Det är bra att läsa fantasy, enligt studie

I dessa tider kan det vara värt att påminna om den positiva effekten av att läsa fantasy.

”De som läser Harry Potter är mer benägna att minska fördomar om minoritetsgrupper och visa större grad av empati, visar en studie från 2014. Detta beror på att Harry ofta blir vän med och drar sig till speciella, stigmatiserade grupper (typ husalvar och trollkarlar med icke-magiska föräldrar, så kallade Mudbloods). 

Ytterligare en studie från 2016 visar att det är mindre sannolikt för amerikanska Harry Potter-läsare att de skulle hålla med om politiska åsikter som Donald Trump har, som till exempel det föreslagna förbudet mot resor från muslimska majoritetsländer.”

Citatet är från Metro Mode, i en artikel från 2019. Artikeln anger Huffpost som källa.

Jag är fullt medveten om att Rowling själv visat sig vara synnerligen fördomsfull på vissa områden, men det förtar inte den positiva effekt hennes böcker haft på många läsare. Och just det faktum att så många läst hennes böcker gör ju att det måste varit ett tacksamt underlag för forskning, jämfört med böcker som lästs av färre personer.

Jag har för mig att jag läst liknande slutsatser för fantasy/fantastik i stort, men jag minns just nu inte var. Men jag tycker själv samtidigt att det är en logisk effekt.

Tyvärr har ju fantasy ingen stark ställning i Sverige, samtidigt som behovet av perspektiv som dessa helt uppenbart är stort.→ Läs resten av inlägget!

Magin runt monarkin

Idag har en drottning dött. Drottning Elizabeth, som varit drottning i 70 år. 96 år gammal har hon slutligen somnat in.

Jag har under eftermiddagen och kvällen fascinerats över de ord som använts kring detta. Först uttalandena om att det är ”djupt oroande” att höra om hennes hälsotillstånd. Sedan, när beskedet kommit om att hon är död, så har många uttryckt chock.

För mig är det en ganska naturlig sak att någon som är 96 år gammal kan dö av hög ålder och inget särskilt mer än så. Sorgligt för den som har ett känslomässigt förhållande till personen, självklart, men ändå inget konstigt. Inget chockerande.

Om jag ser på det ur författarperspektiv funderar jag dock på om det kanske handlar om att de i Storbritannien har en starkare … vad ska man säga, magisk känsla för monarkin? Något som, trots det moderna samhället, ligger närmre sånt jag och en del andra fantasyförfattare skriver om.

Den där relationen mellan folket och de kungliga, som ”min” Ailonise har så svårt att förstå sig på.

För mig känns det udda att se det i verkligheten, trots att jag själv skriver om det i mina sagor.→ Läs resten av inlägget!

Natur, miljö och medmänsklighet

Vi skriver berättelser om djupa skogar, där magin fortfarande bor och där fåglar kvittrar och smådjur lever i frid.
Vi låter fantasin ta oss på vindlande äventyr, längs smala stigar mellan urgamla träd, över stora vida slätter och höga berg, över gnistrande hav och längs forsande älvar.
Vi beskriver drömvärldar där människor får älska vem de vill och visar hur tillvaron kan vara utan vår världs kulturella begränsningar.

Men vi berättar också om fantasivärldar där ondska härskar och där djup orättvisa råder.
Vi visar hur framtiden kan te sig om miljöförstörelse får fortgå eller om de som ser vissa människor som mer värda får styra. Hur livet kan bli efter den stora människoorsakade katastrofen.

Vi visar på människors bästa och sämsta egenskaper och vad de kan leda till.
Vi visar på det vackra i det som finns här hos oss men som hotas på olika sätt.
Natur, miljö och medmänsklighet.

Vi skriver fantastik. Påhittade berättelser som skruvar på de givna förutsättningana. Verklighetsflykt, men samtidigt ett sätt att tydligare visa upp den verkliga världen.

🧙‍♀️

Snart är det val. Jag kommer inte vara partipolitisk på det här kontot. Men jag kan ändå påminna om fundamenten i mina berättelser.

Minns Elsinoriens djupa skogar, öppna slätter och glittrande hav.→ Läs resten av inlägget!

Vilken är din typ av fantasy?

