Etikett: klimat

Ibland får man skylla sig själv

Jag håller på att byta mobiltelefon. Från en jag köpte begagnad våren 2021 (från Inrego, tror jag), till en begagnad jag köpt ny (från PhoneHero).

Den gamla köpte jag alltså efter att jag släppt min första bok (Lysande klot tvenne) men innan jag släppt min andra bok (Knutar och band). Och jag valde att göra ett snyggt mobilfodral med stora delar av bokomslaget för Lysande klot tvenne (fram- och baksida).

När jag nu byter telefon ville jag fortsätta temat med bokomslagen. Men det ställe jag gjorde fodralet på den gången har blivit väldigt dyrt. Så jag gjorde en chansning och gjorde det på Fyndiq istället, väl medveten om att det säkert inte skulle bli av samma kvalitet.

Hos Fyndiq kunde man inte få sin egen bild på baksidan av fodralet, bara på framsidan. Och det var inte heller hela framsidan som var tillgänglig: längst till vänster övergår det till ryggens svarta, och längst till höger fanns en vit kant man inte heller kunde styra över.

Så jag placerade framsidan av Knutar och band så att titeltexten satt symmetriskt placerad mellan den svarta kanten och den vita kanten.

När fodralet väl kom fanns det ingen vit kant. Omslagsbilden hamnade därmed förskjuten åt höger. Tack och lov var min bild i alla fall bredare i verkligheten – annars skulle det väl ha blivit tomt i vänstra delen …

Ja ja, jag får stå mitt kast som väljer en billig och uppenbarligen dålig leverantör. Visst, jag kan höra av mig till Fyndiq och klaga.→ Läs resten av inlägget!

Jag målar med egna ord och avstår från AI-figurer

Streckgubbevariant av de AI-genererade actionfigurer som det publiceras mängder av.

Att rita eller teckna är inte min starka sida. Förmodligen hade jag kunnat vara mycket bättre på det om jag ägnat mer tid åt det. Men överlag är det helt enkelt inte en skapandeform som jag trivs med. Jag målar mycket hellre med ord. Och det tror jag att jag är rätt bra på.

Jag kan förstå lockelsen i att ta hjälp av AI för att göra bilder av leksaksfigurer. Att få känslan av att ens idéer magiskt omformas till bilder, dessutom bilder som ser ut som något man kan plocka ur förpackningen och leka med. Speciellt när man själv känner att den egna teckningskompetensen sträcker sig ungefär till streckgubbar.

Men jag vet också att AI-bilder kostar oerhört mycket, i form av energi och kylvatten. Och jag vill inte belasta mitt påverkanskonto med detta.

För några dagar sedan passerade vi i Sverige vår Overshoot Day. Vi har redan förbrukat våra resurser för i år.

Vi behöver tänka på vad som är tillräckligt och på vad vi faktiskt behöver. Jag behöver inte en rolig AI-bild.

Om du vill ”se” min actionfigur Ailsa och hennes värld, så rekommenderar jag att du läser mina böcker Lysande klot tvenne, Knutar och band, samt Viddernas väv. Jag har ett lager böcker, så att köpa en bok kostar naturresursmässigt ”bara” transport och förpackningsmaterial. (Eller så kan du lyssna på ljudbok eller läsa ebok.)

Annars får du nöja dig med streckgubbeillustrationen.→ Läs resten av inlägget!

Vart är vi på väg?

En väg som försvinner in i dimman. Texten "Vart är vi på väg?".

Jag känner mig märkligt rotlös för tillfället. Dåligt förankrad i underlaget, i en märklig samtid.

Det är politiken. Den riktning vi är på väg åt, både internationellt och på hemmaplan. Så mycket av det som var vunnit, av gemensamt samhällsbygge, av rättigheter att få vara den du är och att få leva ett drägligt liv oavsett vilka förutsättningar du fötts med, rycks undan och försvinner, och som tar över vill ge rättigheter och värde baserat på pengar och var eller till vad du fötts.

Men det är också de förlängda konsekvensen av både politik och mänsklighetens agerande.

Då och då ser jag kommentare om att överleva den mörka tid vi är på väg in i genom att leva i det lilla och hålla fanan högt tills vi kommer ut på andra sidan. Och så kan man ju tänka om man tror att vi kommer ut på en andra sida som i grunden är likvärdig, där det finns möjlighet att bygga upp saker igen.

