Söndagen den 2 juni är det Fantastikmässa på Ungdomens hus i Malmö (Norra Skolgatan 10B), och jag är där!
Mässan är öppen kl 10-15. Det finns ett antal programpunkter, och så finns både författare och hantverkare på plats och säljer sina alster. mer om vilka som finns på plats i filmen nedan.
Mer information finns i Facebookeventet Fantastik 2024 – en mässa för alla och på instagramkontot Fantastikmässa.
Jag hatar nyhetsbrev. Ni vet den där skiten som fyller mejlboxen och som gör att man missar de viktiga mejlen? Som gör att man lägger mer fokus på att rensa bort meningslösheter än på att faktiskt svara på riktiga mejl?
De flesta ”nyhetsbrev” är förtäckt reklam. Ibland har man klämt in någon viktig info bland all reklamen, som gör att det inte går att slänga rakt av. Andra gånger är det bara reklam rakt av. Då är det i alla fall lättare att slänga.
De nyhetsbrev som verkligen är just nyhetsbrev är ofta alldeles för långa. För många nyheter. För långa nyheter. Och alldeles för ofta inleds de med en svamlig krönika om något totalt ointressant som får mig att tappa intresset direkt.
Jag har själv gjort riktiga, genomarbetade nyhetsbrev i jobbet, på den tiden nyhetsbreven fortfarande var ganska få. Det ligger en hel del jobb bakom. Och som mottagare är risken samtidigt stor att det går rakt i soporna, för att man vill hålla mejlkorgen så tom som möjligt.
Ändå sägs det återkommande, i goda råd till författare och andra som vill ”nå ut” och sälja, att det är viktigt att ha ett nyhetsbrev.
Hallå? Jag vill inte vara irritationsmomentet i din vardag! Och jag vill inte lägga en massa tid på något ingen vill läsa. Dessutom har jag faktiskt inget att berätta i ett nyhetsbrev. Jag vill inte krysta fram nyheter.
Men okej, det jag gör är att jag lite för ofta kräks ur mig reflektioner om stort och smått i sociala medier (och du ser förmodligen bara en del av dem om du följer mig där).→ Läs resten av inlägget!
Jag står på Bokmässan, i monter B07:39, fredagen den 29 sept kl 17-19.
Men jag står inte själv. Samma tid som jag står ett gäng andra författare från Idus och Visto förlag. Tillsammans spänner våra böcker över allt från böcker för små barn, via kapitelböcker för bokslukarålder, ända upp till vuxna läsare, och allt från fantasy till beskrivning av det liv man levt.
Ska du på Bokmässan i Göteborg? Boka in monter B07:39, fredag kl 17-19, och kom och prata med oss, bläddra i våra böcker, och kanske passa på att köpa nåt du gillar, med en färsk signatur av författaren!
Det som är jobbigast med att ha gett ut böcker är att man ska sälja dem.
Jag ser ”kollegor” som är ute och visar upp sina böcker i alla möjliga sammanhang, igen och igen och igen. Mässor och marknader och festivaler av olika slag, i en aldrig sinande ström. Långt borta och nära. Sammanhang där böcker har huvudrollen, evenemang med teman som knyter an till boken, och stora evenemang där böcker är en udda fågel.
Och jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte är med på mer sånt.
– Kommer du till …?
– Ska du vara med på …?
Nej. Nej, det ska jag inte.
Livet går ju liksom inte ihop sig ändå. Det är barn (ungdomar) och hus och trädgård och jobb och spår av en utmattning som kanske finns kvar för gott. Och jag är ensam förälder. Tiden finns inte. Orken finns inte.
Det här ÄR den stora nackdelen med att vara utgiven på hybridförlag. I alla fall för mig. Ja, jag vet att även författare på traditionella förlag, åtminstone till viss del, behöver ägna sig åt sånt här eller liknande. Men generellt i mindre utsträckning.
Ja, jag visste från början. Och nej, just den biten fattade jag nog inte riktigt. Målbilden sträckte sig fram till att det faktiskt skulle bli böcker. En del som ifrågasätter oss som ger ut på hybridförlag upprepar som ett mantra att vi gör det för att få kalla oss författare. Men nej, att vara författare var aldrig målet. Att mina berättelser, skrivna för att bli böcker, faktiskt skulle bli böcker, var målet.→ Läs resten av inlägget!
Kort sammanfattning: Trevligt och rätt bra.
Vi fick en rejäl regnskur när vi höll på att sätta upp saker på torsdagen, och samma på fredagen. Och en rejäl skur senare på torsdagen. Och vinden ville gärna flytta vårt popuptält, så vi ställde boklådor på nederdelen av tältbenen.
