”… omöjligt att låta bli att engagera sig …”

”Min varmaste rekommendation får böckerna, eftersom berättelsen väver samman den trolska magin med så oerhört mänskliga karaktärer. De målande beskrivningarna ger mig upplevelsen av att vandra jämsides med karaktärerna genom de skiftande miljöerna. Det blir omöjligt att låta bli att engagera sig i deras öden. Allt detta och ändå blir läsningen en lättsam och avslappnande stund.”

Det skriver Marlene på Ravenheart förlag efter att ha lyssnat på ljudböckerna Lysande klot tvenne och Knutar och band.

Du hittar böckerna där ljudböcker finns.

Fler rekommendationer och recensioner hittar du här:

RecensionerLäs resten av inlägget!

Hur ska läsarna hitta det som är skrivet på svenska?

På det hela taget är det huvudsakligen så att svensk fantasy, alltså fantasy skriven av svenskspråkiga författare, hittar du bara om du redan vet vad du letar efter. Du behöver känna till författaren eller bokens titel, annars måste du scrolla igenom långa resultatlistor för att hitta det som göms där. 

Sanne Åberg

Idag gästbloggar jag hos Sabine Mickelsson, om svårigheten att hitta svenskskriven fantasy och varför kategorin behövs där läsare letar böcker.

>> Gästbloggare: Hur ska läsarna hitta det som är skrivet på svenska?

Läs resten av inlägget!

WAPI, Storytel, och vår önskan om att allt ska vara gratis

Bra sammanfattning och analys av Torbjörn Löwendahl gällande den pågående konflikten mellan förlaget World Audio Publishing (WAPI) och ljudbokstjänstjätten Storytel:

Torbjörn Löwendahl – författare: STORYTEL OCH WORD AUDIO PUBLISHING I KONFLIKT!

WAPI har ju uppenbarligen försökt göra något bra för sina författare. Storytel tyck ha löst de högre kostnaderna per bok genom att helt enkelt inte erbjuda så många av WAPIs böcker på sin tjänst och göra de som är kvar mindre synliga – vilket WAPI nog inte hade räknat med. Författare som under lång tid tipsat sina läsare om Storytel känner sig svikna, och läsare som var mitt inne i en bok som plötsligt inte finns kvar på ljudbokstjänsten är arga. (Herregu, att vara mitt uppe i nåt spännande, och så är boken bara borta?!)

Det är knepigt att leva i en tid när vi vant oss att ha tillgång till mycket utan att betala särskilt mycket, om ens något alls. Via böckernas streamingtjänster får man tillgång till ”all världens böcker” (ja, det var en kraftig överdrift, det vet jag) till en kostnad som kan jämföras med vad *en* fysisk bok kostar, och dessutom stora delar av den teknik som behövs för detta (servrar, appar, etc). Det är ju förstås lite för bra för att vara hållbart. Den kommersiella aktören vill tjäna pengar. Alltså blir det knappt kaffepengar till författaren vid varje lyssning.

Självklart är författaren värd en större ersättning.

Självklart är det jättebra av WAPI att förhandla fram bättre ersättning.

Självklart vill boklyssnaren ha ett billigt abonnemang.

Självklart vill Storytel att deras verksamhet ska löna sig.→ Läs resten av inlägget!

Kvalitet

Jag är inte särskilt kulturell av mig, inte på det sätt man ska vara i alla fall.

Nyss tittade jag på Kulturnyheterna och såg av en händelse ett inslag om att kvalitetslitteratur har svårt att slå digitalt. Det framgick dock inte alls vad som avsågs med ”kvalitetslitteratur”* – men däremot var den andra kategorin tydligen ”populärlitteratur”. Och det var väl lite underförstått att den som tittade på programmet borde vara insatt i begreppen.

Som sagt var, jag är ju helt uppenbart inte kulturell på rätt sätt. För jag tycker att även populärlitteratur kan vara kvalitetslitteratur. Kvalitet har inget att göra med om något är populärt eller kan läsas av vanligt folk.

Tycker jag då.→ Läs resten av inlägget!

Ingen ljudbok av vidderna

De två första böckerna om Elsinorien (Lysande klot tvenne respektive Knutar och band) finns som ljudböcker, inlästa av fantastiska Karin Skog.
Tredje boken, Viddernas väv, har hittills inte blivit ljudbok. Och nu har jag fått besked om att det är så det kommer att förbli.

