Punktskriftsdagen: Även den som är blind behöver skönlitteratur

Idag är det Punktskriftens dag. Den 4 januari 1809 föddes Louis Braille. Han var seende vid födseln men förlorade synen som litet barn.

Legimus.se kan man läsa att Louis Braille skrev så här i sina dagboksanteckningar:

”Jag är blind. Jag kan icke se. Nu uppstår den svåra frågan: Hur ska jag göra för att kunna se? Hur ska det bli möjligt för mig att läsa det som är skrivet av seende? Om historia? Om konst? Om medicin? Om politik? Om kvinnor och män? Om mig själv? Om det gåtfulla med födelsen och kärleken? Kort sagt hur ska det bli möjligt för mig, en blind man, att inta min plats i världen som en del av världen?”

Redan som femtonåring, alltså för 200 år sedan, utvecklade Louis Braille punktskriften. Systemet kallas även Brailleskrift, just efter honom.

Skriftsystemet bygger på en rektangel, en så kallad cell, bestående av sex punkter i två lodräta kolumner med tre punkter i varje kolumn. Man läser med fingertopparna.

Min bok Lysande klot tvenne finns som punktskriftsbok via Legimus. Jag hoppas att någon femtonåring – eller någon mycket äldre – tack vare detta får möjligheten att inta sin plats i min påhittade fantasivärld. För möjligheten att kunna tillgodogöra sig skönlitteratur när man vill är också en viktig del i ett fullgott liv.

Lysande klot tvenne, Legimus

För den som läser punktskrift men inte vill läsa just fantasy finns det mängder med andra böcker att tillgå via Legimus.→ Läs resten av inlägget!

Ny recension av Marinas bokhylla!

”Lysande klot tvenne” är en mycket välskriven saga för tonåringar och unga vuxna, eller för den vuxne som fortfarande uppskattar de mysiga sagornas värld. En bitterljuv känsla är som en röd tråd i denna lättlästa bladvändare och jag kommer att tänka på Astrid Lindgrens mer mörka böcker eller kanske ”Den oändliga historien”.

Det här är boken jag saknade när mina flickor tyckte att barnböcker var för fjantiga. ”Lysande klot tvenne” är en fantastisk början för lite äldre barn som är redo att träda in i en fantasyvärld för vuxna. Lite som det otroligt vackra omslaget avslöjar är den lite småläskig och melankolisk, men ändå finns en gnutta hopp och den är inte alltför skrämmande.

Marinas bokhylla

Läs hela recensionen hos Marinas bokhylla!

Läs resten av inlägget!

Bortom skogen väntar något annat

Slit och arbete, dag ut och dag in. Lägst i hackordning, den som alla ser ner på, den som ingen tar hänsyn till. I Nannas tillvaro finns inga valmöjligheter.

Tills den där höstkvällen, när en svartklädd främling dyker upp. Vad är det egentligen som väcker Nannas nyfikenhet och gör att hon dras till hans bord? Det vet hon inte. Men när mannens svarta vagn rullar vidare senare den kvällen tar Nanna chansen. Kanske inte så mycket för att följa med som för att komma bort från det som varit.

Det blir en skumpig resa, i hög fart, in i skogen. Och Nanna vet inget om vad som finns på andra sidan.

Vill du få veta vad som väntar bortom skogen? Läs boken Lysande klot tvenne, den första boken i serien Elsinorien.→ Läs resten av inlägget!

Tyngd av krav och ansvar

Sedan tidig ålder har Arenas tyngts av vetskapen om det ansvar som en dag ska vila på hans axlar, en roll han inte alls vill ha. Som sjuttonåring tvingas han för första gången på allvar axla rollen, om än i liten skala, och det tar hårt på honom. Efteråt går såren djupt i själen och begränsar honom kraftfullt. Finns det någon väg tillbaka – eller något sätt att slippa det han fasar för?

Läs mer i böckerna Lysande klot tvenne och Knutar och band.→ Läs resten av inlägget!

Ny recension av Lysande klot tvenne!

