Etikett: psykisk ohälsa

Okategoriserade

Vadå psykisk ohälsa?

Jag skriver ibland att mina böcker bland annat handlar om psykisk ohälsa. Men psykisk ohälsa är ett oerhört vagt och vitt begrepp, som innefattar väldigt många olika saker, av helt olika karaktär. Så varför använder jag ändå det?

Framför allt för att jag *vill* vara vag när jag uttrycker mig om mina böcker i allmänt svepande och övergripande ordalag. Jag vill inte avslöja för mycket om handlingen. Men det är också så att jag vill undvika specifika benämningar för att jag inte är någon expert. Och böckerna är inte skrivna ur ett perspektiv där exakta definitioner är relevanta.

Det är inte heller bara en ”typ” av psykisk ohälsa som figurerar. Det finns både ömtåligheter som sannolikt finns med från början och andra som förvärvats av omständigheter i berättelsen. Och gränsdragningen kring vad som är psykisk ohälsa eller inte är knappast heller solklar.

Därför väljer jag att använda benämningen ”psykisk ohälsa” när jag nämner att detta tema finns med i mina böcker. För att jag vill tala om att ämnet finns med där, men utan att vara mer specifik.

Det blir upp till dig som läsare att sätta mer specifika namn på saker om du vill. Eller kanske bara känna igen dig.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Tillsammans blir det för mycket

Det finns så många saker att göra.

Dels finns det en massa roliga saker att göra. Saker som är kul, spännande, intressanta, givande, stimulerande.

Men det finns också saker man måste göra. Eller saker man borde göra. Ansvar.

Ansvar som man blivit tilldelad, på grund av vem man är.

Ansvar man tagit på sig, för saker man tycker är viktiga, eller ansvar som man tagit på sig för att ingen annan gjorde det. Ansvar som kändes okej i stunden, och kanske fortfarande gör det, om det inte vore för alla andra saker.

Var för sig är alla sakerna trevliga eller rimliga. Tillsammans blir det för mycket.

Men man vill inte svika. Vare sig själv eller de andra. Man vill rentav visa att man faktiskt klarar av det. Eller inte bara klarar av det, utan rentav kan göra det bra. Alla sakerna. Både de roliga – så att man inte sviker sig själv – och de jobbiga – så att man inte sviker dem man har ansvar för eller lovat att ta ansvar för.

Så man kämpar på. Så länge det går.

Sen går det inte längre.

Verklighet? Ja.

Stoff för en fantasyberättelse? Absolut!→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

När huvudet fastnar och maler

Kan ditt huvud ibland fastna på en liten sak och mala på så att den istället blir jättestor?

Jag är expert på det. Min hjärna kan ta tag i nästan vad som helst och börja oroa sig för det. Vända och vrida, hitta massor med oroande aspekter. Varje försök att knuffa bort från resonemanget studsar tillbaka mot en vägg av argument och gör istället tankespåret runt det lilla orosmomentet djupare, så att det till slut blir ett spår djupt som en vallgrav, där tankarna hela tiden vill stanna kvar. Tankar av typen “det händer inte mig”, som andra verkar tänka, funkar hos mig istället tvärtom: “det händer ju, och om det är någon det ska hända så är det väl mig, speciellt eftersom det ju inte händer alla andra”. Eller nåt sånt.

GAD har jag fått lära mig att det heter. Generaliserat ångestsyndrom. Alltså att ungefär allting kan trigga ångest.

Tack och lov finns det numera mediciner som hjälper. Ni vet sånt där som av folk som inte fattar kallas lyckopiller. Medicin som gör att jag inte på samma sätt letar efter saker att få ångest över 😉 Som gör att jag kan slappna av och orka leva istället för att ständigt tro att jag är döende eller eller att katastrofen väntar runt hörnet.

Men ibland fastnar jag förstås ändå. Och då har jag numera lärt mig att den lilla tabletten atarax, som egentligen från början är en allergitablett, kan hjälpa mig att bryta tankespåret. Få hjärnan att släppa det som annars kan bli en djup vallgrav, och istället glömma hela grejen.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

What doesn’t kill you …

När tre tonåringar behöver ge sig iväg på ett uppdrag utan förvarning och i princip utan förberedelser, ett uppdrag som egentligen är att betrakta som omöjligt och som de inte alls har mognaden eller förmågorna att reda ut, då sätter det spår.

Och visst är det väl ofta så att man håller ihop så länge man måste, så länge man inte har något val, men sedan, när man väl har möjlighet att slappna av, då rasar saker samman?

Olika personer hanterar sånt här olika, både beroende på våra personligheter, våra tidigare erfarenheter, och vilken roll vi tvingats ta i det omöjliga. En del blir rastlösa, andra gömmer sig undan från världen. Och hur gärna man än vill och försöker så blir saker aldrig riktigt som förr igen, för man själv är inte riktigt samma person som förr. Och de saker man annars kanske med nöd och näppe skulle klarat av, utan allt det där jobbiga, blir istället helt oöverstigliga.

Det där handlar ”Knutar och band” om. (Bland annat.) Vi kan kalla det psykisk ohälsa. En del av det kan vi kalla depressioner. En del annat av det kanske kan kallas ptsd. Men vi kan strunta i terminologi (bortsett från att det är bra med taggar för den som vill hitta saker.) Den viktiga biten är att man påverkas av saker man råkar ut för, och man kan påverkas väldigt länge. Och om man har ömtåliga punkter – vilket många av oss har – så slår det kanske värre. Eller om man redan är tyngd av något som oroar en, som att man vet att man måste bli kung någon gång i framtiden.→ Läs resten av inlägget!