Etikett: Knutar och band

apr 18 2025

Ibland får man skylla sig själv

Jag håller på att byta mobiltelefon. Från en jag köpte begagnad våren 2021 (från Inrego, tror jag), till en begagnad jag köpt ny (från PhoneHero).

Den gamla köpte jag alltså efter att jag släppt min första bok (Lysande klot tvenne) men innan jag släppt min andra bok (Knutar och band). Och jag valde att göra ett snyggt mobilfodral med stora delar av bokomslaget för Lysande klot tvenne (fram- och baksida).

När jag nu byter telefon ville jag fortsätta temat med bokomslagen. Men det ställe jag gjorde fodralet på den gången har blivit väldigt dyrt. Så jag gjorde en chansning och gjorde det på Fyndiq istället, väl medveten om att det säkert inte skulle bli av samma kvalitet.

Hos Fyndiq kunde man inte få sin egen bild på baksidan av fodralet, bara på framsidan. Och det var inte heller hela framsidan som var tillgänglig: längst till vänster övergår det till ryggens svarta, och längst till höger fanns en vit kant man inte heller kunde styra över.

Så jag placerade framsidan av Knutar och band så att titeltexten satt symmetriskt placerad mellan den svarta kanten och den vita kanten.

När fodralet väl kom fanns det ingen vit kant. Omslagsbilden hamnade därmed förskjuten åt höger. Tack och lov var min bild i alla fall bredare i verkligheten – annars skulle det väl ha blivit tomt i vänstra delen …

Ja ja, jag får stå mitt kast som väljer en billig och uppenbarligen dålig leverantör. Visst, jag kan höra av mig till Fyndiq och klaga.→ Läs resten av inlägget!

apr 12 2025

Har du fått ljudböcker utgivna under åren 2009–2023?

När jag gick in och läste på ALIS webbplats (för att skriva förra inlägget) så snubblade jag över en annan nyhet:

Författare, översättare, ombud för eller arvtagare till författare eller översättare, vars verk har utgivits som ljudbok under åren 2009–2013, kan nu anhålla om privatkopieringsersättning (PKE) genom att anmäla de utgivna verken till Sveriges Författarförbund. (Ljudböcker som utkommit under åren 2014–2023 kan anmälas från och med 5 maj.)

Har du fått ljudböcker utgivna under åren 2009–2023?

Mer information finns på Författarförbundets webbplats:

PKE, privatkopieringsersättning, är en särskild ersättning som utgår till följd av privatpersoners rätt att kopiera skyddade verk för personligt bruk. Sveriges Författarförbund ska sommaren 2025 betala ut den del av PKE som omfattar åren 2009–2023 och som ska komma författare och översättare till godo.

Författare, översättare, ombud för eller arvtagare till författare eller översättare, vars verk har utgivits som ljudbok, bör alltså anhålla om PKE genom att anmäla de utgivna verken till Författarförbundet.
• Från och med 8 april anmäls de ljudböcker som utgivits 2009–2013
• Från och med 5 maj anmäls de ljudböcker som utgivits 2014–2023

PKE, författarförbundets webbplats

För min del behöver jag alltså se till att komma ihåg den 8 maj att anmäla mina båda ljudböcker: Lysande klot tvenne och Knutar och band. Påminn mig gärna!→ Läs resten av inlägget!

mar 09 2025

Ljuset som återvänder – lika märkligt förvånande varje år

”Äntligen är det ljust på morgonen när man vaknar!”

”Så skönt att komma hem från jobbet innan det blivit mörkt!”

Här i Sverige skiftar mängden dagsljus över året. På vintern är det mörkt ganska stor del av dygnet. På sommaren ljust i motsvarande mängd. Det följer en cykel som varit densamma sedan oerhört långt tillbaka. Om vi bortser från mixtrandet med sommartid så har det varit likadant för oss alla genom ”alla” tider.

Ändå blir vi liksom förvånade varje år. Som att det är en alldeles ny upplevelse när solen går upp lite tidigare på morgonen eller går ner lite senare för varje vecka.

