Kröning som magi och ritual

Är en kröning bara slöseri med resurser som egentligen skulle behövas till viktigare saker än överdåd och allmän fåfänga? Eller är en kröning snarast en nödvändighet för att stadfästa folks tro på monarkens rätt att styra landet, och ett sätt att hålla magin levande?

Detta är saker som diskuteras även i Elsinorien. Om du vill veta vad man kommer fram till där, och vad det sedan får för konsekvenser, så rekommenderar jag läsning av min bok Knutar och band (andra boken i serien om Elsinorien).

En kröning är en sorts ritual. Och ritualer fyller någon sorts funktion även för oss som inte tror att en kung är utsedd av gud. Det verkar vara ett mänskligt behov att markera viktiga hållpunkter i liv och död med ceremonier av något slag.


Jag vill berätta allt för er om kröningen i Elsinorien, rentav läsa högt! Jag vill att ni också ska få följa med i förberedelserna och alla de känslor som bubblar under ytan. Jag vill att ni ska få höra ljudet av prasslande siden och doften av röllekan, få se folkmyllret (och uplleva folkets firande senare på natten). Och jag vill att ni också ska få stå och se på – för jag vill höra er upplevelse sedan, om vad som egentligen hände i spiralen.

Och jag vill ha era tankar om det som händer sedan, efter att kronan plockats av …

Det är så väldigt mycket som är kopplat till den där kröningen. Ja, det är just därför jag vill berätta om den!→ Läs resten av inlägget!

Lucia och värdet av ritualer

Svart katt sitter i fönstret bredvid en tänd adventsljusstake. Utanför fönstret tidig morgonhimmel.

Lucia. 13 december. Ett namn, en dag och ett datum förknippade med många traditioner och många åsikter, där de allra flesta åsikterna går ut på att just den som uttalar sig har den korrekta åsikten om hur Luciafirandet ska gå till. Vilket ju förstås ofta grundar sig i hur det varit där och när den personen växte upp eller när hens barn var små.

Själv är jag präglad på tidiga luciafiranden på mammas jobb på sjukhuset och på luciafirandet som de äldre flickorna i byn arrangerade med alla bygdens barn på bygdegården, men jag har dessutom alltid glatts åt varje nyfunnen gammal staffansvisa eller luciasång, eftersom repetoaren där jag började ändå begränsades till ett fåtal sånger och en staffansvisa (”ingen dager synes än, stjärnorna på himmelen de blänka”).

För andra personer är det helt andra beståndsdelar som är viktiga.

Lucia, kvinnan som har sitt namn i almanackan, kommer från kristna sammanhang, och luciatåg framförs ibland i kyrkor (men det kan jag inte minnas att de gjorde när jag var barn?). På sistone upplever jag också att en del kyrkliga företrädare vill betona Luciafirandet som något kristet och kyrkligt. Och visst, en del av de sånger som sjungs har en tydlig sådan koppling. Andra inte.

För precis som med de allra flesta traditioner så är Lucia ett sammelsurium av delar från olika ursprung. En del av det religiöst, annat inte, och en hel del av det av väldigt oklart ursprung. Detta kan man bland annat läsa om i artikeln ”Vem var Lucia?”Läs resten av inlägget!

Vi behöver vila

”Men hur ska en vilande person kunna avstyra en klimatkris? Går vilan att kombinera med kamp?

– Ja, jag tänker att det är radikalt att erkänna vilan. Om vi erkänner att vi har biologiska begränsningar – kroppen har det, ekosystemen har det – så behöver vi ett ekonomiskt system som är anpassat efter det och inte tvärtom.

Hon iscensätter en helt vanlig konversation mellan två personer. Kanske utspelar den sig vid en kaffeautomat på ett kontor. Den ena frågar hur läget är, den andra svarar ”jag vet att det här är ett tråkigt svar, men jag är jättetrött”.

– Vad skulle hända om vi började prata om det här på riktigt? Om att alla är helt slut, om att vi inte orkar mer – varken människorna, djuren eller träden. Om att vi behöver vila.”

Texten ovan är hämtad från en intervju med Sara Granér i DN.