Tack för alla svar på frågan om varför ni inte gillar fantasy! Det var jätteintressant att läsa 😊
Och ni andra, som gillar fantasy …. jag såg ju hur det kliade i fingrarna på er att få svara också 😚

Så nu ska NI få chansen: Berätta! Berätta vad ni gillar med fantasy. Men utveckla gärna också vidare. För det finns ju så mycket olika fantasy. Dels går det att dela in i subgenrer baserat exempelvis var berättelsen utspelar sig – men det går ju också att dela in på andra sätt. Det kan vara mörkt eller lättsamt, hålla ett hissnande tempo eller vara lugnare. Fantasy kan innehålla samhällskritik, det kan vara romantik som bara ”råkar” utspela sig på ett sagoslott, eller en klassisk saga i nytappning. Och det kan utspela sig här och nu, i Sverige 2022.

Vad gillar du i fantasy – och vad gillar du inte?
Vill du får du gärna ge konkreta exempel på fantasy som är av det slag du gillar – det kan inte minst vara en hjälp för den som vill upptäcka mer fantasy men ännu inte hittat en nisch som passr hen.

Läs gärna svaren på frågan på instagram #mintypavfantasyLäs resten av inlägget!

Du som inte gillar fantasy …

Du som INTE gillar fantasy, vad är det mer specifikt du inte gillar?

📚Är det att det inte är på riktigt? (Du vet att annan skönlitteratur också är hittepå, va?)

🐲Är det att det ibland finns djur som drakar och enhörningar? (Drakar kan vara riktigt söta, faktiskt!)

🧙Kanske stör du dig på att magi ibland gör att saker löser sig lite för enkelt? (Mina barn har haft svårt för serifiguren Bamse av just det skälet: när det blir besvärigt så äter Bamse dunderhonung, och sen ordnar sig allt.)

⏳Eller är det i själva verket så att du läste en fantasybok eller såg en fantasyfilm för ett par decennier sedan, och just den var så fånig att du sedan avfärdade hela genren?

(Jag hoppas innerligt att anledningen inte är att du fått lära dig att man inte ”ska” tycka om fantasy, för att det inte är ”seriös litteratur”.)

Berätta gärna! Jag är uppriktigt nyfiken.

En del av de svar jag fått kan läsas på instagram och andra kan läsas på facebook. → Läs resten av inlägget!

Ja, varför skriver jag just fantasy?

Det korta enkla svaret är väl att det var där jag började, och så blev jag kvar. Och kanske var det lite grann en slump att det var just fantasyn jag valde från början? Men det var där jag saknade tjejkaraktärer i huvudrollerna i de böcker som fanns, och det blve en drivkraft i sig. En annan bit i det var att sånt jag själv tyckte var snyggt eller coolt, men som inte var ”modernt” eller som sågs som töntigt i den vanliga 1980-talesverkligheten, kunde jag utan vidare bestämma var snyggt eller coolt eller självklart i den värld jag skapade.

Å andra sidan är ju ovanstående inget svar på varför jag fortsatte med fantasy. Så här dryga 30 år senare kunde jag ha bytt genre – och det har jag ju inte 🙂

En av de saker jag gillar med fantasy är just att jag själv kan bestämma reglerna. Jag bestämmer själv vilka saker jag vill ha som i vår värld och vilka saker jag vill ska fungera på ett helt annat sätt, oavsett om vi pratar naturlagar eller kultur. Och eftersom det jag skriver utspelar sig i en annan värld behöver jag inte förhålla mig till hur det verkligen ser ut i Stockholm eller någon annan stad. (Därmed behöver jag inte researcha på samma sätt – eller bara när jag själv bedömer det som relevant.)

En annan sak handlar om det magiska. Jag älskar att koppla dimma till att något är i görningen, älskar antydningar om att någon är utsedd att göra något, eller att det går att åkalla gudarna.→ Läs resten av inlägget!

Varför skriver jag fantasy, om …

Ja, varför skriver jag fantasy, om jag nu samtidigt tycker att fantasy kanske mest är en kuliss?

Det här är en fortsättning på inlägget ”Fantasy – genre eller kuliss?”. Redan när jag skrev inlägget kände jag att jag inte hade skrivit klart. Här kommer ett försök till fortsättning.

Jag började skriva Lysande klot tvenne i slutet av 1980-talet, när jag var i mina tidiga tonår.

Åttiotalet var en tid när det var viktigt att passa in i ramarna. Man förväntades klä sig som alla andra (=följa modet), lyssna på samma musik som andra (välja mellan synth och hårdrock, eller lyssna på mainstream pop), titta på samma filmer som andra, vara småkär i samma skådisar, och så vidare.

Jag gillade andra kläder och var helt ointresserad av att anpassa mig efter mode. Jag sydde gärna egna kläder, klänningar med vida kjolar, med inspiration från 1800-talet och längre tillbaka och med en touch of saga eller fantasy.