Så här skriver @enlitenbokitaget på instagram:

”Twist of fate in the dark
Face to face with who we are
Put away what we lost
Compensate with what we got”
Lightning and Thunder – Marianas Trench

Jag får samma känsla som av Mio, min Mio och Bröderna Lejonhjärta; en saga med större djup än vad man kanske först tror.

Mörker och ljus, kärlek och smärta, och en stor portion av både inre och yttre sökande gör det här till en klassisk men ändå ny historia.

Ailonise är en frisk fläkt för mig, jag visste inte hur mycket jag har saknat en kvinnlig huvudkaraktär som inte är mentor eller kärleksintresse i min fantasy. Som gör allt det som de manliga karaktärerna så ofta gör och som får vara både modig och rädd.

Episkt och mysigt!→ Läs resten av inlägget!

Utstött och utsatt

Nanna växer upp hos sin moster och morbror. Från tidig ålder får hon arbeta på deras värdshus.

De andra barnen i byn tycker hon är konstig, ser ner på henne och behandlar henne illa. När hon blir äldre ser bygdens unga män henne som lovligt byte när hon står och serverar öl på värdshuset.

Inte ens sitt namn får hon ha kvar. Egentligen heter hon inte alls Nanna, det är moster som bestämt att hon ska kallas så.

Men så händer något.

🌑

Vill du vet hur det går för fjortonåriga Nanna? Läs boken Lysande klot tvenne.→ Läs resten av inlägget!

Rymden: fantasi och perspektiv

”Rymden är ofattbart stor. Människor som blickat upp mot en stjärnklar himmel har i alla tider ställt sig frågor om sin egen existens. Rymden har alltid fungerat som en katalysator för fantasier, idéer och frågor om vilka vi är och vår plats i universum. Rymden ger perspektiv.”

Så skriver Bokmässan Göteborg om ett av årets teman.

”Någonstans i universum, skapad någon gång i tidernas begynnelse, finns Vintergatan, ett stort moln av oändligt många stjärnor. Runt stjärnorna kretsar planeter. På en av dem bor människor. De kallar sin planet Jorden och sin stjärna Solen, och de flesta av dem tror att de är de enda varelserna i universum och att deras planet är den enda beboeliga platsen. Där lever de ovetande om de miljontals andra världar som finns runt ljusen på deras natthimmel.

Långt, långt bort i andra ändan av Vintergatan, runt en av dessa stjärnor, kretsar en annan planet, Seiscro. Så ofattbart långt ifrån varandra, och kontakter mellan de båda världarna borde vara omöjliga med tanke på avståndet, men ändå lever likadana människor på Seiscro som på Jorden.”

Det berättar Arenas i min bok Lysande klot tvenne, första boken i serien Elsinorien.

Måne, stjärnor och himlafenomen har roller att spela i böckerna. Men rymden spelar sin viktigaste roll i form av det oändligt långa avståndet mellan två världar som ändå har kontakt.

Böckerna om Elsinorien är inte science fiction, utan fantasy, som inleds som portalfantasy.

Och rymden är definitivt en katalysator för fantasi och ett redskap för perspektiv.→ Läs resten av inlägget!

Provlyssna hos enfantasystund

Är du nyfiken på min bokserie Elsinorien men är osäker på om den är något för dig? Då är mitt tips att lyssna på @enfantasystund !

Mathias Ejdetjärn/ @enfantasystund gör inläsningar av de inledande kapitlen i olika böcker, framför allt fantasy. Och nu har han läst in både första kapitlet i Lysande klot tvenne (enfantasystund avsnitt 23) och första kapitlet i Knutar och band (enfantasystund avsnitt 26).