Och jag kommer att tänka på ett av mina favoritpartier i min bok ”Knutar och band”. Ett sånt där parti som egentligen är motsatsen till vad man förväntas ha med i en bok: firandet av midvintern i Leike. För det saknar all form av framåtdrivande dramatik. Istället är det vila och återhämtning. Och det tycker jag själv är alldeles ljuvligt och precis vad jag längtar efter så här års.

Utdrag ur Midvinter i Leike.Läs resten av inlägget!

När man behöver prata

Ovanför oss drog fågelsträck på väg söderut för vintern. Fåglar fria att bege sig vart som helst utan att någon bestämde över dem: ingen som stängde dem inne, ingen som stängde dem ute.

”Nu är det något du grunnar på igen”, konstaterade Dainas när vi närmade oss slottet.

”Haha! Ja.”

”Kom igen, ut med det, låt mig höra.”

(Ur Knutar och band, andra boken om Elsinorien.)

📚

Att ha någon som kan se på en när man behöver prata … det är så fantastiskt! (Och jag saknar det så 😔) Har du någon sådan person?→ Läs resten av inlägget!

Rölleka på Knutar och band

Varför är det rölleka på baksidan av Knutar och band?

Det korta svaret är väl att det behövdes något mer på baksidan, och då föll sig rölleka ganska logiskt. Bilden som använts är en gammal växtplansch av klassiskt snitt.

Rölleka nämns för första gången i boken i det korta stycke som citeras i bild 2. Från början var det både gråbo och rölleka med i texten, men senare förenklade jag det till bara rölleka.

Men varför rölleka då?
Egentligen just bara för doften. Det är inte blomdoft som a nektar, utan en kryddig doft när man mosar blomman. Och den doften återkommer sedan i boken och får ytterligare betydelse.

Men rölleka är också en läkeväxt som använts långt bakåt i tiden. Släktnamnet Achillea hänger samman med att Akilles sägs ha använt rölleka till att behandla sår efter slaget vid Troja. I Kina och hos druider användes röllekastjälkar inom spådomskonst. Och egtvedpigen begravdes med en röllekablomma för över 3000 år sedan.

Att låta röllekan vara med känns rätt på så många sätt.

🌻

Meja dök upp med nyplockad rölleka som hon mortlade och sedan smorde mig med vid tinningarna och i nacken. Doften var smått berusande.

”Varför?” frågade jag henne nyfiket.

”Jag vet inte”, svarade hon bara. ”Det ska vara så vid en kröning.” Och så stack hon in ett par röllekablommor i håruppsättningen.→ Läs resten av inlägget!

Vallmo på bokomslag

Varför är det vallmo på omslaget till Knutar och band?

Nej, det har inget med gårdagens inlägg om vallmon i rågfältet att göra.

Jag tycker väldigt mycket om vallmo. Många foton på vallmo blir det i min mobilkamera så här års 🥰 Men det i sig är ju inget skäl att ha med vallmo på bokomslaget?

Jag kan lugna er med att vallmon på omslaget till Knutar och band inte bara är där för att den är vacker – den figurerar i boken också.

”… intensivt röda vallmoblommor som såg ut som skrynkligt tunt rött
papper …”→ Läs resten av inlägget!

Hur omslagen kom till

”Apropå inget av det du skrev i texten. Det är så vackra omslag så att man smäller av. Har du skrivit något om hur de kommit till? Annars skulle jag vilja läsa om det.”

Den kommentaren fick jag på ett inlägg på min facebooksida för ett tag sedan.

Man kan ju tänka att det borde finnas en alldeles fantastisk historia bakom mina bokomslag 🙂 Men jag är ledsen, jag måste göra er besvikna på det området.

I ärlighetens namn hade jag aldrig direkt funderat på bokomslag, trots att den första boken funnits i mitt medvetande under större delen av mitt liv. Och när det blev klart med förlag så hoppades jag väl nånstans att nån annan skulle ha idéer om just detta. Men nej.

När det visade sig att jag förväntades klämma fram nån sorts idéer för bokomslag så infann sig snarast någon sorts vag lågmäld panikkänsla. För bok 2 och 3 hade jag nån sorts möjliga idéer, men för bok 1 var det egentligen helt tomt i huvudet. Jag kunde ju inte ens komma på en bra titel.

