Skrämmer krig och våld bort läsare från fantasy?

”Jag gillar inte fantasy.” Det är en ganska vanlig kommentar när man berättar att de böcker man skrivit är just fantasy. Eller ”Jag läser inte fantasy”, eller någon annan variant. Om personen sedan ändå läser böckerna så brukar det komma någon kommentar efteråt i stilen ”… men just det här gillade jag!”.

Det här är ett ämne jag varit inne på många gånger i tidigare inlägg. Fantasy är ju en bred genre, med många subgenres och många stilar. Att man inte gillar en specifik fantasybok eller -film, som var den man råkade ”utsättas” för behöver inte betyda att man avskyr alla.

Det finns många olika aspekter av fantasy som kan upplevas ”störande” eller som kanske inte faller alla i smaken – magi, estetik, svårigheten att tänka sig en värld som fungerar annorlunda. Och alla elementen finns inte i all fantasy.

De senaste dagarnas diskussioner och inlägg om våld har fått mig att fundera på om just våld och krig i fantasy är det som skrämmer bort en del läsare/tittare?

All fantasy innehåller inte våld och krig. Men den som bildat sin uppfattning om fantasy av att ha råkat se delar av exempelvis Lord of the rings- eller Hobbit-filmerna, eller en del populära teveserier av liknande slag, kan lätt få känslan av att just alla dessa slag och allt detta våld ÄR fantasy, att det är det som definierar fantasyn.

Om du skrämts bort från fantasyn av våldet, så vill jag säga, högt och tydligt: Det finns annan fantasy.→ Läs resten av inlägget!

Fantasy med andra sorters hjältar

För ett par dagar sedan skrev @marijafischeroden om våldet. Våldet i verkligheten omkring oss – och våldet i fantasy.

För så är det ju: många fantasyböcker och -filmer innehåller mycket våld. På ett sätt är det en logisk konsekvens av att berättelserna ofta handlar om någon sorts kamp: mellan olika länder, eller mot någon onding som man vill bli av med. Och i mänsklighetens historia har dessa saker ofta ”lösts” med våld. Alltså blir det så även i böcker och filmer.

Jag har svårt för det. Och jag önskar att jag kunde säga att det är för att det besvärar mig, men det är snarast tvärtom: jag tycker det är så ointressant att titta på att jag zonar ut. Jag hinner inte med, hänger inte med på vem som slår ner vem. Är det på TV gör jag något annat tills slaget är slut. Är det en bok är det risk att jag ger upp om det blir för mycket.

Och jag håller med om att det är dumt fokusera så mycket på våld i fantasy. Att vi behöver se konsekvenserna av våldet. Och att vi behöver #andrahjältar, hjältar som bygger upp istället för att förstöra.

Och ja, just detta finns i mina böcker!

Ja, det finns ondingar och våld i min bokserie Elsinorien. Men det är inte det som ligger i fokus. Och det är inte våldet som är lösningen.

I mina böcker får vi också se konsekvenserna, hur människorna mår efteråt, som en konsekvens av våld och krig.→ Läs resten av inlägget!