Det är bra att vara flera som säljer tillsammans. Man kan byta av varandra för matpauser, man kan lösa problem tillsammans, och man hjälper faktiskt varandra med ”säljsnacket” efter ett tag. Och trevligt att lära känna varandra!
Dessutom är det bra att man därmed får ett bredare utbud av böcker, inte bara en enda produkt att sälja.
Min klänning och krona väckte uppmärksamhet, både hos sykunniga och småflickor, och var en bra konversationsstartare.
Att sitta och sticka är också bra. Det väcker nyfikenhet, samtidigt som det ger folk möjlighet att titta på det man säljer utan att man ”stör” dem.
Oklart dock om vare sig klädsel eller stickning gjorde skillnad för försäljningen i praktiken.
Virkade katter lockar definitivt folk att komma och titta!
Sålde vi nåt, och lönar det sig?
Vi sålde en del, men inga enorma mängder. Vi sålde för mer än det kostade med platsen och tälthyra, men ser man det i timlön så var den låg. Å andra sidan har vi delat ut en hel del visitkort och pratat med potentiella kunder som annars inte skulle ha hört talas om oss. Och det är, som med all form av marknadsföring, svårt att veta det långsiktiga resultatet. Som författare på hybridförlag behöver man själv se till att nå ut till potentiella kunder.→ Läs resten av inlägget!
Apropå det här med miljöpåverkan som författare, så finns det en konkret sak som jag ständigt stör mig på och som jag verkligen tycker det borde finnas en bättre lösning på: postpåsarna som i praktiken blir engångspåsar, fastän de skulle kunna användas igen och igen.
Som de flesta ”små” författare* så skickar jag en hel del böcker direkt till kunder. Den lösning jag valt – för att det är enklast utifrån alla vardagslivsparametrar och annat – är att skicka med Postnords förfrankerade postpåsar. Antingen de blåa påsarna eller de något mindre (och aningens billigare) så kallade presentpåsarna (som är snyggare utanpå), som syns på bilden.
Gemensamt för den här sortens påsar är att de har tydliga regler: det du ska skicka måste gå att få i påsen samt får inte väga mer än 2 kg inklusive påsens vikt.
Smidigt och bra, om än inte särskilt billigt. Fast ändå betydligt billigare än att köpa påse och porto var för sig.
Men sen då, när jag skickat en bok med en påse till Stina, och Stina sedan har något hon ska skicka till någon annan? Eller om jag har fått något skickat i en postpåse som ligger kvar här, och jag ska skicka en bok till en kund?
Tja, man får lov att återanvända en tidigare använd postpåse, om man sätter på nya frimärken. MEN grejen är att då kostar de nya frimärkena man behöver sätta på MER än om man köper en ny postpåse. För mina böcker blir portokostnaden i grova slängar 50% dyrare om jag sätter nya frimärken på en använd (=gratis) påse än om jag köper en ny förfrankerad påse.→ Läs resten av inlägget!
Lite sammanfattning, efter att ha stått på Folkrot och sålt böcker den gångna helgen:
📚 Jag sålde totalt 16 böcker! Visserligen var en hel del av dem till människor som jag kände sedan innan men som passade på att köpa när vi nu befanns oss på samma ställe. Men jag sålde också några till helt nya personer. För att vara allra första gången jag sålde IRL så måste jag säga att jag är väldigt nöjd.
🎻 Jag hade tänkt gå på festivalen i vilket fall, eftersom jag älskar folkmusik. Nu fick jag, som försäljare, gå in utan att betala inträde (och fick även mat gratis). Win-win!
👩 För mig, som tycker att sociala sammanhang är lite svåra – och det är inte lättare efter att ha haft ytterst små möjligheter till sådant de senaste sex-sju åren – så var det här ett bra sätt att vara på festival. Jag kunde smita iväg och lyssna på konserter och annat när jag ville, men när jag inte hade något sådant för mig kunde jag sitta bakom mina böcker.
😫 Dessutom passade det bra ihop med mina utmattningsrester, för det blev liksm många pauser, inte för mycket av samma sak, eller hur man ska säga. Ganska mycket vila utan att vara vila.
🧶 Till nästa gång jag sitter och säljer bör jag dock komma ihåg att ha med mig en stickning. Det är vilsammare att sitta bakom en hög med böcker om man har något att pilla med samtidigt – och det det är trevligare med en stickning än med mobilen, både för mig och potentiella kunder.→ Läs resten av inlägget!