Etikett: namn

Okategoriserade

Säg hej till Caspian och Callisto!

De här sötnosarna/trollungarna/marodörerna flyttade hem till oss för snart två veckor sedan. Men eftersom det tagit oss tid att bestämma namn så har jag avvaktat med att presentera dem.

Viktigaste principen för kattnamn, som jag har med mig sedan barndomen, är att de ska innehålla något s-ljud (kan ju vara s, x, z eller c). Men sen ska det förstås helst vara något kul eller intressant och inte alltför vanligt. Ja, och så ska det ju kännas rätt.

Callisto kom jag på redan innan vi hämtade hem dem. Det är fint, och det är både en karaktär inom grekisk mytologi och en måne. Dessutom råkar Callisto ha en koppling till Artemis (som är vår ”äldre” katt, sex år gammal).

Men att enas om ett namn till Callistos bror var svårt. Jag har plöjt listor med grekisk och romersk mytologi och olika planeters månar, och förslag har kommit från andra håll, men alla förslag har fastnat antingen på otrevliga karaktärer hos karaktären eller för att de bara inte känns rätt.

Till slut har alla accepterat Caspian. Det hör tyvärr inte ihop med Callisto tematiskt, och det är dessutom återanvändning för min del (vi hade en Caspian för över tjugo år sedan). Så officiellt heter trollungen Caspian II. (Och så har Caspian samma melodi/betoning som Artemis – jag hade helst velat ha olika på alla tre och letade därför tvåstaviga namn.)

Artemis är inte nöjd med situationen, hon är räddast av de tre. Så det är stängda dörrar mellan de båda ”kattgrupperna” och pågående tillvänjning.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

De svåra namnen – eller de enkla?

Jag hade ju kommit igång med en lagom rutin: en kort reel med uttal av ett namn från mina böcker per dag. Succé: det var faktiskt folk som tittade på filmerna! Jag tänkte att det här kör jag på med så länge det verkar funka. Fast jag tänkte ställa en fråga till er följare om upplägget.

Men så blev det inte. Det kom tyngre saker emellan, och nu har jag inte postat något alls på flera dagar.

Nu är det fredagskväll, och äntligen har jag ork noc att formulera mig 😊 Så här kommer min fundering och fråga om uttalsreelsen:

Min grundtanke var att varva: vissa dagar ta ett enkelt namn som kanske inte egentligen behövde uttalsguidning, andra dagar ta ett svårare namn. På det sättet skulle jag visa att fantasy faktiskt inte bara är namn av typen Ktýlțvóïstbwqa’ptroñç-efqtă.

Jag tänkte också att jag åtminstone delvis följer en kronoli: börjar med namn från första boken och arbetar mig framåt. Det ger material till en ganska lång följetong 😉

Men jag vet ju inte hur folk funkar. Tröttnar man om det är uttal av för enkla namn? Vill man mest ha uttal av de tio viktigaste namnen i bokserien och sen räcker det?→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Videor med uttal av namn i mina böcker

Namn i fantasy är ofta lite konstiga och jobbiga, med märklig stavning, och man vet inte hur de uttalas.

Så jag tänkte att då gör jag det: uttalar namnen. Det kommer att bli en serie reels eller videor. I texten till filmen finns ofta ytterligare info om namnet eller personen.

Du hittar dem i olika sociala medier:

Reels på Facebook

Reels på instagram

Videor på tiktok

@forfattarsanne

”Konstiga namn, hade moster sagt. Fisförnäma, som till en sagoprinsessa, fåfänga och ogudaktiga.” 🔊 Namn i fantasy är ofta lite konstiga och jobbiga, med märklig stavning, och man vet inte hur de uttalas. Så jag tänkte att då gör jag det: uttalar namnen. Det kommer att bli en serie klipp. Vi börjar med ett av de konstigare, men ett synnerligen viktigt namn. Ailonise. Till och med Iona Ailonise, om man ska vara noggrann, men det är Ailonise som är tilltalsnamnet. ”Och två namn, det hade hon tyckt var onödigt, det hade jag fått höra allt för ofta.” (Citaten är hämtade från Lysande klot tvenne.) #såuttalasdet #fantasy #namn #elsinorien

♬ originalljud – Sanne Åberg (författare)
@forfattarsanne

Sinja är en variant av Signe, som i sin tur är ett fornnordiskt namn. Sinja är inget vanligt namn, men det finns några i Sverige som heter det (och möjligen något fler i våra grannländer?). Sinja är alltså inget namn jag hittat på, bara ett namn jag valt med omsorg 💙 Sinjas syster heter Boel (vilket också är en variant av ett fornnordiskt namn). 🔊 Det här är ett avsnitt i min serie reels med uttal av namn ur mina böcker.

