Etikett: kärlek

Okategoriserade

Läbgtan. Saknad. Tillsammans.

Det finns många saker som kan stressa en och som man kan bli utmattad av.

Som när den man älskar, men som bor långt långt bort, äntligen är på samma plats som en själv. Då blir allting så intensivt! Nästan som att man blir berusad på den andras närhet. Det finns inte tid att sova, man lever livet i högsta hastighet och med högsta volym på allt man gör. Enormt energikrävande.

Eller när ens älskade återigen befinner sig långt bort. När längtan och saknad driver en till vansinne, gör att man knappt orkar ta sig något för, och hela tiden räknar dagar och timmar till nästa gång man ses.

Och mitt i alltsammans förväntas man ändå ta ansvar för vardagsliv och åtaganden.

Vad händer när det blir övermäktigt? När orken att hantera alltsammans tar slut?

Läs mer i Viddernas väv!→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Känslor som inte får finnas

Ett par blåa ögon, rakt emot hennes, ute på en äng under fullmånen.

En kyss som bara blev.

Men att hon känner mig lätt febrig efteråt, att det känns som att hennes själ bubblar och svävar, det betyder väl inte att hon är kär? Nej, verkligen inte! Och tur är väl det, för om det är någon hon inte får bli kär i, så är det just Dainas.

Hur det går? Det kan du läsa om i Knutar och band, andra boken om Elsinorien.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Tragik och lyckliga slut

– Så tragiskt det låter!

Jag minns inte om det var ordagrant så hon sa, kvinnan som stannade till vid mitt bord på skördemarknaden, men något i den stilen i alla fall. Orden var en kommentar till texten i bilden här i inlägget – alltså till den informations-”affisch” jag har liggande på mitt bord när jag står och säljer böcker.

”… underliggande teman som utanförskap, sorg, omöjlig kärlek och psykisk ohälsa.”

Tragiskt? Ja, kanske. Själv ser jag det mer som den vardag väldigt många av oss lever i. Jag har valt formuleringen till min infoaffisch för att visa att mina fantasyböcker i allra högsta grad är relevanta för oss alla, i vår samtid. Att det inte bara är frågan om ett fjärran sagoäventyr utan verklighetsanknytning, även om det råkar finnas både prinsessor och enhörningar.

Men ord träffar olika hos olika människor. Jag skyndade mig att i en teaterviskning förklara att det slutar lyckligt.

– Då borde det stå det också! svarade hon.

Kanske borde det göra det? Jag vet inte. För mig är det inte egentligen viktigt om det slutar lyckligt eller olyckligt; det viktiga är om slutet ”makes sense”. Och vad som verkligen är ett lyckligt slut kan också diskuteras. Vill du ha att de gifte sig och levde lyckliga i alla sina dagar så är det ändå inte mina böcker du ska läsa. Och hur det slutar vill jag egentligen inte heller berätta i förväg – därför har jag inte heller skrivit något om det på affischen.

Tycker du att beskrivningen av mina böcker är alltför tragisk och därmed avskräcker läsare?→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Jag har bröllopsdag

Några timmar in på dygnet, den 8 augusti 1999, frågade han: ”är vi ihop nu?”. Och jag konstaterade att det var vi.

Idag är det alltså 25 år sedan vi blev ihop. Och på dagen 10 år senare gifte vi oss. Det innebär 15-årig bröllopsdag idag.

Giftermålet förrättades utanför en mölla som brann ner året efter. Och numera räknar jag oftast åren som gått sedan min älskling dog. Drygt åtta år nu.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Döden och böckerna

Döden finns i mina böcker också. Förstås. Framför allt i andra och tredje boken, som jag skrev efter att min man dog.

Framsida av boken Knutar och band. Linnetyg i bakgrunden. Vallmo i nederkanten. En liten spiralorm längst upp. Titeltext och författartext.
Framsida av boken Viddernas väv. Myrmark med små öppna vattenytor varvat med gräs och ull. I förgrunden spindelväv. I fjärran gulaktig dimma. Längst upp ett svävande klot. Titeltext och författartext.

Döden tog plats i Knutar och band för att den behövdes för handlingen. Men när jag väl hade placerat den där, så fylldes den på med mina egna ganska färska erfarenheter. Vardagliga tankar. Irritationsmoment. Stora reflektioner, och dödens obegriplighet.