När postningarna på sociala medier kommer så skrattar jag lite inombords. Jaha, du kompis X, du är över femtio år, det är väl ingen nyhet att det blir ljusare i februari, i mars, och så vidare. Det vet du ju?

Och sedan upplever jag själv precis samma känsla: Wow! Ljuset!!

Så nej, jag driver inte med det. Jag upplever det själv starkare för varje år som går, tvärtemot mot vad man tycker vore det rimliga. Som att jag på något sätt för varje år har hunnit ta mörkret lite mer för givet och hunnit ge upp hoppet om att ljuset ska komma tillbaka. Och sen kommer ändå ljuset, och det är en sådan ljuvligt glädjande upplevelse!

Vi lever i en orolig tid. Saker som vi tagit för givna – om vilka länder som är demokratier, om vilka värden som är allmängiltiga, och så vidare – håller på att rubbas.→ Läs resten av inlägget!

feb 05 2025

”Vad har dina karaktärer i väskan?”

Hon räckte mig en väska som jag utan närmre titt visste innehöll ett basutbud av vad jag kunde tänkas behöva för att behandla feber, vanliga sår och annat grundläggande.

(Ur Knutar och band.)

En av de saker författare gör på instagram är att ta upp något intressant ämne i ett inlägg, och sedan ”utmana” andra författare att göra ett inlägg om samma ämne. Häromdagen fick jag frågan: ”Vad har dina huvudkaraktärer i fickan/väskan?”

Innehållet i fickor och väskor kan ju säga ganska mycket om en person eller om omständigheterna hen lever i.

Citatet som inleder den här bloggposten är hämtat ur andra boken om Elsinorien. I tredje boken, Viddernas väv, återkommer samma sorts väska, i följande dialog:

”Har du packat med dig vad du behöver av örter och sånt?” frågade Dainas liksom i förbigående när vi tagit farväl av de andra och begav oss bort mot kröningsspiralen. Vi satt på Nishas rygg båda två, med välfyllda sadelväskor.

”Jag har stoppat med mig vad jag behöver för att det inte ska bli några barn, ja.” Jag klappade demonstrativt på den blåa linne väskan jag fått av Leikes översteprästinna efter mina år där. ”Under förutsättning att vi befinner oss där jag har tillgång till vatten och möjlighet att blanda till det och så.”

”Det var inte det jag i första hand tänkte på”, viskade han flinande i mitt öra. ”Jag tänkte egentligen på mer grundläggande saker. Första hjälpen för skador och sjukdomar … eller kanske mest av allt om du själv behöver något för att hantera oro.

→ Läs resten av inlägget!

okt 22 2024

Känslor som inte får finnas

Ett par blåa ögon, rakt emot hennes, ute på en äng under fullmånen.

En kyss som bara blev.

Men att hon känner mig lätt febrig efteråt, att det känns som att hennes själ bubblar och svävar, det betyder väl inte att hon är kär? Nej, verkligen inte! Och tur är väl det, för om det är någon hon inte får bli kär i, så är det just Dainas.

Hur det går? Det kan du läsa om i Knutar och band, andra boken om Elsinorien.→ Läs resten av inlägget!

okt 09 2024

Tyngd av krav och ansvar

Sedan tidig ålder har Arenas tyngts av vetskapen om det ansvar som en dag ska vila på hans axlar, en roll han inte alls vill ha. Som sjuttonåring tvingas han för första gången på allvar axla rollen, om än i liten skala, och det tar hårt på honom. Efteråt går såren djupt i själen och begränsar honom kraftfullt. Finns det någon väg tillbaka – eller något sätt att slippa det han fasar för?

Läs mer i böckerna Lysande klot tvenne och Knutar och band.→ Läs resten av inlägget!

sep 25 2024

Bära barn

Min förstfödde var ett barn som ville bäras hela tiden. Absolut inte sättas ner eller ligga bredvid. Samtidigt var jag en ovan och nervös mamma. Jag lyckades inte lära mig det här med att ha en unge på ena armen och samtidigt laga mat eller liknande. Jag var rädd att jag skulle tappa eller skada ungen eller något annat dåligt. Och så var ungen tung, växte snabbt, och jag var klen. (Ja, vi skaffade en babybjörn, vilket var himlans bra. (Snälla låt mig slippa höra att babybjörn minsann är fel för att blablabla – ungen ifråga är numera över 20 år.))