→ Läs resten av inlägget!
Okategoriserade

Men hur uttalas det då?

En annan sak som ställer till det för en del med fantasy är konstiga namn. Och det är ju ganska naturligt egentligen. Det man inte är van vid gör en ofta osäker.

Namn man inte känner igen har man svårare att komma ihåg. Namn man inte kan uttala blir en påminnelse om något som lite grann skaver varje gång man ser namnet – även om man inte ens behöver säga det högt. Det gäller oavsett om det är namn från en fantasyvärld eller ”bara” från ett främmande land eller språk i vår egen värld.

Så jag tänkte … ja, vad jag tänkt återkommer vi till 😘 Håll utkik!→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Söndagsväxt med Sanne: Cikoria / Vägvårda

”Jag heter Koria”, sa den unga kvinnan. ”Som blomman. De där blåa blommorna som ska växa vid vägkanten. Det har jag alltid fått höra. Men jag såg inga såna alls på min resa från Karsene och hit.”

Vägvårda måste hon mena? ”De blommar inte än, inte förrän det är riktig sommar”, svarade jag.

”Jaså. Ja, jag är ett stadsbarn, jag har knappt varit utanför stadsmuren förrän nu”, ursäktade hon sig.

ur Viddernas väv, tredje boken om Elsinorien

Mitt första minne av cikoria är från en bilsemester med min pojkvän (senare man). Det bör ha varit sommaren 2000 eller möjligen 2001. Jag var vid det laget redan examinerad biolog, och jag hade väl hört talat om växten innan, men det var då jag upptäckte denna ljuva blomma som fanns i mängder längs alla småvägars kanter.

Ett eller ett par år senare flyttade vi till hus på landsbygden på Söderslätt. Här växer cikorian också längs vägen, inte minst längs ”vår egen” grusväg. Tyvärr har den minskat hos oss på senare år, kanske för att väghållaren klipper vägkanten för hårt och vid fel tillfällen; kanske på ökande konkurrens från näringsgynnade växter. Så för en del år sedan köpte jag frö och sådde in den i min egen trädgård. Här växer den nu i överflöd.

De ute vid vägen är generellt lägre och med mindre och mörkare blad, medan de på min tomt är riktigt höga och med kraftiga ljusa bladrosetter. Jag tror dock att en stor del av skillnaden handlar just om att de på min tomt inte klipps ner till marken flera gånger under säsongen.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Namnen på städerna i mina böcker

Karta över Elsinorien, Dawmanya och övriga länder i boken Viddernas väv
Karta över Elsinorien, Dawmanya och övriga länder i boken Viddernas väv.
  • Tarakina fick sitt namn av att jag kastade om bokstäverna i Katarina, ett konditori som jag gått förbi på väg till jobbet många gånger.
  • Vanese är namngiven efter den franska staden Vannes.
  • Karsene heter så för att det ska vara något som liknar Vanese.
  • Lyra har fått sitt namn efter den nordirländska journalisten Lyra McKee, för jag tänkte att det finns många sätt att se till att ett namn finns kvar för eftervärlden, så när jag hörde nyheten om att hon skjutits till döds så namngav jag en stad efter henne.
  • Illosa uppkom när jag lekte runt med bokstäver för landets namn Illidien.
  • Monia minns jag inte alls hur det fick sitt namn, för det har hetat så sedan ungefär 1990.
→ Läs resten av inlägget!
Okategoriserade

– Varför måste ni ha så konstiga namn i fantasy?

När jag började skriva det som med tiden blev Lysande klot tvenne, så hade karaktärerna helt vanliga namn. Paulina. Maria. Nadja. Andreas. Nathan. Jag använde namn jag tyckte om men funderade inte så mycket mer över saken.

Senare började jag mixtra med stavningen av en del av namnen. Jag minns inte exakt hur mina tankar gick, men det var väl ett sätt att markera skillnaden mot ”vår vanliga värld”, eftersom boken huvudsakligen inte utspelar sig här.

Med tiden gjorde jag mer genomgripande förändringar. Framför allt för att de flesta av de namn jag dittills hade använt har sitt ursprung i bibliska sammanhang, på ett eller annat sätt. Och det blev ärligt talat inte särskilt vettigt, med tanke på … allt. Jag ville frikoppla från den religionskulturella bakgrund som vi i vardagen, i Sverige idag, rätt sällan tänker på.

En del namn hittade jag på. Andra genomgick mer drastiska förändringar än bara stavning.

