”Litar du på folk i allmänhet?”

Frågan ställs då och då i diverse undersökningar. Och sen rapporteras resultatet i någon nyhetssändning, och någon drar en massa, stundtals väldigt långtgående, slutsatser, om den ökande eller minskande tilliten.

Jag gillar inte frågan. För vad då, ”litar på”?

Jag litar på att de allra flesta människor inte kommer att stoppa gift i mjölpåsen i mataffären eller skjuta ner mig på stan.

Jag litar på att de flesta människor som kör bil faktiskt kan köra bra, åtminstone en dag när de är utvilade, på bra humör och när väglaget är bra. Men jag vet att en del kommer att orsaka bilolyckor.

Jag litar på att en majoritet av de människor jag möter på ett tåg inte kommer att sno min väska om jag går till bistron och köper en kaffe. Men jag litar inte på att det gäller för riktigt *alla* människor, och lämnar jag väskan föredrar jag ändå att göra det när det är långt till nästa station, för att minska risken.

Jag tror att väldigt många människor vill väl – men också att det de menar med ”väl” inte alls behöver vara samma sak som jag menar. Ibland kan deras väl betyda något som jag vet är skadligt för mig eller någon annan. För att vi har olika värderingar, olika mycket förståelse för något, eller för att vi i grunden fungerar olika men deras utgångspunkt är att alla funkar precis som de (eller för den delen att alla borde göra det, så det bästa de kan göra är att försöka ”fixa” det).→ Läs resten av inlägget!