Etikett: recension

Okategoriserade

Fira cirkulär måndag med biblioteken!

Såg du mitt Black friday-erbjudande? Det som är betydligt trevligare är Circular Monday som inträffar på måndagen samma vecka, i år alltså den 25 november.

I en cirkulär ekonomi används saker så länge som möjligt. På så sätt sparar vi på naturresurserna och minskar avfallet. Böcker passar utmärkt för detta, och bibliotek är den perfekta lösningen.

Så jag har en utmaning/uppmaning till er för årets Cirkular Monday:
📚 Logga in på ditt biblioteks webbplats och skriv recension eller lämna omdöme där för några av dina favoritböcker! (Du kan ju redan nu kolla upp hur man gör.)

När du ändå är igång kan du förstås posta samma recensioner eller omdömen på andra ställen om du vill.

Tycker du det här verkar vara en bra idé? Dela gärna inlägget vidare! ➡️

Har du andra bra idéer om vad man kan göra för att uppmärksamma cirkulära måndagen? Kommentera gärna nedan! ⬇️

Jag ska försöka komma ihåg att påminna när Circular Monday närmar sig 📚❤→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Ny recension av Marinas bokhylla!

”Lysande klot tvenne” är en mycket välskriven saga för tonåringar och unga vuxna, eller för den vuxne som fortfarande uppskattar de mysiga sagornas värld. En bitterljuv känsla är som en röd tråd i denna lättlästa bladvändare och jag kommer att tänka på Astrid Lindgrens mer mörka böcker eller kanske ”Den oändliga historien”.

Det här är boken jag saknade när mina flickor tyckte att barnböcker var för fjantiga. ”Lysande klot tvenne” är en fantastisk början för lite äldre barn som är redo att träda in i en fantasyvärld för vuxna. Lite som det otroligt vackra omslaget avslöjar är den lite småläskig och melankolisk, men ändå finns en gnutta hopp och den är inte alltför skrämmande.

Marinas bokhylla

Läs hela recensionen hos Marinas bokhylla!

→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Ny recension av Lysande klot tvenne!

Så här skriver @enlitenbokitaget på instagram:

”Twist of fate in the dark
Face to face with who we are
Put away what we lost
Compensate with what we got”
Lightning and Thunder – Marianas Trench

Jag får samma känsla som av Mio, min Mio och Bröderna Lejonhjärta; en saga med större djup än vad man kanske först tror.

Mörker och ljus, kärlek och smärta, och en stor portion av både inre och yttre sökande gör det här till en klassisk men ändå ny historia.

Ailonise är en frisk fläkt för mig, jag visste inte hur mycket jag har saknat en kvinnlig huvudkaraktär som inte är mentor eller kärleksintresse i min fantasy. Som gör allt det som de manliga karaktärerna så ofta gör och som får vara både modig och rädd.

Episkt och mysigt!→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Blir en recension mindre värd om jag känner författaren?

Kretsen av svenska fantasyförfattare är inte jättestor. Inte pytteliten, det blir ju ett antal människor om man summerar, men inte gigantisk heller. De av oss som rör sig på sociala medier träffar efter ett tag på de flesta andra som också rör sig på sociala medier. Framför allt är det just så vi träffas, men en del träffar man efterhand också IRL (alltså fysiskt). En del blir man facebookvän med. En del blir man verkligen, på riktigt, vän med (vilket ju kan vara både på sociala medier och IRL).

De man klickar med har man ofta saker gemensamt med. Liknande intressen, liknande tankesätt, eller något annat.

Vi som skriver fantasy gillar för det allra mesta också att läsa fantasy. Vi som skriver svensk fantasy har ofta också ett större intresse för just svensk fantasy. Inte minst just för att man hör talas om de böcker som diskuteras, och skrivs, i de kretsar man umgås i. Alltså läser vi i praktiken ofta böcker skrivna av de personer som hänger i våra egna kretsar. Och vi skriver förstås gärna recensioner, eftersom vi själva vet vikten av recensioner.

Allt detta är logiskt.

Men hur uppfattas det av omvärlden? Blir min recension mindre värdefull för att jag känner personen som skrivit den? Blir den ännu mindre värd om jag klickar på knappen ”add friend” på någon sorts social plattform? Borde jag låta bli att bli vän med någon trevlig för att min recension ska vara värd något?