Numera går jag däremot runt med en kattunge på ena armen, som en bebis, när jag gör saker. Kattungarna är ju så små och lätta! Fast så små som jag inbillade mig att de var är de visst inte. Dagens vägning meddelar att Caspian väger 2,25 kg och Callisto 1,65 kg. Och visst, riktigt så små har inte mina människobarn varit utanför magen, men det finns ju bebisar som föds så små.→ Läs resten av inlägget!

sep 13 2024

Inspiration kan komma plötsligt och oväntat

Hög byggnad

En av de vanligaste frågorna man får som författare är var man får sin inspiration ifrån. Och det är samtidigt en ganska svår sak att svara på.

Ibland är det frågan om något ganska litet och vardagligt, men vid rätt tillfälle. Som en plats jag egentligen sett många gånger, men om jag är på ett visst humör eller rör mig i ”rätt” tankebanor och råkar titta upp vid rätt tillfälle, så kan någon detalj jag får syn på plötsligt starta en lavin av tankar och idéer som får saker att falla på plats.

Andra gånger kan det vara att se samma plats igen och igen, och varje gång nöter vyn liksom in något lite till, som blir till något som spinner vidare.

Platsen på bilderna har inspirerat några delar av Knutar och band. Vet du var bilderna är tagna?

Ett annat svar på den inledande frågan har jag gett i den intervju med mig som @marinasbokhylla publicerade häromdagen. Läs gärna intervjun!→ Läs resten av inlägget!

jul 27 2024

Och så trillar jag ner i sorgehålet igen

Det här är inte alls vad jag borde posta idag. Jag borde skriva något inspirerande eller kul eller klokt eller i alla fall relevant.

Men efter en dag när allting krånglat, på alla olika plan, så är det här jag är igen. Här, i det som texten på bilderna baseras på. Fast i den verkliga verkligheten, där känslan är så mycket starkare och smärtsammare än i den tillsnyggade och tillslätade bokversionen. Efter åtta år så trillar jag ner där igen, i det djupa svarta hålet av saker som krånglar och trasslar och som jag inte har koll på för att han dog och han hade koll på en del saker som jag inte hade – eller har.

Arg och besviken på mig själv. Arg på honom. Förbannad på mig själv för att jag inte kan allt, inte haft möjlighet att ta igen det än, för jag har behövt prioritera annat än datorer och externa hårddiskar och annan sån skit, för jag har försökt få livet att fungera för oss som är kvar och se till att barnen tagit sig igenom skolan, och jag har ändå bränt ut mig och trädgården växer ändå igen.

Jag behöver skriva massor om det här, men det har jag inte tid med, för maten är fortfarande inte klar, för jag har gråtit istället för att kaga mat.

Texten på bilderna är från Knutar och band, men lätt modifierad för att minska bokspoilandet.→ Läs resten av inlägget!

jul 24 2024

Knutar och band är inte en fackbok

Det händer att jag står på hantverksmarknader eller liknande och säljer mina böcker.

Jag har skrivit tre böcker i (den skönlitterära) serien Elsinorien:
1. Lysande klot tvenne
2. Knutar och band
3. Viddernas väv

Men på hantverksmarknader och liknande händer det återkommande att någon står och tittar på de uppställda böckerna (utan att ta upp dem), uppenbarligen läser boktitlarna, och så går fram till Knutar och band, eventuellt tar upo den, och så säger något som får mig att förstå att hen tror att det är en fackbok inom textilhantverk på något vis, och jag får förklara att nej, det är skönlitteratur och det där är andra boken i serien. Och då blir boken genast ointressant för vederbörande 🙃

Nu finns det faktiskt en del kopplingar till textila hantverk i alla tre böckerna – det kan man bland annat höra om i det kapitel @enfantasystund läst in från Viddernas väv. Men det hjälper väl inte den som bara är ute efter nya hantverkstekniker.

Vilka missförstånd behöver du avstyra om dina böcker eller annat du skapar?→ Läs resten av inlägget!