Många tycker att matematik är ett svårt skolämne.

Själv tyckte jag alltid matte var ett av de roliga ämnena. Tydliga regler och principer, men också att man genom ett logiskt angreppssätt i flera steg kan räkna ut saker som vid första anblick kan verka omöjliga att ta reda på.

För att matten ska bli begriplig behövs dock att den som förklarar gör det på ett sätt som får det att ”klicka” för mottagaren. Och med matte tror jag det blir extra tydligt att en modell inte funkar för alla. En del behöver förstå alla steg och resonemangen bakom, behöver förstå varför det inte kan vara på något annat sätt. Andra behöver ”bara” se man ska göra på det här sättet och då blir det samma resultat som i facit, och då fortsätter man att göra så och är nöjd med det. Vissa vill ha demonstrerat flera olika vägar till samma svar. Och olika hjärnor är strukturerade på olika sätt och behöver angripa problemet från olika vinklar.

För många kan det funka med bara en av förklaringsvarianterna, även när den inte ens är fullständig, för när aha-känslan kommer så faller det sista på plats av sig självt. Men för att vara på den säkra sidan behöver man egentligen alla vinklarna. (Vilket väl hänger samman med att även för något som man har ”kunnat” i många år, så kan man ändå plötsligt få en aha-känsla när ytterligare en aspekt faller på plats.)

Samtidigt finns det en hel del lärare (eller, det gjorde det i alla fall när jag gick i skolan) som lär ut utifrån den variant som fungerar för dem själva.→ Läs resten av inlägget!