Etikett: föräldraskap

Okategoriserade

Utmattning, småbarn och kattungar

För tillfället handlar i princip allt om vår lilla kattfröken. Callisto.

I tisdags kastrerades/steriliserades hon. Sedan dess levs livet med tratt. Sedan i torsdags växlar vi stundtals med en body, som jag behövt sy in för att den är för stor men som ändå inte sitter riktigt bra.

Har hon tratt på sig når hon knappt ner till maten i matskålen. Hon kan inte krafsa över när hon gått på lådan, för hon når inte, men hon försöker, och det fastnar kattsand och ibland annat på tratten. Hon får inte busa med brorsan, för att han inte ska råka sprätta upp operationssåret. Hon kan inte tvätta sig, för hon når inte. Och hon får inte gå ut, vilket gör att hon stundtals ylar och klättrar på dörrkarmarna.

Med bodyn är det svårare att gå, eftersom den inte sitter så bra. Gå på låda har jag inte sett henne göra. Och eftersom den sitter som den gör vågar jag inte låta henne ha den på natten. Men man kan få busa mer med brorsan. Vilket hon inte gör, för det är svårt att springa i den.

Ibland tar vi av både tratt och body en stund för att hon ska kunna tvätta sig. Det hon allra helst vill tvätta är såret. Antar att det kliar. Och hon har ju inte tvättat sig där sedan i tisdags morse. Men hon får inte tvätta där. Det innebär ännu mer panikartad övervakning. Men det är i någon mån konstant övervakning hela tiden ändå. Var hon är.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Mammorna i mina böcker

Imorgon är det mors dag. Och jag tycker att det är dags att lyfta fram mammorna i våra böcker.* Mammorna är ju källan till så mycket!

I mina böcker finns det många mammor. Några av de som nämns vid namn ser du i reelen. Det finns fler som nämns vid namn, och det finns ytterligare andra som bara nämns som någons mamma eller med någon annan titel eller liknande.

Huruvida någon benämns med namn eller inte säger egentligen inte så mycket om deras betydelse utan mer om från vilken vinkel de dyker upp i berättelsen. Mammor finns ofta med som en viktig del i atmosfär, stämning, kulturen i en familj, och är en stor del av den miljö deras barn växer upp i. Ona, som nämns i filmen nedan, finns med redan tidigt i första boken om Elsinorien (Lysande klot tvenne) men nämns inte vid namn förrän i andra boken (Knutar och band).

I mina böcker träffar vi på mammor som leder kamper, ofrivilliga mammor, mammor som har makten, mammor som är döda, och många andra mammor. En del får vi lära känna närmre. En del blir mammor först efter att vi redan lärt känna dem.

Du som skriver: Vill du berätta om någon eller några mammor i dina böcker eller manus?
Du som läser: Har du någon favoritmamma från någon bok?

@forfattarsanne

Imorgon är det mors dag. Och jag tycker att det är dags att lyfta fram mammorna i våra böcker. Mammorna är ju källan till så mycket! I mina böcker finns det många mammor.

→ Läs resten av inlägget!
Okategoriserade

Om NPF-dagen – en dag försent

Igår var det NPF-dagen. Jag hade tänkt skriva något, men när jag väl hade tid var jag för trött.

Jag är förälder till ett barn (en ungdom) med NPF. Jag skriver dock sällan om det i sociala medier. Framför allt för att det inte är min sak att skriva om. Han skulle inte uppskatta att jag berättade på sociala medier. Så i den mån jag tar upp det här så är det utifrån min roll som förälder. (Och ibland utifrån det faktum att jag själv också har dragen, om än ingen diagnos.)

Att vara förälder till ett barn med NPF har dock påverkat mitt liv och min tillvaro väldigt mycket. Redan under det år min man var sjuk i cancer började skolan svaja för mitt NPF-barn, men då var vi i alla fall två föräldrar. Omkring ett halvår efter att jag blev änka kraschade skoltillvaron totalt för mitt barn. Skolans oförståelse och ointresse för att barn funkar olika, att alla inte kan tryckas in i mallen och att det faktiskt är skadligt för ett barn att tvingas iväg till något det mår så fruktansvärt dåligt av, ledde till djupgående effekter hos både mig och mitt barn. Att som ensam förälder sitta på möten med mängder av representanter från skolan, som alla hävdar att de vill barnets bästa och samtidigt hävdar att man inte ”samarbetar” när man vägrar svika sitt barn, det bryter ner en bit för bit. Eller för den delen när skolan skickar orosanmälan till socialen, riktad mot mig som förälder, för att barnet mår dåligt i skolan, på grund av skolan.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

En pappa till: Kungen av Illidien

Det finns fler pappor än Meltas* i mina böcker. En av dem är pappa till Dainas, och han dyker för första gången upp i andra boken Knutar och band (åtminstone är det först då han syns som enskild person, inte bara som en i mängden).