Eftersom Knutar och band är andra boken i serien så innehåller kapitlet förstås en del milda spoilers – det är i princip oundvikligt. Men spoilersarna är inte värre än om du träffar på mig på en marknad och jag berättar för dig vad serien handlar om 😊 Så, om du absolut inte vill ha några som helst spoilers så får du låta bli att lyssna, men för övriga 95% (som klarar av att läsa baksidestexten och kanske rentav blir nyfikna av lite lätta spoilers) så rekommenderar jag verkligen lyssning på avsnittet med Knutar och band 😍 För här får du början till något som går bortanför det ursprungliga äventyr, något som är djupare, tyngre och vackrare …

Lysande klot tvenne, kapitel 1, spotify

Knutar och band, kapitel 1, spotify

Lysande klot tvenne, kapitel 1, youtube

Knutar och band, kapitel 1. youtube

P.S. Jag och Mathias uttalar Aygwidon olika, och det är helt okej.→ Läs resten av inlägget!

Havet och somrarna

Mina barndomssomrar var vid havet.

Ja, inte bara, förstås. Men jag minns havet som en väsentlig del av somrarna. Hela dagar som tillbringades på den långgrunda stranden en dryg mil hemifrån. Kylväska med filmjölkslunch, hemgjord saft och kanelbullar. Jag var i vattnet så stor del av tiden som det var möjligt. Och innan man åkte hem fick man glass: någon av de billigaste plattrunda ispinnarna för 1:25.

Sen flyttade vi närmre staden – och havet. Jag kunde själv gå till stranden med kompisar. Det var strandfester med klassen på gymnasiet. Somrarna innebar sommarjobb som städerska med tidiga och korta arbetsdagar, och var det varmt cyklade jag till stranden på vägen hem från jobbet.

Sen blev jag vuxen ”på riktigt” och flyttade hemifrån. Hamnade på andra platser i landet, där havet var långt borta, fysiskt eller mentalt. Jag saknade havet men tappade också kontakten.

När jag träffat min blivande man och vi letade hus hamnade vi lyckligtvis på rimligt avstnd till havet. Inte riktigt så nära att det blir av att man cyklar till stranden, men bara en kort biltur bort – och på en plats där många bilresor innebär körning längs havet. Det är bra för min själ. Men heldagar på stranden blir det inte. Vi har undvikit strandturer mitt på dagen för barnens skull, men när man ständigt har pågående renoveringsprojekt är det lätt att man inte heller kommer iväg på det planerade kvällsdoppet för att ingen riktigt orkar när det väl är dags.

Numera är barnen inte intresserade av att åka till stranden med mig.→ Läs resten av inlägget!

Söndagsväxt med Sanne: körsbär

En författarkollega på instagram frågade om jag har några #blommorimittmanus eller böcker. Det har jag! Jättemånga, faktiskt!! 🏵🥀🌻🌺🌷🌹

Först funderade jag på vilken blomma jag skulle välja och varför. Men sen fick jag en idé:

Jag älskar (som säkert märks) blommor och gillar att ta bilder på dem. Jag är verkligen ingen expert!

Men jag noterar också att den allmänna artkunskapen minskar, även när det gäller väldigt enkla/vanliga blommor och andra växter.

Så jag tänkte att jag gör något av detta och startar

🥀Söndagsväxt med Sanne – #sannessöndagsväxt

För det är ju populärt med återkommande taggar med veckointervall så där.

Ibland kommer det att bli växter som förekommer i mina böcker, ibland inte. Ambitionsnivån på inläggen kommer att variera.

Jag vill påminna igen om att jag inte är någon expert!

Dessutom – vilket är ett större problem –är jag usel på att göra sådana här återkommande saker som ska läggas ut en viss dag. Jag är rädd att glömma, och jag går omkring och stressar upp mig. Kanske kan ni leva med om söndagsväxten npgon gång råkar hamna på en annan veckodag? Och ni får hemskt gärna påminna mig om jag verkar glömma!

Dagens växt och blomma är körsbär. Körsbärsblommor förekommer flitigt i boken Lysande klot tvenne. Första gången de nämns är redan i första kapitlet, trots att det kapitlet utspelar sig en mörk och regnig höstdag. (Se en kort mening på sista bilden.)

Det vi till vardags kallar körsbär är två olika arter: sötkörsbär (Prunus avium) och surkörsbär (Prunus cerasus), båda med goda bär men med olika smakinriktning.→ Läs resten av inlägget!