I flödet dyker det upp en länk till en tidningstext av en ”proffstyckare”. Hen tycker tydligen att alla årets månader har något bra utom just november.

När jag läster postningen på facebook (det är också allt jag läser av texten ifråga, eftersom tidningstexten ligger bakom betalvägg och jag alltså bara kan läs ingressen – vilket är samma som facebookpostningen) så har jag ganska nyss postat två bilder av november. Min ena bild är på vacker morgondimma, min andra bild på en vacker gatlykta i seneftermiddagens mörker.

Visst november kan vara en svår månad. Den allra första gången jag kraschade (mentalt, inte fysiskt) var precis i början av november, och det är ofta vid den här tiden på året jag är som skörast. Men trots det finns det mycket jag älskar med november.

I november är mörkret extra mörkt. Det innebär att himlens stjärnor syns så mycket tydligare – och man behöver inte gå upp på natten för att se dem. I mörkret blir ett enda stearinljus plötsligt en stark lysande låga. Men jag njuter också av känslan av att låta mörkret omsluta mig på riktigt.

I tidig november är höstlöven som allra vackrast och färggladast – den ljuvligt brinnande färgen hos en bokskog! eller för delen en lönn som på bilden – innan de slutligen faller och man istället kan njuta av trädens vackra rena siluetter. Med lite tur bjuder månaden sedan även på årets första snöfall, och det finns fortfarande hopp om att det faktiskt ska kunna bli riktig vinter just den här vintern.→ Läs resten av inlägget!