En stor skillnad mellan böckerna och min verklighet är vem det är som dör. I böckerna är det inte ”kärleksintresset” som drabbas. (Gu så banalt det låter när det uttrycks så! Men jag väljer att använda det uttrycket här ändå, för att inte spoila en massa annat.) Det har på sätt och vis försvårat skrivandet, för en hel del av de erfarenheter av döden jag hade velat skriva in – både för min egen bearbetning och för andras förståelse – är helt enkelt inte ”tillämpliga” Och visst har tanken drabbat mig då och då, att det skulle finnas en poäng med att … Men där har jag själv som författare sagt nej. Detta ska jag inte utsätta min huvudperson för. Så mörk får inte min verklighetsflykt bli. Så onda saker ska hon inte behöva hantera. Där går gränsen för vad jag utsätter henne för.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Jag är inte bra på det här med kärlek

Det har hänt mig en enda gång i livet att jag blivit kär i någon som också blivit kär i mig. I alla fall vad jag vet om. Jag är å andra sidan ganska kass på det här med att läsa av den sortens signaler, att fatta att någon har känslor för mig, eller ”avsikter”, om det inte är övertydligt och sägs rätt ut. Jag vet att jag missat att folk varit kära i mig (för att vederbörande exempelvis kommit och smått desperat berättat det för mig).

Ganska länge var jag över huvud taget rätt ointresserad av det här med kärlek. Under tonåren, när vuxenvärlden omkring en antog att det skulle vara det enda man brydde sig om, och många jämnåriga verkligen verkade ha allt fokus på intresse för individer av det motsatta könet (ja, nu snackar vi 1980- och 90-tal, så utgångsläget var att det skulle handla om det motsatta könet), så var mitt intresse synnerligen svalt, på den nivån att folk tyckte jag var konstig. Och på den tiden hade jag ingen tanke på att kärlek skulle kunna bli en bärande del i mina framtida böcker.

Men nu blev det ändå så.

Det är dock inte fråga om himlastormande känslor och stor dramatik. Tvärtom är det ganska återhållsamt. För det där med att våga lita på sina känslor är svårt. Är det verkligen så här det ska kännas när man är kär? Och när det faktiskt inte alls passar att bli kär, speciellt i just den personen, så är det kanske enklast att bara intala sig att det inte är något.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

”Med en ring på mitt finger ser världen att jag är din”

Olika kulturer och religioner har olika sätt att manifestera knutna band.

I vår kultur är det vanligt att de som lovat varandra trohet eller gift sig med varandra markerar detta med en ring på fingret. Jag och min man valde bort det.

Jag är osäker på om vi nånsin diskuterade frågan eller om det var självklart för båda. Det stora steget var egentligen att gifta oss. Vi hade tänkt låta bli det och förbli ”bara” sambos, men efter många år när det aldrig blev av att skriva de kloka juridiska papper man isåfall bör fixa, så konstaterade vi att det faktiskt var enklare att gifta oss. Borgerligt, i alla enkelhet, utan något bröllop. När min man sedan fick cancer och dog några år senare var jag glad för att vi valt att gifta oss, för den ganska trassliga efter döden-byråkratin blir trots allt några snäpp enklare då.

I andra kulturer finns det andra sätt att fira det ingångna avtalet av giftermål, och andra sätt att visa upp tillhörigheten för omgivningen. Så även i de olika länderna på Seiscro. Det kan du läsa om i mina böcker i serien Elsinorien. Och nej, jag tänker inte avslöja mer här 💞

Men hur gör man om man av olika skäl inte KAN eller FÅR knyta band eller ingå avtal?

💍💍

Är du gift eller förlovad? Har det varit ringar inblandade?→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Jag skäms över att skriva fantasy

Jag skäms över att skriva fantasy.

Och jag skäms specifikt över att jag skriver DEN sortens fantasy.

Prinsessor är ju bara för småflickor, det vet väl alla? Det har vi fått itutat oss sedan vi var små. Intresset för prinsessor ska man växa ifrån, helst fortare än kvickt.

Och kärlek, det är ju bara banalt. Speciellt kärlek mellan prinsar och prinsessor. Fullkomligt patetiskt, ju!

Ska man vara en seriös författare, en som är värd att placeras i facket ”litteratur”, så ska man skriva om helt andra saker. Diskbänksrealism, typ.