Men klimat, miljö och natur går åt helvete. Koldioxidhalten i atmosfären ökar allt snabbare. Naturen trängs undan allt mer. Haven blir varmare, surare, övergödda. Evighetskemikalier och mikroplaster påverkar överallt.

Även om vi lyckas ta oss ut på andra sidan politiskt, samhällsmässigt, så kommer vi att ha passerat fler tipping points när det gäller klimat och ekosystem.

📚

Skrivmässigt känner jag mig också rotlös. Jag har harvat på i snart fyra år med att försöka tala om att mina böcker är värda att läsa. Utan särskilt stor framgång. När ska man tänka att det är dags att sluta försöka?→ Läs resten av inlägget!

Jag har slut på ord

En bra text kan försätta berg. Få människor att ändra åsikt, känna att de måste agera.

Det här är en text som surrade i mitt huvud redan i måndags kväll. Den har egentligen inte med det senaste dygnet att göra. Texten och tanken handlar om miljö. Miljö, natur, klimat, vatten. Allt det där vi är beroende av. Allt det där vi förstör. Exploaterar. Förgiftar. Förstör med våra olika utsläpp, vår överkonsumtion och resursförbrukning.

En bra text kan åstadkomma förändring. Det är åtminstone vad jag en gång trodde. Att fakta, ihop med träffande formuleringar och förklaringar kan få människor att drabbas av insikt, och att insikten kan få dem att agera.

Men jag har kommit till läget att jag saknar ord. Jag tycker jag har försökt på så många olika sätt, med olika vinklar och angreppssätt. De sätt jag försökt har inte fungerat. Så det behövs nya sätt. Men jag vet inte hur. Jag har slut på idéer. Och vad värre är: jag har slut på tron att det gör skillnad. När varje försök att formulera och förklara möts av ett massivt motstånd, en blandning av förnekelse och djupgående kunskapsbrist, kombinerat med ointresse och höhöande, Trots många år av försök så går det inte framåt – på många områden fortsätter utvecklingen stadigt åt fel håll, på vissa rent av accelererande.

Jag vet att man inte ska ge upp. Men det är mer att jag faktiskt inte vet vad jag ska göra längre, när de som sitter på makten över styrmedel och pengar med berått mod fortsätter att motverka den utveckling som behövs för att det ska finnas hopp.→ Läs resten av inlägget!

1 juni men ändå full sommar

Det är den 1 juni, och jag vaknar till en gassande varm sommardag. Den intensiva doften av blommande schersmin – en doft som snarast hör hemma vid midsommar – slår emot mig på infarten när jag hämtar tidningen. Fläderblommorna har slagit ut och jag inser att det börjar bli dags att sätta flädersaft – det brukar vi göra efter midsommar. En humla surrar intensivt vid en rosablommande buske och hämtar nektar i varje blomma.

Jag har en massa saker jag borde göra idag, dels inför morgondagens fantastikmässa i Malmö, dels trädgårdssaker (planta tomater, klippa blåregnet, m.m.). Men det är för varmt för att göra och för varmt för att tänka.

Jag hoppas att det åtminstone blir någon åskskur senare idag, men räknar inte med sån tur.

🌡Gillar du värme, eller är du som jag och tycker det är jobbigt?→ Läs resten av inlägget!

Klimatpolitiska rådet sågar regeringens klimatpolitik

Bryr du dig om klimatet? (Klart du gör!) Är du intresserad av kopplingen politik och klimat? (Förmodligen.) Vill du få en genomgång av den nuvarande regeringens klimatpolitik påverkar möjligheten att nå klimatmålen?

Då ska du titta på Klimatpolitiska rådets presentation av sin nya rapport. Den sändes tidigare idag men finns inspelad och kan ses i efterhand, här:

www.klimatpolitiskaradet.se/rapport-2024/

Ett utmärkt exempel på hur man kan kritisera effektivt men snyggt med hjälp av bra ordval. Alltså väldigt intressant även för dig som är intresserad av språk, retorik och formuleringar.

Hela inspelningen är en och en halv timme, men det viktigaste sägs under första dryga halvtimmen.→ Läs resten av inlägget!

Tips: sommarkurs om klimatfiktion

Vet du inte vad du ska göra i sommar? Gillar du att läsa och skriva? Funderar du mycket kring klimatförändringar? Malmö universitet har en sommarkurs för dig!

”Litteratur och landskap – att läsa och skriva om klimatförändringar” är en fristående sommarkurs på halvfart. Anmälan senast 15 mars.

