Etikett: skola

Okategoriserade

Man kan faktiskt ta allvarlig skada

Citatet är hämtat ur en debattartikel, skriven av en lärare (som påpekar att hon också är förälder) i en lärartidning.

Jag ska erkänna att jag också tänkte ungefär så en gång i tiden. Inte kan man stanna hemma från skolan för att man mår dåligt! Gå till skolan SKA man, det gör man, det är inget val.

Jag skäms över att jag tänkte så. Både jag och min son tog skada av att jag alldeles för länge kämpade med att få iväg honom till skolan. Både jag och han hade läkt bättre och snabbare om inte skadorna i själen hade blivit så djupa. Och även min son hade inledningsvis fruktansvärt dåligt samvete när han inte klarade av att gå till skolan, trots att det var skadligt för honom att gå dit, för han visste ju också så väl att man ska gå i skolan, så liten han var.

Jag skäms ännu mer när jag inser att jag borde lärt mig läxan för egen del långt tidigare. Att jag själv tvingat mig iväg på saker, för att det är så man gör, fastän det varit saker jag mått mycket dåligt av. Men när det kommer till saker man ska eller borde så har jag en farlig tendens att se saker mekaniskt, se mig själv som en maskin, och köra över känslor och mående.

Det krävdes att mitt barn mådde dåligt under lång tid för att jag skulle inse hur farligt det är att köra över känslor och mående på det sättet.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Kan vi inte satsa på bättre istället för billigare?

Eller för den delen bättre istället för effektivare?

Vi lever i ett samhälle där billigt har blivit någon sorts målsättning i alla möjliga sammanhang. Konsumenter ska välja billigaste kläderna och prylarna. Offentliga aktörer ska välja bilkigaste leverantören i offentliga upphandlingar. Skolor och vård förväntas ”effektivisera”, alltså åstadkomma det lagen kräver på alltmindre pengar och tid, även om det innebär allt sämre kvalitet och alltmer stressade medarbetare.

De som blir lidande i detta är både miljö och människor.

Nej, jag förordar inte att man ska slösa. Men det är inte slöseri att prioritera kvalitet eller att människor ska ha en livssituation där de mår bra.Det är inte slöseri att sträva efter bra istället för billigt eller mer.

Det är inte den som har mest prylar eller pengar när den dör som vinner.

(Och ja, jag vet att det finns folk med ont om pengar som behöver köpa den allra billigaste maten för att ha råd att äta. Det är inte det det här inlägget handlar om.)→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Dansa för livet – (bara) om du vill!

Idag, den 10 september, deltar många svenska skolor i ”Dansa för livet”. Syftet med aktionen är att förebygga självmord bland unga.

Det är förstås ett fantastiskt initiativ. Själv tillhör jag dem som älskar att dansa – jag drömde en gång i tiden om att bli dansare, och på högstadiet och gymnasiet var dansen min huvudsakliga fritidsaktivitet.

Men jag vill samtidigt påminna om att det finns en hel del barn och ungdomar som hatar att dansa. Det kan finnas olika skäl: att de inte tycker om att andra ser dem röra på sig, eller att de tycker det är svårt att hänga med och förstå rörelserna, och så vidare.

Dessutom finns det många barn och unga som mår väldigt dåligt av den här sortens schemabrytande aktiviteter. Skoldagens rutiner saboteras, det är ofta otydligt vad som ska hända när under dagen, och man tvingas träffa på en mängd andra elever man inte alls känner.

För många, som kanske redan mår dåligt, kan alltså den här sortens dagar och aktiviteter vara en sådan sak som bara ytterligare spär på det dåliga måendet.

Tyvärr finns det inom skolans värld en del klämkäcka vuxna som, när de väl blivit ”sålda” på en sån här grej som Dansa för livet, också blir oerhört angelägna om att ALLA ska vara med. Alltså även de som försöker förmedla att just det här är sånt de mår dåligt av.

Därför vill jag passa på att påminna:

Att delta i Dansa för livet måste vara frivilligt.

Att tvinga någon att delta är att motverka hela syftet.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

(insprängd tanke)

När jag skrev texter i skolan brukade jag få kommentarer om att jag använde för många tankstreck.

Ja, jag är förtjust i att skjuta in sidospår och relaterade tankar när jag skriver. För det är så min hjärna funkar: det pågår ofta flera, delvis relaterade, tankespår samtidigt. Skulle jag försöka sortera bort, rensa ut och dela upp så skulle kopplingen mellan olika områden försvinna, och det skulle bli små fyrkantiga boxar bredvid varandra, istället för en virvlande vindlande väv av sammanhang.

