sett person efter person skina upp när de hör ord som äventyr, saga, häxa, enhörning. Det här är saker man gärna vill läsa om för sina barn eller barnbarn.
Själv har jag stått och försökt analysera människor i förväg. Hur ska jag uttrycka mig? En del ryggar tillbaka så fort ord som fantasy, äventyr eller påhittad värld kommer på tal. Nä, sånt läser de inte. Det ska vara fakta, eller deckare, eller kanske en historisk roman. Vissa blir trots allt lite nyfikna när jag pratar om att mina böcker handlar om en tonårig tjej och hur hon växer upp till vuxen kvinna – men nej, fantasy, det går ändå inte.
Det finns förstås undantag! Dels finns det en del besökare som säger sig läsa alls, dels de som verkligen är fantasyläsare. Och ja, jag sålde en del böcker.
Men jag har ändå stått och fascinerats över skillnaden, att så många människor blir så glada och inspirerade av sagoteman när det är riktat till barn – som de i många fall själva kommer att läsa för – samtidigt som de inte alls kan tänka sig att läsa sådant för sin egen skull.→ Läs resten av inlägget!
aug 24 2024
Resor, kartor och fantasy
Häromdagen frågade Anna Hallander författare på instagram varför det är så vanligt med långa resor i fantasy, det riskerar ju faktiskt att bli långtråkigt?
Jag håller med om att det kan var väldigt störande eller tråkigt med alla evinnerliga resor i fantasy. Och samtidigt har jag själv en massa resor i mina böcker 
Jag insåg redan när jag skrev första utkastet till första boken i tonåren att allt resandet är problematiskt, att det känns som att det ”aldrig” tar slut, och därför experimenterade jag redan då med hur mycket av det man kunde hoppa över utan att det blev konstigt.
Det är liksom inte så att resebeskrivningarna är ett självändamål, utan de är en konsekvens av att karaktärerna på grund av omständigheterna behöver förflytta sig, vilket dels tar tid, dels påverkar dem utifrån resornas olika vedermödor.
En av de saker som nämndes av andra i svaren var att kartor i fantasyböcker kan vara en morot till läsaren, typ ”allt det här spännande ska du få upptäcka!”. Så det är väl bra att säga att så ser inte jag på kartorna i mina böcker. Mina kartor är där som någon sorts referens, så att läsaren (och författaren från början 
) ska kunna hålla reda på var de olika platserna som nämns ligger i förhållande till varandra. Av den anledningen kan man också notera att den första kartan innehåller mindre information än de senare.
P.S. Jag vet att det är lite tyst här för tillfället. Vardagen och saker som händer omkring mig tar upp typ all tid och ork just nu.→ Läs resten av inlägget!
aug 09 2024
Vad var det för böcker Tove Jansson skrev?
Idag är det 110 år sedan Tove Jansson föddes. Och jag har sett många hyllningsinlägg under dagen. För Tove Jansson och de karaktärer hon skapat är älskade av många. Vi är många som känner igen oss i eller rentav identifierar oss med en eller flera av hennes karaktärer. Det är många som samlar på muggar med motiv från hennes berättelser.
Det är igenkänning i det stora och det lilla. I mänsklighetens funderingar och rädslor, glädjeämnen och äventyr. Tidlöst. Och för nästan alla åldrar.
Så … vad är då böckerna om mumintrollen och de andra för något? Tittar man lite ”objektivt” på dem så är det berättelser om olika sorters påhittade varelser i en påhittad värld. Nätbokhandlarna placerar böckerna i kategorin 6-9 år, alltså böcker för barn. Samtidigt som ett par av karaktärerna i muminvärlden representerar Tove och hennes kärlek Vivica.
Sammantaget skulle jag kategorisera det här som … tja, ni vet den där genren som så många med bestämdhet hävdar att de inte alls läser eller tycker om. Ni vet, den där väldigt breda genren som jag själv skriver i, den där förutsättningarna inte helt stämmer med vår verkliga värld, men som samtidigt fungerar så bra för att spegla företeelser i vår egen värld men under lite andra förutsättningar. (Bläddrar jag i de Muminböcker som står i min bokhylla – gallringsexemplar från biblioteket – så konstaterar jag att det ju till och med finns kartor! Jag lägger upp bilder på dem i händelser.)
Men på wikipedia står det istället att Tove Janssons genre är ”roman” 🙂
Kategoriseringar är ju egentligen ganska ointressanta, eller hur?→ Läs resten av inlägget!
aug 08 2024
Videor med uttal av namn i mina böcker
Namn i fantasy är ofta lite konstiga och jobbiga, med märklig stavning, och man vet inte hur de uttalas.
Så jag tänkte att då gör jag det: uttalar namnen. Det kommer att bli en serie reels eller videor. I texten till filmen finns ofta ytterligare info om namnet eller personen.
Du hittar dem i olika sociala medier:
