Hon räckte mig en väska som jag utan närmre titt visste innehöll ett basutbud av vad jag kunde tänkas behöva för att behandla feber, vanliga sår och annat grundläggande.
(Ur Knutar och band.)
En av de saker författare gör på instagram är att ta upp något intressant ämne i ett inlägg, och sedan ”utmana” andra författare att göra ett inlägg om samma ämne. Häromdagen fick jag frågan: ”Vad har dina huvudkaraktärer i fickan/väskan?”
Innehållet i fickor och väskor kan ju säga ganska mycket om en person eller om omständigheterna hen lever i.
Citatet som inleder den här bloggposten är hämtat ur andra boken om Elsinorien. I tredje boken, Viddernas väv, återkommer samma sorts väska, i följande dialog:
→ Läs resten av inlägget!”Har du packat med dig vad du behöver av örter och sånt?” frågade Dainas liksom i förbigående när vi tagit farväl av de andra och begav oss bort mot kröningsspiralen. Vi satt på Nishas rygg båda två, med välfyllda sadelväskor.
”Jag har stoppat med mig vad jag behöver för att det inte ska bli några barn, ja.” Jag klappade demonstrativt på den blåa linne väskan jag fått av Leikes översteprästinna efter mina år där. ”Under förutsättning att vi befinner oss där jag har tillgång till vatten och möjlighet att blanda till det och så.”
”Det var inte det jag i första hand tänkte på”, viskade han flinande i mitt öra. ”Jag tänkte egentligen på mer grundläggande saker. Första hjälpen för skador och sjukdomar … eller kanske mest av allt om du själv behöver något för att hantera oro.