Uppdraget från förlaget var i alla fall att jag skulle skriva ner mina tankar och ge förslag på några bilder från en bildbyrå som kunde fungera som utgångsläge för arbetet. Typ nåt sånt.

Stackars Mattias på förlaget fick ett lååångt dokument (där det mest användbara nog var att jag berättade om nåt typsnitt jag gillade) samt en lista med bilder. Utifrån detta valde han ett av mina bildförslag, på en dimmig bokskog, som han mixtrade med färgerna på.→ Läs resten av inlägget!

Vad handlar Knutar och band om?

Knutar och band är min andra bok. Den börjar där Lysande klot tvenne slutar. Vad händer när äventyret är över? Slutet gott, allting gott? Så enkelt är det förstås inte.

Knutar och band försiggår väldigt mycket i det inre, och i de små händelserna. För när man varit med om jobbiga saker så förändras man. Vi får genom huvudpersonen se hur hennes bror förändrats. Och själv tycks hon ha tappat sin plats i livet.

Mycket av boken handlar om hennes känslor, tankar och funderingar, och hennes strävan att hitta mening i livet. Hennes försök att sysselsätta sig leder dock till händelser som ger ringar på vattnet och gör saker mer komplicerade än hon skulle vilja.

Den som förväntar sig ”action” blir kanske besviken, liksom den som vill att fantasy ska drypa av magi. Och på sätt och vis är det ganska stor skillnad på första och andra boken. Men så är det ju att vara människa: Vi går igenom olika faser, och på utsidan kan det verka som att vi har förändrats väldigt mycket. Men kärnan är densamma, den bara reagerar på olika förutsättningar.→ Läs resten av inlägget!

Midvinter i Leike

Julen närmar sig mer stormsteg, och just idag är det som allra mörkast på året. Hur firar man denna tidpunkt i världen jag byggt? Det sker förstås på olika sätt på olika håll. Nedan bjuder jag på ett exempel. Först en inledande förklarande text, för att ge sammanhanget; därefter ett utdrag ur ”Knutar och band” (andra boken om Elsinorien).

Femtonåriga Ailonise, prinsessa av Elsinorien och böckernas jag, har tröttnat på livet hemma på slottet. Påfrestande händelser under det senaste året har gjort att hennes älskade storebror är en skugga av sitt forna jag. Och själv har hon ingen utstakad väg och vet inte riktigt vad hon vill göra med sitt liv.

Istället beger hon sig långt hemifrån, till prästinnorna i Leike i grannlandet Illidien, för att gå i lära där under ett par år. Den uttalade kopplingen är Ailonises nyfunna intresse för örter och deras användning, men Ailonises kunskapstörst är stor på alla områden och hon är ständigt frustrerad över alla saker hon inte förstår. Kanske kan tiden i Leike ge svar även på större frågor. 

Hon är dock en aning orolig för den religiösa aspekten av kvinnorna i Leike är just prästinnor. Ailonise tror inte på några gudar. Men väl på plats i Leike finner hon sig väl tillrätta och upptäcker att ritualer och ceremonier är mer till för människorna själva och fyller ett viktigt behov. I Leike blir hon en av femton flickor eller prästinneaspiranter.

Utdraget nedan är från när Ailonise varit i Leike några månader.

⭐⭐⭐

När det började bli kallare på riktigt kompletterades linneklänningarna med ytterligare plagg för värmens skull.→ Läs resten av inlägget!

Lucka 4 hos Fantastikbokklubben

Fantastikbokklubben är en webbutik som drivs av författarna själva. Här kan du köpa böcker inom genrerna fantasy, science fiction och skräck. Och ja, mina böcker finns också där 🙂

Dagens lucka, lucka nummer fyra, är min.

Länk till lucka 4 i Fantastikbokklubbens julkalender.

Om du går in på länken kan du hitta ett utdrag ur Knutar och band om hur midvintern firas i Leike.

Vill du veta mer om Knutar och band (andra boken om Elsinorien)?

Här finns all info: baksidestext, länkar till var du kan köpa boken, ja till och med länk till smakprov.se där du kan läsa första kapitlet ur boken!Läs resten av inlägget!