En gång i tiden kunde man nå ut på sociala medier genom att skriva kloka, genomtänkta, nyanserade saker. Men det var längesen.

Nuförtiden behöver man nästan alltid vara provocerande för att ens inlägg ska nå bortanför den allra innersta kretsen av följare. Posta något som delar människor i två läger, för och emot, så att de börjar munhuggas i kommentarerna eller delar inlägget ihop med sin egen åsikt.

Nu är det visserligen inte svårt att vara provocerande i vår polariserade samtid. Nästan allting man tycker finns det jättemånga som tycker precis tvärtom, och de talar gärna om att man är dum i huvudet när man tycker det man tycker. Nuförtiden är det ju rentav provocerande för en del att man tycker skolan ska lära ut sånt som mänskliga rättigheter. Och jag har egentligen massor med åsikter som är provocerande enligt en del.

Men grejen är att jag inte gillar att provocera. Och jag har varit med så länge på internet att jag inte längre har ork att hamna i tjafsiga diskussioner. Det tar för mycket energi och tid. Jag har andra saker jag vill lägga min tid och energi på än att någon har fel på internet.

Så jag har lärt mig att uttrycka mig på mindre provocerande sätt. Välja mina ord. Välja mina strider. Uttrycka mig så att det är tydligt att det är JAG som tycker något. Avväpna genom att ha med alla upptänkliga aspekter av ett resonemang redan från början. Och undvika en hel massa ämnen. För det ger mig ingenting med bråk, och det tillför inget positivt till vårt samhälle att polarisera det ännu mer.→ Läs resten av inlägget!