Vi får aldrig veta vad han heter. Han är kung av Illidien, och jag tror nog inte att han skulle tycka att någon borde använda förnamn om honom, mer än möjligen hans fru.

Illidien är ett av många länder som kejsar Aygwidon på olika sätt gett sig på. Hur det hanterades berättar Dainas i bilden nedan. (Nedkortad version av en längre dialog med Ailsa.) Man kan uppfatta det som att hans barn är i fokus.

Andra bilden visar den sida av honom som Ailsa får träffa på, och som den vid det här laget vuxne Dainas har att hantera: den pinsamma pappan. Han som ställer pinsamma och lite för långtgående frågor till en långväga gäst. Han som kommer med märkliga antydningar som samtidigt är så väl uttryckta att man inte riktigt kan ifrågasätta dem, för att det inte går att veta säkert om det är klumpighet, omedvetenhet, eller mycket avsiktliga pikar. Och han har definitivt ingen tilltro till tonårstjejers förmåga att åstadkomma viktiga saker.

”Det är väl ganska uppenbart var jag fått mina fördomar ifrån … och dessutom uttrycker han sig gubbigt så det förslår”, kommenterar Dainas senare.

Dainas skiljer sig på många sätt från sin pappa, men påverkan från pappans världsbild ligger ofta och spökar och tar tid att frigöra sig från.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Vilket ansvar har egentligen en mamma?

Är det okej att en mamma ger sig iväg långt hemifrån för att rädda världen, på ett uppdrag bara hon kan utföra?

Gör det skillnad att barnet är ett av de tryggaste barn man kan tänka sig, och dessutom är omgivet av människor hon älskar och har en trygg anknytning till? Eller måste en mamma alltid prioritera att vara med sitt barn, över allting annat? Är hon en sämre mamma, en sämre människa, för att hon inte ägnar varje ledig stund åt att längta hem till sitt barn?

Och gäller samma regler för en pappa som för en mamma? Om mamman och pappan ger sig iväg gemensamt, på samma uppdrag, är det i så fall någon av dem som är sämre än den andra föräldern, bara baserat på kön?

Min tredje bok, Viddernas väv, handlar även om föräldraskap. Det är nog inte ett bärande tema, men det ligger med där under stora delar av boken, i olika former.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Pappor

Det finns en pappa i mina böcker. #farsdag

[Nu är en spoilervarning säkert på sin plats, för den som verkligen inte vill veta något alls i förväg.]

Eller, det finns flera pappor. Men det finns en pappa som spelar en stor och viktig roll. Samtidigt som han egentligen inte syns jättemycket. Han syntes rentav så lite att både testläsare och lektör påpekade att han faktiskt borde synas mer.

Han är pappan som aldrig funnits där. Inte för att han inte ville, utan för att stora krafter tvingat honom att finnas en halv galax ifrån sin dotter under nästan hela hennes uppväxt. Fast det vet ju inte hon – hur skulle hon kunna veta? Och när han sedan slutligen lyckas få hem henne, när hon redan är förbi den egentliga barndomen, så är det knepigt att kliva in i papparollen för någon han egentligen inte känner.

Han är så rädd att göra fel.
Och det gör så ont att hon ständigt påminner så mycket om sin mamma.

Det tar tid för dem att hitta sina respektive roller, far och dotter. Han stannar liksom hela tiden i bakgrunden, på lite avstånd. Fast bara när det gäller henne, inte när det gäller andra.

Med tiden hittar de ändå någon sorts relation. Han finns där som en bekräftelse i bakgrunden: låter henne gå sin egen väg, men stöttar och bekräftar. Men det är inte förrän det är försent som det blir tydligt för henne hur mycket han faktiskt betytt.

Och nej, det var inte alls så jag trodde Meltas skulle vara.→ Läs resten av inlägget!