Om en dryg vecka är det höstlov. Läslov kallas det också nuförtiden.
Och med anledning av det vill jag säga några ord om läsning – och lyssning.

Ljudboken har ju seglat upp som något stort på senare år. När jag var barn kunde man möjligen lyssna på inlästa barnböcker, och så fanns det talböcker på biblioteket för den (vuxne) som inte kunde läsa med ögonen.
Men nu finns ljudböcker i stor mängd, väldigt många nya böcker släpps även som ljudbok, och en del böcker släpps rentav bara som ljudbok.

Samtidigt har detta lett till en massa tjafsande. Någon sorts märklig diskussion om vad som ”riktig” läsning, ”riktiga” böcker. Ja, vilket som är finast, helt enkelt. En del tycker liksom inte att det inte duger att lyssna på böcker. (Märkligt nog tycker dessa människor samtidigt att det är en jättebra sak om man som vuxen fortsätter att högläsa för sina barn så länge som möjliget – men om barnen istället går över till att lyssna på ljudböcker så är det plötsligt fult.)

Jag skulle vilja flytta fokus.

Det finns ord. Orden kan sättas samman till meningar, Meningarna kan bilda berättelser. Och när vi nås av dessa berättelser så händer alldeles fantastiska saker i oss. Vi flyttas till andra platser. Vi upplever hur det är att vara andra människor, känner deras känslor, ser saker de ser, är med om samma saker som dem.

Det är alldeles fantastiskt! Tänk vad mycket som kan uppnås med bara ord!

Jag tycker det är den biten vi ska fokusera på.→ Läs resten av inlägget!