Hur gör vi med sociala medier?

Det sker förändringar på sociala mediefronten. Det senaste, som väl de flesta läst eller hört om, är att Meta ska slopa faktagranskning. (Fast bara i USA?) (Fast har ni nånsin upplevt att det verkligen funnits någon faktagranskning?)

Att de stora socmedplattformarna utvecklas i en otrevlig riktning, långt bort från det trevliga som fanns i deras barndom, är ju egentligen ingen nyhet. Men på senare tid känns det som att det eskalerar.

Jag trivdes själv väldigt bra på twitter, tills han den där Musken köpte alltsammans och sänkte skeppet. (Okej, det var på väg utför redan innan, men ändå.) Vi var många som till slut gav upp och lämnade det som då bytt namn till X.

Och nu ser jag liknande tendenser på metas plattformar (fb och insta): folk funderar på att lämna. Både privatpersoner och större kreatörer.

Men det är ju svårt. Här har vi byggt våra sociala sammanhang. Här hoppas vi författare på att kunna nå potentiella läsare/kunder. Vi känner till hur saker funkar. Och här finns tillräckligt många som kommunicerar på svenska.

Vi stannar kvar för att vi kan det här och inte vet var vi ska bli av istället. Och just därför stannar vi väl många gånger kvar längre än vi egentligen vill.

Men alla sociala medier blir förr eller senare irrelevanta eller passerar bäst före-datum. Och i förlängningen behöver vi också fundera på vilka företag det är vi gynnar genom att vara aktiva på deras plattformar.

Så: var ses vi sen?
Vilka andra ställen finns du på?→ Läs resten av inlägget!

Ny recension av Lysande klot tvenne!

Så här skriver @enlitenbokitaget på instagram:

”Twist of fate in the dark
Face to face with who we are
Put away what we lost
Compensate with what we got”
Lightning and Thunder – Marianas Trench

Jag får samma känsla som av Mio, min Mio och Bröderna Lejonhjärta; en saga med större djup än vad man kanske först tror.

Mörker och ljus, kärlek och smärta, och en stor portion av både inre och yttre sökande gör det här till en klassisk men ändå ny historia.

Ailonise är en frisk fläkt för mig, jag visste inte hur mycket jag har saknat en kvinnlig huvudkaraktär som inte är mentor eller kärleksintresse i min fantasy. Som gör allt det som de manliga karaktärerna så ofta gör och som får vara både modig och rädd.

Episkt och mysigt!→ Läs resten av inlägget!

Böcker är glitter

#glitter är dagens ämne i #bokdalingsjulkalender2022 .

Ordet glitter får mig i första hand att tänka på sånt glitter man har i granen eller runt midjan och håret som tärna i luciatåget. Och det kan ju vid första anblick eller tanke tyckas vara en billig, plastig sak.

Men när jag tänker mer på saken så är det ju egentligen ett koncentrat av något som finns naturligt. Glittret i riktigt kall snö. Glittret när solljuset speglas i havet. Glittret i någons ögon.

Glittret finns där ett kort ögonblick, och sedan är det borta.

Det vi gör när vi skapar konstgjort glitter – som de glittrande girlanger vi hänger i granen – är att vi förstärker och förlänger det flyktiga glittret. Omger oss med det.

Och så tänker jag att det är lite samma sak som böcker. Böcker är också ett koncentrat, fast av känslor och upplevelser. I en bok har man sållat bort lite av mellanrummen, och ofta förstärkt eller intensifierat det som händer, så att upplevelsen för läsaren blir … MER. Som ett koncentrat. Och precis som med glittergirlangen så kan man återvända när man vill, läsa samma stycke igen och igen, om man vill.

Det låter förstås lite fuskigt. Och det är väl så glitter också uppfattas. För av någon anledning anses det fult att ha en massa känslor. Vilket ju är jättedumt! Känslor är ju i grunden väldigt viktiga. → Läs resten av inlägget!