Läs mer på https://mau.se/sok-utbildning/kurser/kk133a/

”Klimat- och miljörelaterad skönlitteratur kan vara så mycket. Vi tänker kanske främst på moderna postapokalyptiska framtidsdystopier med utplånade städer och döda landskap. Men man kan också ta ett historiskt grepp och läsa skönlitteratur som varit med om att skildra den konkreta påverkan människan haft på klimat, miljö och landskapets förändringar. Under denna sommarkurs på halvfart läser vi några klassiska romaner, anlägger ekokritiska perspektiv på litteratur och landskap, och experimenterar med skrivande som metod för reflektion kring klimatfrågor.”→ Läs resten av inlägget!

Alla dessa plattformar – och deras energiåtgång

Apropå det här med att synas och därmed finnas, så funderar jag mycket över det här med mängden olika plattformar i dagens läge.

Att posta på flera olika ställen är inte så väldigt ansträngande egentligen (åtminstone om man inte gör avancerade anpassningar utifrån vad de olika plattformarna vill ha). Men däremot innebär ju varje ställe man postar på att det går åt mer serverutrymme någonstans, och serverutrymme innebär elektronik och el. Resurser. Sånt där som är begränsat.

Och speciellt i dessa tider när allt ska vara film/rörlig bild.

Varje plattform vill helst att du ska posta hos dem, och länkar du in saker från andra ställen är de mindre benägna att visa det (i den mån det alls går).

Jag har funderat på om jag borde lägga upp ett youtubekonto och posta ett urval av mina mest relevanta filmer där, men jag skäms liksom samtidigt över att lägga upp samma saker på ett ställe till. Ånnu större ekologiskt fotavtryck.

(Och jo, det finns plattformar som bygger på principen att man inte ska behöva posta på mer än ett ställe. Men de är nischade, så det är inte där man når ut. Förstås.)→ Läs resten av inlägget!

Stampar på samma fläck

Ibland känns det hopplöst. Tröstlöst.

Igår sorterade jag bland gamla papper på jobbet. Jag har jobbat med miljöfrågor i hela mitt yrkesverksamma liv. I en tidskriftssamlare hittade jag en mapp med anteckningar från en kurs i klimatkommunikation jag var på 2005. En snabb genombläddring sa mig att det lika gärna kunde varit en kurs idag, 2023. Vi står och stampar. Ett steg framåt, ett steg tillbaka, oftast inga steg alls.

Ibland känns det som att jag lika gärna kan ge upp. Att det hade varit bättre att ägna livet åt något jag ville för min egen skull än åt att försöka rädda världen. Jag kunde ha ägnat mig åt skrivandet på en annan nivå till exempel.

Jag slängde anteckningarna i pappersinsamlingen. Men jag kommer ju att fortsätta jobba med miljöfrågor ändå. För att jag är dålig på att ge upp. För att jag inte vet något annat. Och av gammal vana.

Och man vet ju inte hur saker slutar förrän i efterhand. Det finns fortfarande en möjlighet till ett ”lyckligt”, eller i alla fall inte helt olyckligt, slut.

Och om inte, så behöver vi tro på det för att orka fortsätta.→ Läs resten av inlägget!

Det finns andra sorters förbud

Det är lätt att tänka att förbud mot vissa böcker är något som inte händer här, i Sverige. När vi tänker på förbjudna böcker så tänker vi nog i första hand på USA, där starka krafter gärna förbjuder böcker med exempelvis homosexuell kärlek eller böcker med transpersoner. Eller så tänker vi på hårdföra regimer som förbjuder böcker som kan motivera motstånd och uppror, som Bröderna Lejonhjärta som jag tog upp häromdagen, eller tjuren Ferdinand (förbjuden i Francos Spanien) och ”På västfronten intet nytt” (förbjuden i Nazi-Tyskland). (De två sista exemplen hämtade från Ida Ölmedals krönika i Sydsvenskan. Se bild 2.)

I Sverige är det känsligt att förbjuda böcker. Men det finns andra sätt att tysta än att förbjuda böcker.

De senaste dagarna har vi kunnat läsa om tystnadskultur kring klimatfrågan på Folkhälsomyndigheten.

Ett annat exempel är de återkommande fallen av inställda sagostunder på olika bibliotek, där ”problemet” varit att de utklädda sagoläsarna inte följt klassiska könsnormer.

Det är lätt att slå sig själv för bröstet och tänka att det där med förbud, det är inget vi sysslar med här. Vi måste komma ihåg att vägarna att begränsa ser olika ut beroende på den lokala kulturen.→ Läs resten av inlägget!