Nej, jag skäms inte över mina texter. Det är inte någon stereotyp sagoversion av prinsar, prinsessor och kärlek jag förmedlar. Och det finns en hel massa andra kvaliteter i mina texter. Jag är nöjd med hur jag använder sagokulissen till att lyfta helt andra saker. En del av det ganska nära det man skulle kalla diskbänksrealism, bortsett från att det inte finns några moderna diskbänkar i mina böcker.

Men jag skäms över att berätta vad mina böcker handlar om. För den kortfattade versionen, den som man har utrymme att berätta i en fyraraders introduktion om bokserien, den innehåller ungefär de där bitarna. Klassiskt sagoupplägg. Fattig flicka visar sig vara prinsessa. Prinsessa blir kär i prins. En värld där arvmonarki är fullkomligt självklart, fastän det sett med mina moderna ögon egentligen är en helt bisarr tanke. På ytan är det så väldigt långt från mina värderingar och principer.

Därför skäms jag varje gång jag ska berätta om mina böcker. För jag tycker själv det låter så banalt att jag inte riktigt vill stå för det.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Konsekvenser när kungligheter inte får välja själva

Apropå tv-serier så har jag nu även sett femte säsongen av The Crown. I kort sammanfattning kan man väl säga att hela säsongen handlar om hur stora effekterna kan bli när kungliga föräldrar bestämmer vem tronarvingen ska gifta sig med, fastän hen egentligen har känslor för någon helt annan.

Det är ett tema som finns även i mina böcker om Elsinorien. Men även om det till en början och på en övergripande nivå finns stora likheter, så är skillnaderna större. För hur en sådan berättelse utvecklas beror både på de inblandade personernas personligheter (och därmed hur de bemöter varandra i den givna situationen) och på hur de sedan väljer att agera på de givna förutsättningarna.

Det finns olika val att göra, och olika val får olika konsekvenser.

Det är inga lätta val och ingen lätt väg, varken i The Crown eller i Elsinorien. Men det slutar totalt sett lyckligare i Elsinorien.

(Om du mot förmodan missat det, så handlar The Crown om Storbritanniens drottning Elizabeth II:s liv och om det som händer runt henne och hennes familj och släkt.)

Ja, jag visste förstås vem Dainas var. Jag hade nog haft någon sorts vag uppfattning om det redan innan jag kommit hit, för han var son till en av de kungar söderut som pappa bett om hjälp mot Aygwidon. Men framför allt kände jag till honom från de andra flickornas skvaller. Även om skvallret inte intresserade mig var det svårt att missa. Jag visste att han var runt tjugo år och att han sedan lång tid tillbaka var trolovad med någon högättad flicka från samma land.

→ Läs resten av inlägget!
Okategoriserade

Julminne

Det var en gång för länge sedan – närmare bestämt för tjugotvå år sedan. Det hade varit en höst av nyförälskelse och långt avstånd: större delen av tiden dryga fyrtio mil mellan de båda förälskade, med undantag för ungefär varannan helg, när de befann sig på samma plats. Och nu närmade sig julen, och hon befann sig hos sina föräldrar, vilket i teorin betydde några mil kortare avstånd till älsklingen fast rent praktiskt snarast ännu längre bort. Och under julen skulle hon jobba som sjukhusstäderska alla de röda dagarna, för att spara ihop pengar till sin dyra utbildning.

Det är på kvällen den 22 december. Han ringer. Babblar på i mobiltelefonen medan han går. Det är inget ovanligt – han är ofta på språng, på väg mellan olika engagemang, och passar ofta på att ringa och prata medan han är på väg, och hans ekonomi är inte för ansträngd för mobilsamtal. (Detta är på den tid det fortfarande är dyrt att ringa till mobiltelefoner, och hon går en utbildning som kostar pengar och inte ger studiemedel.) Han babblar på om att han är på väg – hemåt tror hon. Alltså hem till honom själv, däruppe i Linköping, till lägenheten han delar med en kompis. Fast han babblar på om att han faktiskt är på väg hem till henne. Det är förstås ett skämt, hans vanliga godmodiga kärleksfulla tramsande.

Han fortsätter att prata på, lagom andfådd av den raska promenaden.

”Nu står jag utanför din dörr”, säger han slutligen.

Hon utgår från att det är trams.→ Läs resten av inlägget!