Det finns olika sätt att koppla samman olika tankar och spår i en text. Tankstreck är ett. Inskjutna bisatser ett annat, och ibland är semikolon det rätta.

Och så finns det förstås parenteser.

Som naturvetare gillar jag förstås parenteser. Har man nått en viss nivå inom matte tycker nog de flesta att parenteser, gärna i flera ”lager”, är ett utmärkt verktyg för att hålla ordning på olika delars relation till varandra.

Men i skönlitterär text?

I bild 2 finns ett utdrag ur en av mina böcker. Under utgivningsprocessen fick jag frågan om jag inte trots allt skulle skriva om stycket, så att jag blev med parenteserna. Jag hade förstås redan funderat på saken, men funderade ett varv till – och landade ändå i att behålla parenteserna. För här är, enligt min uppfattning, just parenteser den rätta lösningen, och jag tycker om att nyttja de olika verktyg som står till buds.

Jag fattar samtidigt att det stör en del. Vissa läsare vill slippa inskjutna satser (oavsett verktyg) när de läser skönlitteratur.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Om att förklara från olika vinklar

Många tycker att matematik är ett svårt skolämne.

Själv tyckte jag alltid matte var ett av de roliga ämnena. Tydliga regler och principer, men också att man genom ett logiskt angreppssätt i flera steg kan räkna ut saker som vid första anblick kan verka omöjliga att ta reda på.

För att matten ska bli begriplig behövs dock att den som förklarar gör det på ett sätt som får det att ”klicka” för mottagaren. Och med matte tror jag det blir extra tydligt att en modell inte funkar för alla. En del behöver förstå alla steg och resonemangen bakom, behöver förstå varför det inte kan vara på något annat sätt. Andra behöver ”bara” se man ska göra på det här sättet och då blir det samma resultat som i facit, och då fortsätter man att göra så och är nöjd med det. Vissa vill ha demonstrerat flera olika vägar till samma svar. Och olika hjärnor är strukturerade på olika sätt och behöver angripa problemet från olika vinklar.

För många kan det funka med bara en av förklaringsvarianterna, även när den inte ens är fullständig, för när aha-känslan kommer så faller det sista på plats av sig självt. Men för att vara på den säkra sidan behöver man egentligen alla vinklarna. (Vilket väl hänger samman med att även för något som man har ”kunnat” i många år, så kan man ändå plötsligt få en aha-känsla när ytterligare en aspekt faller på plats.)

Samtidigt finns det en hel del lärare (eller, det gjorde det i alla fall när jag gick i skolan) som lär ut utifrån den variant som fungerar för dem själva.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Tvinga ingen att analysera böcker!

En sak jag har svårt för är påtvingade bokanalyser. Alltså när någon – oftast skolan – tvingar den som läser eller läst en bok att analysera en bok på korsen och tvärsen. Vad handlar boken om? Tycker du att personerna gjorde rätt? Vad tror du kommer hända sen? Vad tror du författaren vill säga med den här berättelsen och varför tror du hen skrev den? Varför tror du Lisa blev kär i Nils? Vad tyckte du var bäst med boken? [Hur vet du ens att jag tyckte något var bra?] Berätta om din läsupplevelse!

Det må vara hänt att man gör det om man studerar litteraturvetenskap. Och jag köpte det på gymnasiet, även om jag hade svårt för det – för det fanns liksom samtidigt hela tiden en underliggande antydan om att det fanns ett rätt svar och att de andra var fel. Men för yngre barn stör det mig på riktigt.

När min äldste son gick på lågstadiet så presenterade man på ett föräldramöte hur man arbetade för att öka läsningen och bättra på läsförståelsen. Detta gjorde de genom att först diskutera vad de tror kommer att hända i boken, sedan ställa tusen frågor, grotta ner sig i betydelsen av ”svåra” ord (även ord barnen inte själva tycker är svåra), redogöra för tid, plats, huvudperson, andra viktiga personer, vad bokens ”problem” är och så handlingen, samt dessutom göra konst av det. Mer avancerat än när jag gick gymnasiet.

Jag svalde min frustration under mötet (eftersom alla andra verkade tycka det var jättebra) och gick hem och skrev i min blogg istället.→ Läs resten av inlägget!