Etikett: sociala medier

Okategoriserade

Alla dessa råd om sociala medier

Det finns mängder med goda råd när det gäller att posta på sociala medier, inte minst när man som författare vill nå ut till potentiella läsare.

Ett av råden handlar förstås om regelbundenheten i postandet. Inte minst bör man ju posta tillräckligt ofta och med en lagom blandning mellan boksaker och ett par andra utvalda ämnen som man tror intresserar ens ”ideala läsare”.

Jag är usel på det där. Ibland har jag massor på hjärtat att posta om, ibland är det tomt i huvudet, för att det händer för mycket annat som tar all energi. Ibland har jag massor att posta om som handlar om böcker och skrivande, andra perioder handlar allt om andra saker. Ibland handlar allt jag skulle vilja posta om om saker som är så privata att till och med jag – som säkert ses som en ”oversharer” – låter bli.

Just nu är det ganska stillsamt i mitt flöde. Det stör mig. Men mitt huvud är både tomt och överbelastat.

Andra tips man får är att se till att använda samma mall, färg, typsnitt och liknande varje gång man postar, för att skapa igenkänning hos läsare/följare på sociala medier. Själv tror jag att det lika gärna kan ha precis motsatt effekt. Ser jag något jag tycker att jag redan sett förut scrollar jag vidare.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Att betona ett ord

Vilket ord som betonas i en mening kan vara oerhört betydelsefullt. Det kan också vara väldigt betydelsebärande om ett visst ord betonas eller inte.

När man pratar hörs betoningen. När man skriver behöver den markeras på annat sätt.

Hur detta görs beror på.

Skriver man för hand brukar man stryka under ordet som ska betonas. I en bok är det vanligaste och mest vedertagna att kursivera. Är det en text som ska läsas på skärm är fetstil ofta det som rekommenderas.

Men hur gör man i en text som inte kan formateras?

Jag tror att jag för länge sedan lärde mig att _underscore_ är det lämpliga sättet att göra det på nätet, och att det ska motsvara kursivering. Men _underscore_ kan vara bökigt att hitta beroende tangentbord. Och risken är att inte alla förstår vad man menar.

VERSALER är ett annat sätt. NÄR MAN SKRIVER LÄNGRE TEXTPARTIER MED VERSALER UPPFATTAS DET SPM ATT MAN SKRIKER. Men bara ett enstaka ORD med versaler ger en förstärkning av just det ordet – i alla fall uppfattar jag det så. Men jag har förstått att andra tolkar det annorlunda.

Ett tredje sätt är att sätta *asterisk* både före och efter ordet. *Asterisk* finns att hitta på de flesta tangentbord. Och sitter man och jobbar i en del verktyg så kommer det som innefattas mellan *asteriskerna* att automagiskt bli fetstilat.

Vad använder du? Och hur tolkar eller uppfattar du de olika varianterna?→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Alla dessa plattformar – och deras energiåtgång

Apropå det här med att synas och därmed finnas, så funderar jag mycket över det här med mängden olika plattformar i dagens läge.

Att posta på flera olika ställen är inte så väldigt ansträngande egentligen (åtminstone om man inte gör avancerade anpassningar utifrån vad de olika plattformarna vill ha). Men däremot innebär ju varje ställe man postar på att det går åt mer serverutrymme någonstans, och serverutrymme innebär elektronik och el. Resurser. Sånt där som är begränsat.

Och speciellt i dessa tider när allt ska vara film/rörlig bild.

Varje plattform vill helst att du ska posta hos dem, och länkar du in saker från andra ställen är de mindre benägna att visa det (i den mån det alls går).

Jag har funderat på om jag borde lägga upp ett youtubekonto och posta ett urval av mina mest relevanta filmer där, men jag skäms liksom samtidigt över att lägga upp samma saker på ett ställe till. Ånnu större ekologiskt fotavtryck.

(Och jo, det finns plattformar som bygger på principen att man inte ska behöva posta på mer än ett ställe. Men de är nischade, så det är inte där man når ut. Förstås.)→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Något jävligt provocerande som når ut i bruset

En gång i tiden kunde man nå ut på sociala medier genom att skriva kloka, genomtänkta, nyanserade saker. Men det var längesen.

Nuförtiden behöver man nästan alltid vara provocerande för att ens inlägg ska nå bortanför den allra innersta kretsen av följare. Posta något som delar människor i två läger, för och emot, så att de börjar munhuggas i kommentarerna eller delar inlägget ihop med sin egen åsikt.

Nu är det visserligen inte svårt att vara provocerande i vår polariserade samtid. Nästan allting man tycker finns det jättemånga som tycker precis tvärtom, och de talar gärna om att man är dum i huvudet när man tycker det man tycker. Nuförtiden är det ju rentav provocerande för en del att man tycker skolan ska lära ut sånt som mänskliga rättigheter. Och jag har egentligen massor med åsikter som är provocerande enligt en del.

Men grejen är att jag inte gillar att provocera. Och jag har varit med så länge på internet att jag inte längre har ork att hamna i tjafsiga diskussioner. Det tar för mycket energi och tid. Jag har andra saker jag vill lägga min tid och energi på än att någon har fel på internet.

Så jag har lärt mig att uttrycka mig på mindre provocerande sätt. Välja mina ord. Välja mina strider. Uttrycka mig så att det är tydligt att det är JAG som tycker något. Avväpna genom att ha med alla upptänkliga aspekter av ett resonemang redan från början. Och undvika en hel massa ämnen. För det ger mig ingenting med bråk, och det tillför inget positivt till vårt samhälle att polarisera det ännu mer.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

För långsam

Jag är nog generellt en långsam människa. I alla fall när det kommer till skapande.

Eller … kanske inte långsam? Men oftast är mina idéer liksom hyfsat stora. Mitt skapande vill bygga en helhet, där genomtänka saker sitter ihop på ett någorlunda genomtänkt sätt. Både det övergripande paraplyet och de små detaljerna. Och det gäller för det mesta jag tar mig för, åtminstone om jag inte mycket avsiktligt bestämt mig för att inte göra så av någon anledning. (Kan vara tidsbrist eller brist på ork eller en mycket tajt deadline.)

Det gäller husrenovering. Textskrivande (japp, böcker!). Och filmer.

När tanken först väcktes på att göra filmer kopplat till mina böcker (troligen av förlaget?) så gjorde jag genomtänkta saker. Valde bilder med omsorg. Försökte säga något med texterna. Hittade musik som stämde med den sinnesstämning jag önskade. Så där som jag funkar. Nytt medium, nya möjligheter – svårt, men kul!

När jag sedan hade gjort de första filmerna la jag ut dem både på instagram, facebook och tiktok.

Instagram har de trots allt funkat okej på. Inte bra, men inte urkast.
På facebook (där de automatiska rekommendationerna jämt säger att jag ska göra reels) får de ytterst få visningar och reaktioner. Och på tiktok .. ja, kolla antalet visningar på mina fästade genomarbetade filmer!

För det är inte sådana filmer man ska göra. Det ska vara extremt kort (alternativt oerhört långt med någon som pratar hela tiden medan de gör en märklig misslyckad tårta), med samma musik som alla andra använder, och helst gjort på samma tema som alla andra gör.→ Läs resten av inlägget!