Vad familj och släkt tycker om ens böcker brukar anses irrelevant, för det antas att släkten alltid ska lovorda en.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Recension av Tidens hjärta av Elisabeth Berglund

Bokomslaget till Tidens hjärta. Grön bakgrund, siluetter i guld av ett torn, med typ ett urverk i silver. Titel och författarnamn i guld.

Inte riktigt lika bra som Eldbarnet, men inte långt efter, och lämnade efter sig några dagars boksmälla.

Jag började läsa Tidens hjärta precis efter Eldbarnet (första boken i serien) och kom ungefär en tredjedel in i boken, men sedan kom vardagen emellan. Och när man lagt ner en bok lite för länge så blir det en tröskel att ta sig över när man plockar upp den igen. När jag väl gjorde det, i mitten av juli, läste jag dock resten på mindre än ett dygn. Det var alltså inte svårt att komma in i den igen (men i det läget var det faktiskt lite tacksamt med listan över olika karaktärer i början av boken, för jag kunde dubbelkolla dem jag hade hunnit ”tappa bort”).

Jag gillar hur de olika världarnas förutsättningar och värderingar spelar in och påverkar hur olika personer prioriterar och agerar, och hur man samtidigt bit för bit får större inblick på djupet i de olika samhällena – inte alltid på det sätt man väntar sig (ibland blir man positivt överraskad, ibland tvärtom).

Det är många vändningar. Folk gör misstag, saker händer som inte är bra, men det är aldrig så att det där misstaget hänger kvar på ett sätt så att halva boken handlar om att reparera det man sabbade på två sekunder, för det händer nya saker som inverkar på nya sätt. Och saker byggs på ett snyggt sätt upp mot och sammanstrålar i slutklämmen.

Nackdelen med att läsa boken så snabbt var att jag verkligen kom in i att ha Vivya och Ylmar med/hos mig, och sedan var de liksom plötsligt borta igen!→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

”… omöjligt att låta bli att engagera sig …”

”Min varmaste rekommendation får böckerna, eftersom berättelsen väver samman den trolska magin med så oerhört mänskliga karaktärer. De målande beskrivningarna ger mig upplevelsen av att vandra jämsides med karaktärerna genom de skiftande miljöerna. Det blir omöjligt att låta bli att engagera sig i deras öden. Allt detta och ändå blir läsningen en lättsam och avslappnande stund.”

Det skriver Marlene på Ravenheart förlag efter att ha lyssnat på ljudböckerna Lysande klot tvenne och Knutar och band.

Du hittar böckerna där ljudböcker finns.

Fler rekommendationer och recensioner hittar du här:

Recensioner→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Recension: Eldbarnet av Elisabeth Berglund

Jag har läst Eldbarnet av Elisabeth Berglund / @possibilia.se

Eldbarnet är spännande, intensiv och aldrig tråkig. Det händer mycket, och det är många olika karaktärer och platser, men trots det är det bara vid något enstaka tillfälle jag upplever att det blir svårt att hålla rätt på och hålla isär.

Världsbygget är väl genomarbetat och väcker i förbigående spännande tankar. Berglund är samtidigt suverän på att inte presentera mer information än man behöver i stunden – man får inte alla pusselbitar för världarna på en gång men saker sägs i rätt ordning så man behöver inte heller missförstå för att man visste för lite.

Språket är lätt att ta till sig och karaktärerna mångdimensionella. Jag tror författaren haft roligt under skrivandet, och glädjen smittar av sig på mig som läsare.

Boken har varit mitt sällskap på en tjänsteresa: på nattåget, på hotellrummet, och på tid jag slog ihjäl mellan tåg. När jag åkte hemifrån hade jag inte börjat läsa; boken tog slut innan jag var tillbaka hemma, och jag grämde mig över att inte ha tagit med nästa bok i serien och tackade nej till kollegans erbjudande om en annan bok, för nu vill jag ju veta hur det går sen!

Jag rekommenderar boken till alla som gillar fantasy och alla som kan eller vill föreställa sig världar som fungerar mycket eller lite annorlunda mot vår.

Mer info på possibilia.se

Mer svensk fantasy→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Recension: Huset vid regnbågens slut

En av mina favorittyper av böcker när jag växte upp var böcker om ganska vanliga barn som råkade ut för osannolika och stundtals magiska saker i sin ganska vanliga vardag som visade sig inte vara så där helt vanlig trots allt. Edith Nesbit var en av författarna som brukade ligga bakom sådana böcker, Maria Gripe var en annan, men det fanns också andra som jag inte längre minns namnen på, kanske framför allt för att de inte var lika kända och jag därför inte kunnat hitta tillbaka till dem i efterhand.