Jag gillade väl en del av den musik som gjordes och spelades på radio, men var väldigt ointresserad av musikens genre. (Och det var en uppenbarelse utan dess like när jag senare på gymnasiet upptäckte att det fanns annan musik och att man kunde be den lokala skivbutiken beställa hem sånt man ville ha om det inte fanns hemma. Men för att det ens skulle vara möjligt behövde man ju upptäcka annan musik …)

Jag var helt ointresserad av de flesta filmer som visades på bio och de kändisskådisar andra gillade, och jag fattade inte ens varför det där var så jävla viktigt.→ Läs resten av inlägget!

Fantasy – genre eller kuliss?

Fantasy är inte en genre. Fantastik är en kuliss.

Det skriver Tobias Robinson i ett blogginlägg från ifjol.

Och jag håller nog i stort med om detta.

Fantastiken sätter vissa ramar – eller snarast tar bort dem.

Om du ska läsa fantastik så behöver du vara öppen för att saker kanske är på ett annat sätt än i den vanliga världen. Det kan finnas krafter som vi inte är vana vid. Naturlagarna som vi känner dem kan vara satta ur spel eller fungera annorlunda. Samhälle, kulturer, religion och så vidare kan skilja sig från de som är kända på vår jord. Det kan dyka upp arter som aldrig dokumenterats av biologer (men en del av dem har människor ändå berättat om), och det kan finnas andra arter är människor som är intelligenta, har språk och kultur. Dessutom kan kulturerna ha hunnit längre i sin utveckling än vi – eller inte alls lika långt. Eller kanske båda delar samtidigt.

Ungefär så. Jag har säkert missat en del aspekter. Och all fantastik innehåller inte allt ovan. Men poängen är att i en bok som klassas som fantastik kommer en del förutsättningar att skilja sig från det du är van vid. Det kan vara pyttelite eller jättemycket. Men ska du läsa fantastik så behöver du kunna acceptera dessa premisser.

Det är det som är kulissen. Och det är väl också det som är den stora skiljelinjen mellan den som uppskattar fantastik och den som inte gör det: om man accepterar att kliva in i en värld med andra förutsättningar eller inte.→ Läs resten av inlägget!

Ð och ð

Ð. ð.
Konstiga bokstäver.
Men just bokstaven ð förekommer i Viddernas väv. I ett namn på en plats.

Fantasy är ju i nån mån ökänd för konstiga namn, konstiga stavningar, konstiga språkkonstruktioner, på nivån att det ibland drivs med det 🙂

Så är det bara show off? (Heter det så?)
Nä, inte i det här fallet i alla fall.

Namnet kom till av att jag lekte med olika ord, vände och vred på stavelser och uttal av vanliga välkända ord för att skapa något nytt som passade för sammanhanget. Vidd. Vidder. Wyðja.
Bokstaven ð fick vara med för att den fick namnet att låta så som jag ville ha det.

Men ja, jag tycker, rent estetiskt att det är en snygg bokstav. Också.→ Läs resten av inlägget!

Krig.

Fantasyböcker innehåller ofta sånt som krig och onda härskare. Så även mina böcker.

Det är viktigt att komma ihåg att de berättelser jag och andra författare skriver är påhittade, och det är farligt att dra påtagliga paralleller mellan våra berättelser och specifika verkliga händelser.

Med det sagt, så vill jag ändå påpeka att påhittade berättelser har relevans för verkligheten. Det jag och andra skriver om hämtar förstås inspiration (usch, så vidrigt att använda detta vackra ord om något så hemskt) från verkliga händelser och omständigheter. Så har människor gjort i alla tider: hanterat verklighetens hemskheter genom sagor och berättelser. För att bearbeta. För att kunna hantera ondskan genom att se den i omskriven form. Lyfta blicken och få andra perspektiv på det som händer. Behålla hoppet om att det, som i de flesta sagor, ska sluta lyckligt. Och samtidigt för att kunna fly verkligheten, att låtsas att det där onda inte är på riktigt, åtminstone en stund.

Det är vanskligt att skriva om sånt här. Inte minst dagar som denna. Det är lätt att det blir för pompöst, och dessutom att böckerna och berättelserna ges för stor vikt.

Böcker kan bara skildra en begränsad del.
Böcker hindrar inte en galning att starta krig.

Krig är inte sagor. Krig är smutsigt och blodigt och orättvist och vedervärdigt.
Och krig har sällan lyckliga slut.→ Läs resten av inlägget!