Det är det där med lönsamhet, ni vet. Det kostar pengar att producera ljudböcker, och om det ska löna sig så måste intäkterna bli tillräckligt stora – det vill säga tillräckligt många måste lyssna på dem.

Jag tycker förstås det är väldigt synd. Jag har glatt mig åt att mina böcker har kunnat vara tillgängliga även för den som inte vill, kan eller orkar läsa på böcker på ”vanligt” vis, och jag har tyckt att Karin Skog varit underbar som röst till mina böcker.

Men det är som det är.

Och de två första böckerna finns ju! Lyssna gärna på dem, och om du redan gjort det, ta gärna möjligheten att lämna ett litet omdöme på din ljudbokstjänst! Böckerna finns på Storytel, Nextory, Bookbeat och bibliotekens app Biblio.

Och du som faktiskt inte *kan* läsa på vanligt vis, men som ändå vill kunna få veta vad som händer i Viddernas väv, vad ska du göra?

Mitt bästa tips är att efterfråga böckerna via Legimus, som producerar talböcker och punktskriftsböcker. Lysande klot tvenne finns som båda delar. Och vilka böcker Legimus producerar lär bero på vad ”kunderna” efterfrågar, det vill säga det är definitivt värt att vända sig dit och efterfråga mina böcker.

Annars är väl bästa tipset att få fler att lyssna på ljudböckerna, så att beslutet att inte göra ljudbok av Viddernas väv kan omprövas pga plötsligt ökad lönsamhet 😉

(Ljudböcker är böcker som produceras kommersiellt.→ Läs resten av inlägget!

Läsning och lyssning

Om en dryg vecka är det höstlov. Läslov kallas det också nuförtiden.
Och med anledning av det vill jag säga några ord om läsning – och lyssning.

Ljudboken har ju seglat upp som något stort på senare år. När jag var barn kunde man möjligen lyssna på inlästa barnböcker, och så fanns det talböcker på biblioteket för den (vuxne) som inte kunde läsa med ögonen.
Men nu finns ljudböcker i stor mängd, väldigt många nya böcker släpps även som ljudbok, och en del böcker släpps rentav bara som ljudbok.

Samtidigt har detta lett till en massa tjafsande. Någon sorts märklig diskussion om vad som ”riktig” läsning, ”riktiga” böcker. Ja, vilket som är finast, helt enkelt. En del tycker liksom inte att det inte duger att lyssna på böcker. (Märkligt nog tycker dessa människor samtidigt att det är en jättebra sak om man som vuxen fortsätter att högläsa för sina barn så länge som möjliget – men om barnen istället går över till att lyssna på ljudböcker så är det plötsligt fult.)

Jag skulle vilja flytta fokus.

Det finns ord. Orden kan sättas samman till meningar, Meningarna kan bilda berättelser. Och när vi nås av dessa berättelser så händer alldeles fantastiska saker i oss. Vi flyttas till andra platser. Vi upplever hur det är att vara andra människor, känner deras känslor, ser saker de ser, är med om samma saker som dem.

Det är alldeles fantastiskt! Tänk vad mycket som kan uppnås med bara ord!

Jag tycker det är den biten vi ska fokusera på.→ Läs resten av inlägget!

En liten vinkning

Jag har lyssnat till slutet nu, på ljudfilerna till blivande ljudboken av Knutar och band. Och när jag kom till de sista orden, sista meningen, så påmindes jag …

Det är inte så att det egentligen var meningen när jag skrev det. Men när jag sedan läst igenom texten själv, så har jag tänkt på det så många gånger. Att den där sista meningen liksom är som en vinkning till en känd svensk gammal bok. 1800-tal. (En sån där som avhandlades i litteraturkunskap i skolan.) Inte riktigt en parafras, men något lite grann ditåt. Och att den där vinkningen egentligen, i praktiken, är större än bara de där orden. Även om det alltså egentligen aldrig var meningen.

Nu, när jag kommer dit igen, vid genomlyssningen av ljudboken, så blir jag nyfiken: är det någon mer än jag själv som gör den kopplingen? Eller är det bara jag?→ Läs resten av inlägget!