Nu vill jag i alla fall lägga till ytterligare ett namn till denna lista: Annika Rolfsdotter.

Annika Rolfsdotters bok Huset vid regnbågens slut är en bok i samma anda som ovanstående författares böcker (men mer åt Nesbit än Gripe). Den utspelar sig ett till synes vanligt svenskt sommarlov och tar avstamp i vanliga företeelser som visar vara allt annat än vanliga.

Når boken upp till samma nivå som Nesbit och Gripe? Nej, inte riktigt. Eller, det tror jag inte. Men det är å andra sidan svårt att veta säkert, eftersom jag numera inte kan tillåta mig att sugas in i böcker på samma sätt som under uppväxten (pga den j-a utbrändheten) och måste läsa i små portioner. Annars hade jag nog slukat den här boken mycket snabbare.

Boken har rekommenderad läsålder 12-15 år. Jag tror nog jag hade läst den långt innan jag fyllde 12 år (men det var väl så jag funkade). Boken har många och korta kapitel, och det hinner ändå verkligen hända saker i varje kapitel.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Bödeln – Lagerkvist

Jag har läst Bödeln av Pär Lagerkvist.

Det var länge sedan jag läste Lagerkvist.
Jag tror att det var under gymnasiet jag läste både Gäst hos verkligheten och Barabbas, och skrev ett arbete om Lagerkvist. Gäst hos verkligheten minns jag inte mycket av, men tror att den rymde en del igenkänning. Barabbas gjorde däremot djupt intryck på mig, där jag befann mig i en övergångstid mellan barndomens självklara kristna tro och den lika självklara ateism jag till slut skulle komma att landa i. Barabbas har jag även läst om i vuxen ålder och tyckte fortfarande den var bra.

Igårkväll och idag på morgonen läste jag Bödeln (som är en mycket kort bok). Jag kan tyvärr inte påstå att den gjorde något större intryck på mig.

Kanske är det för att mänsklighetens ondska, och samtidiga vilja att skylla på andra för det som inte är som man vill, är så påtagligt i vardagen, och att mitt hopp om mänskligheten – eller de delar av mänskligheten som har en längtan efter makt – redan är så lågt? Jag känner inte att Bödeln ger mig några ahaupplevelser eller nya insikter. Kanske behövdes den i större utsträckning när den kom, när man i mindre utsträckning levde mitt i ”flödet”, ständigt bombarderad med senaste informationen om vad människans ondska orsakat? Jag vet inte.

Litterärt tycker jag boken är lite svårläst, trots sitt enkla format. Det är många karaktärer som fladdrar förbi, de flesta av dem ytterst hastigt, samtidigt som många av dem deltar i intensiva dialogskiften.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Bokrecension: Vanliga människor (Clara Törnvall)

Så mycket igenkänning! Jag har skrattat åt de träffande beskrivningarna av neurotypikers märkligheter, stundtals så att jag legat dubbel på golvet.

Det är avväpnande och skönt att vända på perspektiven, att se världen beskriven från mitt håll. För i grunden är det ju så det är för mig: jag är van vid att egentligen se vissa saker som helt självklara och samtidigt se att de allra flesta människor agerar på ett helt annat sätt än jag tycker borde vara självklart.

Bitvis känner jag att det är så klockrent i boken, så väl beskrivet hur jag uppfattar och alltid uppfattat omvärlden, att jag verkligen inte behöver tvivla på att jag är autist.

Samtidigt fastnar jag i vanlig ordning allra mest på de saker som inte alls stämmer. Jag har inte alls den känsligheten när det kommer till olika sinnesintryck. Visst, mina intryck funkar annorlunda än de klassiskt neurotypiska. Men jag har inga behov av brusreducerande hörlurar utan är rätt bra på att själv stänga av omvärlden, för att ta ett exempel.

Jag vet, autism är ett spektrum och allt stämmer inte på alla. Men när man är van att ifrågasätta sig själv och van att inte passa in i mallen, och man dessutom nekats utredning … Sammantaget stämmer jag mer in på beskrivningen av autist än beskrivningen av neurotypiker.

Den här boken kan alltså läsas för igenkänning som autist och för att kunna titta på neurotypiker som den ”avvikande” gruppen som man behöver förstå.
Den bör också kunna läsas av neurotypiker för att öka deras förståelse hur märkliga de kan verka i andras ögon.→ Läs resten av inlägget!