För de personer som hör till vår värld, här på Jorden, satsade jag på namn med sin grund i det fornnordiska. På det sättet kunde jag låta början utspela sig i en mycket diffus ”dåtid”. (Sinja är en ganska ovanlig variant av Signe.)

Hade jag skapat ”min” värld idag hade jag kanske varit mer systematisk från början. Låtit namn från samma land i min påhittade värld vara byggda på liknande sätt. Nu är det lite mer slumpmässigt. Så blir det väl å andra sidan ändå när folk har kontakter med sina grannländer och sin omvärld?

Och ja, några av mina namn är nog lite krångliga.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Cikoria

Mitt första tydliga minne av cikoria, eller vägvårda som den egentligen heter på svenska, är från Öland, när jag och min pojkvän (senare man) var där på bilsemester som unga vuxna. Det var fullt med denna vackra blomma längs vägarna vi körde på vårt roadtrippande mellan märkliga loppisar och annat spännande.

Senare flyttade vi till hus på landsbygden i södra Skåne. Här var cikorian också ett vanligt inslag i vägkantsfloran på högsommaren, tillsammans med bland annat väddklint och palsternacka.

Men väghållare och bönder klipper gärna vägkanterna lite för ofta och lite för mycket. Under de tjugo år vi bott här har mängden blommor i vägkanten minskat drastiskt, och det är i högre grad bara gräs och maskrosor och mindre av det färgglada.

Så vad gör man om en blomma man älskar och som brukat finnas i ens närhet minskar? Man sår den i sin trädgård förstås!

Enligt det sparade mejlet med beställningen från Impecta var det 2013 som jag köpte fröpåsen med Cikoria. Jag sådde nog inte alls fröerna, och i ärlighetens namn var det inte så många av dem som kom upp. Kanske sådde jag resten av dem i något övergivet hörn av trädgården året efter, jag minns inte säkert.
De första åren var det i i alla fall inte många plantor av cikoria i min trädgård. Men sen tog det fart! Nu växer den lite överallt. Egentligen i lite för stor utsträckning. Och den frösår sig flitigt, så jag springer och rycker småplatntor mellan teglet på uteplatsen, och det kommer upp små cikoriaplantor mellan alla krukblommor på innergårder.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Namnet Ailonise

Varför heter huvudpersonen i mina böcker något så trassligt och omständligt som Ailonise?

Ja, det kan man ju fråga sig. Speciellt eftersom det uppfyller fördomen om konstiga namn i fantasy.

Från början – när jag började skriva boken som 13-åring – så tror jag hon hette Paulina. Senare bytte hon namn till Nadja. Och sedan hette hon varianter på dessa båda namn, med olika stavningar, och ibland med dessa båda namn i kombination.
På den tiden hade alla karaktärerna vanliga namn, alltså namn från vår värld. Vanliga namn i vår värld (i vår del av världen) har ju dessutom ofta koppling till kristendomen på ett eller annat sätt.

Tids nog kom jag fram till att jag ville frikoppla från det. Personer med ursprung i den andra världen skulle ha namn utan tydliga sådana kopplingar. Alltså fick jag byta namn på en väldig massa personer.

De flesta gick ändå hyfsat lätt. Men med huvudpersonen var det svårare. Förmodligen för att det kändes för viktigt.

Men så kom jag att tänka på ett namn som mitt huvud lekt fram vid något helt orelaterat tillfälle.

Ailonise.

Egentligen tyckte jag inte det passade riktigt bra i sammanhanget. Det var ”för mycket”. För långt, för komplicerat, och med för oklart uttal.

Men jag kom inte på något annat. Och till slut fick jag helt enkelt svälja och acceptera. Hon fick heta Ailonise.

Med tiden kom hennes omgivning att kalla henne Ailsa. Det passar henne mycket bättre. Så numera är det oftast som Ailsa jag tänker på henne.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Ð och ð

Ð. ð.
Konstiga bokstäver.
Men just bokstaven ð förekommer i Viddernas väv. I ett namn på en plats.

Fantasy är ju i nån mån ökänd för konstiga namn, konstiga stavningar, konstiga språkkonstruktioner, på nivån att det ibland drivs med det 🙂

Så är det bara show off? (Heter det så?)
Nä, inte i det här fallet i alla fall.

Namnet kom till av att jag lekte med olika ord, vände och vred på stavelser och uttal av vanliga välkända ord för att skapa något nytt som passade för sammanhanget. Vidd. Vidder. Wyðja.
Bokstaven ð fick vara med för att den fick namnet att låta så som jag ville ha det.

Men ja, jag tycker, rent estetiskt att det är en snygg bokstav. Också.→ Läs resten av inlägget!